Hur slutar man älta?Hur går man vidare?

Jag har varit den som har lämnat i mina tidigare förhållanden förutom en gång, då jag var som besatt av karln och han dumpade mig. För mig hjälpte det (efter veckor av ältande, patetiska samtal osv) att göra en symbolisk grej; jag brände upp lappen med hans telefonnr jag fick första kvällen vi träffades.

Underligt, men när jag såg lappen brinna upp släppte allt. Jag blev fri! Så för mig markerade det ett avslut och jag kunde gå vidare.

Lycka till!

Tack!Önskar jag önskar jag hade något symboliskt..
Härligt att du gått vidare,jag längtar tills jag står där på samma ruta snart!

Har du inte en enda pryl hemma du förknippar med honom? T-shirt, gamla kalsonger, foto, tandborste osv?

Leta lite så kanske du kan hitta något!

Joo! T-shirt,keps och kallingar!

Ska jag riva sönder dem? Kommer det kännas bättre tro?

Ja vad 17 - riv sönder dem, ordentligt!! Eller bränn upp dem på grillen! Det kommer garanterat inte att kännas sämre i alla fall!

Ooh, vad svårt! Jag vet hur det är. Det är sjukt svårt att släppa taget. Man bara ältar och ältar. En tröst, klen kanske, men en tröst i alla fall... är att du kommer att sluta älta. Nån gång. Jag kan inte säga när, men jag vet att du kommer ge upp ältandet och slå igen boken och låta honom vara ett avslutat kapitel. Du kommer att sluta älta när du är färdig med ältandet, det är så det funkar. Hitta på nåt skoj under tiden och försök att inte älta HELA tiden.

*kraam*

Man behöver gå igenoma allt detta du känne rjust nu för att kunna gå vidare sen!

lättare sagt än gjort, jag måste också, när jag väl tar styrkan till mig att lämna. och det skrämmer skiten ur mig!!

Här finns en till . Känns rent ut sagt för j*vligt . Jag fattar inte hur man ska kunna släppa allt efter alla år.

Hm, jag tror inte man kan skynda på det utan det tar den tid det tar.

Att prata om det, tänka på det, gråta det är en nödvändighet för att gå vidare.
Att stänga in det inom sig tycker jag bara gör att man står och stampar på samma fläck.

TS låt det ta den tid det tar så kommer du kunna gå vidare tillslut.

Kram på dig!

Tack ska ni ha!Ni har rätt,man måste ta sej igenom det för att kunna ta sej vidare.Jag önskar bara man kunde få slippa den här biten. Just nu känns det som att man alltid kommer att vara själv,aldrig hitta någon man brinner för på samma sätt igen.

Det känns hopplöst.

Jag vet att det känns hopplöst, men det är det INTE. Jag vet, jag vet: Dina känslor är sanna och du har rätt att vara lessen, men du ska veta att efter regn kommer sol! *försöker låta munter*

En dag kommer du att lägga detta bakom dig och du har blivit många erfarenheter rikare! Detta låter kanske dumt, men var glad över det fantastiska du har fått uppleva även om det är slut nu. Bevara de fina minnena från er tid tillsammans och bär med dig dem genom livet!

*kram*

Anonym

Tack *ler* Efter regn kommer solsken,stämmer SÅ bra! Men när man sitter i dessa sistar tycks man glömma det väldigt fort! Fast jag mycket väl vet att mina glada dagar kommer!

Lääängtar dit!!

För att kunna släppa taget behöver man veta vad det är man ska släppa taget om, och när man ska göra det.

I huvudsak är det tre typer av band som ska klippas av. Det är de fysiska, mentala och känslomässiga banden som ska klippas.

De fysiska banden klipper man genom att ge utlopp för den smärta som upplevs som rent fysisk. Några sätt kan vara promenader, gym, cykla, meditera, yoga etc. Detta frigör adrealin och uppdämd oro.

De mentala banden består av brustna drömmar, ej infriade förhoppningar, tolkningar, analyser etc. Dessa band klipper man genom att öka sitt medvetande om att ingenting kan ske som man inte klarar av. Det värsta har redan hänt. Att överdriva eländet genom att övertolka situationer är strikt förbjudet om man vill läka sina sår på ett skonsamt sätt för själen. Man måste acceptera att exet faktiskt inte MÅSTE tycka om mig, och att han har sin fulla rätt att gå vidare, precis som jag har min fulla rätt att nu göra mig lycklig.

De känslomässiga banden är de svåraste att klippa. De kan upplevas som känslomässiga stormar som titt som tätt tvingar sig på en och hotar att krossa en. Varje gång en sådan storm kommer ska Du bestämma Dig för att ta ett djupt andetag, känna efter om det verkligen gör ondare än Du står ut med. Snart kommer Du inse att Du klarar smärtan, och att den inte alls gör lika ont som Du varit rädd för. Om Du vågar konfronteras med smärtan på det sättet så kommer stormarna komma allt mer sällan och tillslut upphöra helt.

Slutligen kvarstår frågan: NÄR ska man släppa taget? Svar: När man klamrar sig fast, allt känns överväldigande och man minst av allt vill släppa taget - då är det rätt stund att släppa taget.
Kram Kriya

Kriya

Oj vad bra du skrev!Det här skriver jag ut och sätter på kylen. För jag glömmer lätt allt jag hört när mina känslostormar kommer.

Tusen TACK!

Kram!!!