Jag är så rädd för kejsarsnitt...

Hmmm...jag har två rätt dramatiska snitt bakom mig (som var livsnödvändiga) men trots detta så kan jag inte tycka att snitten var jobbiga eller att dom förstört mitt liv eller liknande. Känner mig inte ens snuvad på förlossningen.
Vid normala snitt så brukar ju pappa och barn få vara hos mamman.

Jag antar att du har en vanlig vaginal förlossning inplanerad? Bara oroar dig lite allmänt? Hmm ja, om det inte är något fel så brukar man inte behöva oroa sig. Det är faktiskt ovanligt att man behöver ta till snitt som utväg vid en vaginal förlossning. Och OM det skulle bli så att man måste snitta, ja då finns det en anledning och då brukar de flesta inse att det är nödvändigt.

Ser att du skriver att du inte vet varför du är rädd, men det tror jag du vet innerst inne. Fösök analysera dig själv lite mer.
VAD är det som skrämmer dig så?

Hejsan!
Jag funderade på om du kanske skulle tycka att det var värt att ha med doula på er förlossning?
En doula är en kvina som är med mamman under HELA hennes förlossning, för stöd, och även massage, andnigsövningar, etc.

Dels kan det ju vara bra för dig efter som studier har visat att kejsarsnittsfrekvensen minskar vid doulaförlossningar, men även för att OM det blir snitt - så har du doulan. Alltså, får pappa följa med barnet (vilket oftast är fallet) så slipper du ligga ensam och vänta och undra, för då har du doulan, som aldrig lämnar din sida, och kan, om du vill, leta rätt på löpande info om hur ditt barn har det, något som annars kan dröja lite när det är uskor och liknande som ska vidarebefordra sån info.

Vad tror du om den saken?

Hejsan !!

Jag har föt 2barn med k-snitt. Ett sövt och ett vaket men båda 2 akuta.

Det sövda akuta snittet har jag mycket negativa känslor ifrån och jag känner mig fortfarande snuvad på allt. Kunde känna sorg efter allt som hände i många år efter.

Mitt vakna k-snitt däremot var en helt annan upplevelse och jag är afktiskt väldigt nöjd. Jag fick uppleva allt när det hände och kag kunde ha kontroll och koll på allt. Läkarna och skötorskorna var helt underbara och dom jobbade så bra tillsammans. Att få ha barnens pappa intill mig var också något jag upplevde som en trygghet och att veta att det var han som fick hålla bebisen direkt när den kom ut och fick komma och visa honom för mig. Efteråt fick pappan gå med till ett bord och tväta av pojken presis som vid en vaginal förlossning medans läkarna syde ihop allt. Pappan och barnet fick komma till ett rum på förlossningen en liten stund innan mig men så fort jag kom in fick jag hålla barnet amma det osv precis som vanligt. Allt det där jag missade med min första pojke. Jag tyckte allt var kanon på många sätt även om man endå kände att man skulle vilja föda vaginalt.

Nu ska jag snittas en gång till. mitt första planerade snitt och vist har jag delade kännslor kring snittet ibland rädsla ibland längtan och ibland oro Men jag tror inte det har med snittet att göra igentligen utan det är nog helt vanlig förlossningspirr som alla går igenom.

Jag vet att när jag väll ligger där och blir förberädd så kommer alla mina tankar kring det vara försvunna och jag kommer bara vilja bli fördig snabbt så att jag kan få gosa med min bebis sen.

Om du känner så stor rädsla för det kanske du bör prata med någon.
Man kan ju lära sig att andas igenom rädslan och förstår skötorskorna och läkarna att du är så rädd så kommer dom ta hänsyn till dig och var amycket varsamma. Dom är värkligen kanon duktiga till och med vid akut snitt tar dom sig väldigt mycket tid åt dig också Frågar hur du mår berättar för dig vad som händer och vad som kommer hända hela tiden.

Tror det kommer gå jätte bra. När ska du snittas ?

hej
min första förlossn va normal även om den tog 3 dygn.
andra tog oxå 3 dygn o slöt med akutsnitt.
de va dramatiskt,men löste sig till de bättre.
efter dessa 2 jobbiga förl,rek dom att ja skulle planera snitt
det 3e barnet istället. dom 2 första e 15 o 11 o den siste e nu
3mån. ja hade rh imuniseringsproblem så han skulle ut 2v innan
ber.förl. ja har aldrig varit med om nåt så otroligt mysigt.
ja va först ut på morgonen för op. så rädd ja va o hade inte sovit något på natten. ja grät o skakade i hela kroppen.
jag e sputrädd men de gick ändå bra med bedövn.
när ja väl kommit på plats kände ja hur magen skakade lite.
ja fråga narkosen om dom börjat,men på nåt sätt slingrade dom sig från svaret. efter nån min bara hörde ja hur han skrek.
helt ofattbart. det kändes inte ett dugg. mådde lite illa bara men de hade dom medicin emot. när dom skulle sy ihop igen,
så prata vi hela tiden,ja o kir. ja sa till han att om du nu kommit till det eller det lagret måste du ge mig mera bedövning, för ja va oxå påläst inför detta,o visste att ett av lagren e mer svårbedövat. då kom dom tillbaka med min prins o ja glömde allt annat. fick ja välja på normal ellet snitt, så vete hundan om ja inte valt snitt för man e med i huvet på ett helt annat sätt. de va sååå underbart. ja skratta åt mi själv lite för ja varit så rädd innan,men gud va ja e glad för de va som de va.

Jag snittades pga sätesbjudning och det var helt odramatiskt. Pappan var bredvid mig och barnet lyftes direkt till mig när det kom ut, precis som vid en vaginal förlossning (jag har gjort en sådan oxå). Sedan var det TRIST att ligga ensam på uppvaket i tusen år, men läskigt var det absolut inte!

Vi gjorde ett planerat snitt för snart ett år sen och det gick hur bra som helst. Du kan läsa i min dagbok om du vill läsa mer.

Majken andades inte när hon föddes så för att hålla extra koll på henne fick inte hon följa med till uppvaket utan hon och min man fick vara på BB när jag vaknade till. Mig gjorde det inget för jag var så sabla trött att jag somnade som en stock och sov i två timmar och sen tog det en timme till innan vi var samlade.

Det enda jag ville var att hon skulle må bra och det gjorde hon (gör oxå för den delen), allt annat som att vi inte fick vara tillsammans i början osv kändes inget viktigt. Vi har ju hela livet att vara det.

Jag hade ju haft fördelen att ha henne i magen i 9 månader + att med amningen så var hon ju väldigt mycket hos mig i början så jag gav gärna de första timmarna till min man.

Har gjort ett vaginalt och två planerade snitt,har bara bra erfarenheter det kommer att gå bra gumman..men helst av allt skulle jag önska att jag kunde föda vaginalt

Jag har gjort ett akut snitt och var precis som du livrädd för snitt (för min kära mor hade skrämt upp mig) men allt gick super och efter snittet behövde jag inga smärtstillande alls och fick åka hem efter 1 och en halv dag=) NU ska jag snittas planerat om 8 dagar, hoppas det går lika bra=)

Lycka till!!

Jag har gjort ett planerat snitt och det var unerbart! Allt var så lugnt och mysigt, inget att oroa sig för!

Jag förstår inte varför man är rädd för snitt.Ska man inte tänka på barnet i första hand.Jag är snittad båda gångerna det första akut,det andra planerat och ska även snittas nu en tredje gång.
Jag var uppe på benen samma dag som snittet gjordes,Inga problem.

Man har lite ont men det får man stå ut med.Man har även ont efter en vaginal förlossning.

Tänk på barnet nu och gruva dig inte så mycket.huvudsaken är ju att barnet mår bra.