Missat missfall i London

Jag har gått igenom två så kallade ofostriga graviditeter... båda upptäcktes i vecka 10... Det är en ganska vanlig missfallsform...

*sympatikramar*

Beklagar missfallet!

MA är inte alls ovanligt! Gör ju visserligen inte att man mår bättre när det händer en själv!
Hände mig i vecka 10, men fostret hade slutat utvecklas några veckor tidigare! Det upptäcktes på ett VUL, hade haft en liten blödning, inget allvarligt men jag ville kolla upp det! Hade alla symtom kvar och kände mig gravid!

Blev lyckligtvis garvid igen efter bara 5 veckor och är nu i vecka 20! Och så här i efterhand så känner jag mig oerhört mer gravid nu än förra graviditeten!

Massa kramar till dig!!

Beklagar ditt MA... Känner med dig... Jag hade en missed abortion 2004 (upptäcktes i vecka 11, fostret hade dött i vecka 8). I våras hade jag en "ofostrig graviditet" där livmodern växer som om den vore gravid, men det finns inget foster på insidan.

Beklagar ditt MA, vet hur det känns. Fick själv MA i maj som upptäcktes på UL. (Vi väntade enäggstvillingar, och fick veta på UL i v 12+6 att de hade dött en vecka tidigare. Hade alltså inte haft några missfallssymtom så det blev en chock...)

Det var väldigt tungt och jobbigt ett bra tag efteråt, men nu mår jag äntligen ganska bra igen. Tillåt dig att sörja så mycket du behöver, och prata gärna med någon (kurator eller liknande), det hjälpte mig mycket. (Och så har jag oxå bearbetat mycket känslor här på FL, t ex i trådar under rubriken "missfall" i "Känsliga rummet".) KRAM!

Hade också en ma i höstas. Jag var i vecka 11 och hade precis börjat slappna av och berättat att jag var gravid för min mamma. Så allt började kännas frid och fröjd. Då kom blödningen. Först bara lite brunt så jag tänkte inte så mycket på det eftersom det kan vara normalt plus att det upphörde genast. En vecka senare kom nästa blödning. Den upphörde aldrig så vi åkte in. Då hade jag ett 5v foster i magen som inte levde längre. Oerhört jobbigt. Konstigt att man inte hört om detta tidigare fast det är så vanligt. Ingen av mina kompisar hade hört om det heller.

Linabarry, jag beklagar missfallet. Jag har också haft så två gånger. Det är inte roligt alls.
Läkare och bma som man pratar med och det man kan läsa på nätet säger att det vanliga förloppet är att fostret dör och att det stöts ut 3-4 veckor senare. Kroppen fattar inte att fostret dött direkt. Man kan se att fostret dött via ultraljud nuför tiden men det kunde man inte förr. Om fostret dog i vecka 6 och man upptäcker det i v9 men börjar blöda i v10 så trodde man ju förr att det var missfall i v10 fast det hänt tidigare. Man vet inte varför det blir så. Östrogennivån sjunker då fostret dör men inte progesteronnivån, då kan inte livmodern kontrahera sig och stöta ut fostret.
Men vissa får ju missfall med blödning direkt verkar det som. Jag funderar på om det beror på orsaken till missfallet eller om man bara är "trög". Om vissa fungerar så.