Jag vill ha både hund och bebis, och funderar på vilket som egentligen är bäst att "skaffa" först? Jag vet förstås att det inte alltid bara är att "skaffa", men OM man får välja, vilket är då bäst för bebisen/hunden? Är det bäst att ha barn först och sen skaffa en valp, eller tvärtom? Tänker på om det finns en risk att hunden tar illa upp om det kommer en ny familjemedlem..?
Tror bebis, sen hund är bäst.
hund först,risken att hunden blir avundsjuk finns annars,men det brukar gå bra ändå iofs.
skrev fel,bebis först menar jag... 
Vi har två hundar och ska nu få barn. Jag är inte det minsta orolig över hur det kommer att gå. Jag har i lugn och ro fått "uppfostra" och grundträna mina hundar, som nu är 2 och 4 år gamla. Nu när babyn kommer har jag inte händerna fulla med nån ouppfostrad och omöjlig hund.
Om man vill skaffa barn först så tror jag man ska vänta ganska länge med att skaffa hund. Om man vill få en bra hund, kräver den mycket arbete de första åren. Med ett litet barn har man kanske inte den tiden att ge - barnet behöver ju ocskå sina föräldrar så att säga.
Jag tror alltså inte det är nån större skillnad vad som kommer först. Men OM man nudå har möjlighet att planera så tycker jag man ska reservera tillräckligt med tid för dem båda.
Ger man bara hunden uppmärksamhet och låter den vara med även EFTER man skaffat barn så tror jag det går bra!
Håller med svirvel. Både barnet och hunden behöver sin tid och det måste man se till att hunden får, för barnet kommer ju alltid att prioriteras före hunden sen...
Beror också på hur mkt man har möjlighet att vänja hunden vid barn. Har man en superlivlig ras som inte är van vid barn och sen skaffar en bebis kan det ju bli superjobbigt. Men å andra sidan är det bra att ge hunden tid själv under ippfostran osv för att få den så trygg som möjligt. Som ngn skrev så kommer ju barnet alltid att gå först sen.
Jag skaffade hund och barn i princip samtidigt vilket är jobbigt många gånger. Dock så är både jag och sambon hemma just nu (tre månader) vilket har underlättat.
Jag tror jag skulle skaffat hund först om jag skulle välja. För hund kan man bestämma NÄR hunden ska komma in i sitt liv. Vi försökte få barn i 18 månader innan jag äntligen blev gravid med Angelina. Tänk då om man bestämmer sig för barn först (om det tar lika lång tid för er som för oss)? Då väntar man först 18+9 månader. SEDAN ska barnet bli lite mer vuxen...tror rekommendationen ligger på 3 år från uppfödare. Då kanske man kan skaffa hund efter 5 år.
Fast å andra sidan så får man vänta ett tag även om man bestämmer sig för hund först... Så följ ditt hjärta - vad orkar du? Hur vill du leva ditt liv?
Dax att ta 8 veckors bebisen och 6 månaders hunden ut på en promenad (sambon är och tittar på fotboll...)
Lycka till!
Jag fick veta att jag var gravid precis när vi köpt vår valp,det gick hur bra som helst ändå.Nu är bebisen två och en halv månad,hunden snart ett år och det har inte varit några problem.
Hrm. Ja, egentligen kanske det är omöjligt att veta vilket som är bäst, eftersom alla hundar är unika. En fördel är väl att skaffa en hund som är van vid barn då kanske. Jag får väl diskutera med min man, och så får vi se hur det blir, men det lutar väl åt hund först OM vi kan välja...
Tack för alla svar!
Vi skaffade hund först vilket var bra. Då hade vi mer tid med valpkurser och uppfostring.
Bebben kom när vovven var 2 år. Vovven var lite avis i början, men nu leker dom så bra ihop. Tänk på att tiden "krymper" när man får barn. Man får inte samma tid med vovven då 
Jag kan ju tillägga att vi redan nu har två innekatter också, så hunden kommer inte att kunna få "all" vår tid ändå...
Jag hade hund när jag skaffade barn. Inga problem alls. vovven var "klar" och uppfostrad. Hon var 9 år då ungefär.
Nu är hon borta sen 1,5 år.. och jag har skaffat en ny liten tuss.
JÄTTEJOBBIGT!!!
Hon är kanonfin o alltid glad o go. Men vilken stress det är att få tiden att räcka till.
Min lilla plutta är nu 8 månader.. sonen är 2 år o 3 månader.
Det var ett himla sjå i början när jag skaffade henne.. då blev Alexander JÄTTEsjuk, och vi kunde knappt gå utanför dörren på ett par veckor. TACK o LOV för att jag bor på bottenvån o har en inhängad baksida.
Vovven behövde ju gå ut flera gånger i timmen i början, och när sonen blev sjuk efter nån vecka behövde han ju omvårdnad 24/7. Jag kan ju säga att just dom veckorna var bra för min viktnedgång 
Gick nog ner 4-5 kg ! MIna nerver trasades däremot sönder
Nu går det ju bra, men fortfarande är det där med tiden! Den räcker inte riktigt till, till både valpis o barn!
Jag är ensamstående så det finns ju ingen annan som kan ställa upp för att jag vill gå en kurs eller nåt. Säkert mycket lättare om man är två och dela på sysslorna!
Ett hett tips, hur du nu än gör, är att inte skaffa vovve på vintern.
Jättekämpigt när dom inte alls vill sitta ute i iskalla snön o kissa.. mycket skönare att göra det när man kommer in igen
Det tog säkert 3 månader längre för mig att få henne någorlunda rumsren.
Min förra vovve blev helt rumsren när hon var 4-5 månader.
Den här lilla är nu 8 månader och säger inte till när hon vill ut! Man måste hela tiden passa på henne.
Numera kan hon iallafall håller sig ca 3 timmar dagtid.. och hela natten!
Men när hon blir för glad så händer det lite "skvättolyckor"... lite inkontinent!
Vi skaffade en vuxen hund tre månader innan vår son föddes. Det har funkat jättebra, men du måste vara beredd på att det såklart blir mer jobb. En hund som är van att aktiveras måste fortfarande få stimulans när bäbisen kommer in i bilden. Men det är jag säker på att du förstår!
Jag skulle inte rekommendera något att skaffa valp strax innan, eller ens året innan, barnet kommer. Det funkar säkert bra för många, men själv skulle jag inte vilja ha två "bäbisar" på en gång.
Vår vuxna hund hade erfarenhet av barn och är snäll mot dem. Det kändes skönt att veta.
Hej, jag har hund och är gravid. Jag märker på honom att han märker att något är annorlunda med mig. Men jag tror att det kommer att fungera jätte bra. Det gäller att inte "stänga hunden ute" när bebisen kommer.
ha d
Vi hade en hund på ett och ett halvt år ungefär när vår dotter föddes. Det gick hur bra som helst. Kan dock tillägga att vår ras (Pyreneisk mastiff) inte är några energiknippen direkt som man måste träna med varje dag för att de inte ska bli alldeles skogstokiga.
Iallafall så hade vi redan lärt oss att pussla med scheman (vill inte lämna vovven ensam), skaffa hundvakt, konsekvent uppfostran, att sätta någon annan än sig själv först osv osv.
Mycket i uppfostran är ganska snarlikt och jag tror att det var en stor fördel att ha fått "öva" lite på vovven.
Sen när dottern var nästan ett år hämtade vi hem nästa hund.
När han sedan var åtta månader så föddes sonen.
Vår första hund lämnade oss för ett år sedan snart och om ungefär en månad så får vi hem en valp till. Dottern är då 2 år och 10 månader, sonen 18 månader. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst
Vi hade dock inte satt oss i den här sitsen om vi inte hade bott som vi gör (2000 kvm inhängnad tomt). Rumsrenhet och sådant är inga problem att träna in när man bor som vi gör. Dessutom så är rasen sådan att den går med på nästan allt. Faktiskt.
Lycka till med hur ni än gör! Om vovven kommer först så glöm inte bort den när barnet kommer. Då kommer det nog att gå bra 
Jag har inte läst alla inlägg och har inte hund själv utan två katter. Jag kan just nu med två barn känna att jag har svårt att hinna med katterna så kanske hade jag valt att vänta och "skaffat" barn först med facit i hand - men ena katten var över 10 år när första barnet kom så riktigt så enkelt är det inte alltid.
Jag vet många med hund som det gått jättebra för när de fått barn och är nog mer fundersam på huruvida man känner att man orkar med allting Iallafall jag kan känna att jag har fullt upp med jobb, hem och barn.
Jag planerar ju då att bli hemmafru, så tid har jag säkert :)
Tack igen!
Jag tror redan att du vet vad du vill
Jag kan dock inte påstå att jag känner med särskilt mycket bara för att jag är hemma, små barn kräver ibland mer än vad man tror men det är olika från familj till familj.
Vi har en 10 månadersvovve nu, och planerar att skaffa barn om cirka 2-3 år. Jag tror inte det blir något problem, men man ska aldrig säga aldrig . Vi får ta det den dagen det kommer!