• dagdrömmare

    idag fick jag frågan har du barn också, och sa NEJ!

    Jag pratade med en ny sommar vikarie och hon frågade om jag hade barn också då jag just berättat att vi bodde i hus och jag svarade NEj,
    Jag har grublat så på denna fråga hur jag ska göra för att inte förneka min lilla son och ändå inte få massa frågor, lämna ut mitt privat liv för främmande eller göra andra illa berörda.

    Nu sa jag bara NEJ jag förnekade min lilla kille och ändå gick inte jorden under, vet inte vad jag ska känna eller hur jag känner och bara det gör att jag mår dåligt

    någon som förstår nått av mitt förvirrade inlägg?

  • Svar på tråden idag fick jag frågan har du barn också, och sa NEJ!
  • Lady Namárië

    Jag har ingen eprsonlig erfarenhet av din situation, men jag vill ändå skicka en kram.

    Jag tycker inte att du skall känna att du "förnekar" din son. Han kommer alltid att vara en del av dig, även om du väljer att inte öppna dig för vem som helst. Även en änglammamma har rätt till ett privatliv (privat kärlek, privat sorg, privat acceptans), och att inte öppet berätta för vem som helst vad som skett är inte samma sak som att glömma din lille pojke.


    You can't take the sky from me.
  • Ina 67

    Din lilla kille finns där i ditt hjärta, vad du än svara. Ingen eller inget kan ändra på det. Det spelar ingen roll vad eller hur du svara, DU vet att han finns och att du älskar honom och det är det ända som betyder något.
    Jag vet att det är en svår fråga, och jag svara olika, det beror på hur jag mår och vad jag just för tillfället orkar med att berätta.
    Det finns inget som är rätt eller fel. Och våra barn är lika mycket älskade ändå.
    Kram i massor

  • Godis råttan

    Jag har inte heller nån personlig erfarenhet av ängla-barn;
    men du gjorde helt rätt i att behålla det för dej själv om du inte orkar ta upp det på jobbet.
    det är ju svår tnog ändå...

    Skickar en styrke kram!

  • dagdrömmare

    alla på jobbet vet utom de nya vikarierna som jobbar i sommar, fundera på att berätta för henne senare när vi lärt känna varandra mer

  • Ina 67

    Nja, jag har ju en son på 11år, men det händer att jag säger att jag har ett barn och inte två, så ja, på så sätt säger jag ju nej. Ibland orkar jag bara inte, och andra gånger tycker jag det är jätte viktigt att tala om att jag faktiskt har två barn. Allt beror på hur jag själv mår och det styr mina svar. Och jag tror att min lilla tjej ändå vet att jag älskar henne, även om jag inte alltid orkar bekräfta henne inför andra.

  • ia25

    Ibland är det lättare att säga nej fast hjärtat skriker ja. Man behöver inte berätta allt för alla.

    kram ia


    Mamma till en i himlen och en på jorden
  • Martina 3

    Jag säger alltid att jag har bara ett barn... Har fått så många konstiga reaktioner.. Blivit undvikt.. Det var svårare när vi inte hade fått lillebror.. Säga att man inte har något barn kändes fruktansvärt..Fortarande gör det ont i hjärtat att inte berätta, men fick precis en underlig komentar av en dagisfröken då de pga. lillebrors hemsida fick reda på att vi förlorat ett barn och det sved, jag vet att de inte menar något illa men oavsiktigt gör de ju MIG illa..
    Något svammlande här med =o)
    *kram*

  • barnsäng

    Det där verkar vara olika men jag pratar gärna och öppet om det som hände. Oftast hinner jag berätta innan någon frågar om jag har barn. Visst kommer tårarna men det är sååååååå skönt efteråt att man har ventilerat ut allt. Och det märkliga är att många man berättar för ofta har en nära bekant etc som förlorat barn också.
    Midsommarhelgen fick jag frågan om jag väntar mitt första barn nu eftersom jag är gravid igen. Men då samlade jag ihop alla som var där, frågade om dom ville höra och berättade då hur mitt första barn dog.

    Hur andra reagerar tänker jag inte på men mig har det hjälpt oerhört mycket att vara så öppen.

    Enda gången jag verkligen tvekar om att berätta HUR det hände är när jag träffar någon som är gravid eftersom min son dog av slarv från förlossningspersonalen.

  • Lilla Mjau

    Än så länge har jag inte svarat två när någon frågat hur många barn jag har. Jag säger alltid tre, så får folk tycka vad de vill sen. Ska okända människor vara så nyfikna på hur många barn jag har - ja då får de allt tåla att höra hela sanningen också.

    Däremot känner jag ofta att jag inte orkar dra hela storyn för nyfikna människor, utan jag gör bara det när det känns rätt och bra.

    Jag tycker inte det finns något "rätt eller fel" i denna situationen. Du gör det du tycker känns rätt och bra för stunden!

    Kram
    Anna med *Theodor*


    Många säger sig ha sett en ängel. Jag har hållit en i min famn...
  • prilset

    Hej
    Jag har vid ett par tillfällen sagt att jag har två barn hemma(så lite undermedvetet "ljuger jag inte)Det har alltid känns "fel" efteråt, men ibland vill man inte dela sitt privata med andra.
    Din son finns alltid hos dig, men jag förstår vad du menade i ditt inlägg
    Kram Pärnilla

  • Elin o Simons mamma

    Har också sagt nej en gång när jag fick frågan, kändes inte rätt att berätta för henne då jag träffade henne för första gången, men kommer frågan upp någon mer gång kanske jag berättar för henne. Men vist kändes det fel att säga nej när man faktiskt har ett änglabarn. Så nu vid vissa tillfällen har jag faktiskt sagt att jag är änglamamma och dom förstår en fastän det kan komma en och annan tår också från dom.

    Kram Camilla med ängladottern Elin.

  • Caxandra

    Det gör alltid ont att säga nej! Men det är väldigt få personer som vet om min situation med min förstfödde.
    Nu har vi fått en son, min mans förste och min andre. Så nu kan man säga ja igen, efter 15 år........

    Man förnekar inte sitt änglabarn, man bjuder bara inte in vem som helst att dela sorgen och minnena.

    kram Sandra

  • Tullia

    Jag säger nej ibland och det svider i hjärtat varenda gång.
    Men hellre det än att lämna ut sig och sin största sorg till folk man inte känner. Försöker alltid känna efter om det är läge att berätta som det är eller inte.
    Samt hur mycket jag ska berätta.

  • Ängla88

    Bland om jag säger 2 så viskar jag alltid 3 för mig själv så att min ängel iaf hör det;)
    Din son vet att du inte förnekar honom!!
    Stor kram till dig...

  • lindqvist

    Det beror helt på vem som frågar.Pratar jag med personen flera gånger talar jag om hur det är.
    Kram med änglen sandra

  • SkåneP

    Du (och ni andra med för den delen) har det jobbigt nog ändå och behöver knappast spä på det mer genom att få dåligt samvete eller må dåligt för att ni säger (eller inte säger) si eller så.

    Ni vet ju såklart själva att ni inte förnekar något.

    Tillåt er att vara lite mer egotrippade än vad ni kanske vanligtvis är och tänk lite för er själva typ "Jo, det har jag visst, men det har du inte med att göra".

    Men behöver såklart inte bli otrevlig, men absolut inte heller be om ursäkt för vad man säger, eller inte säger.

  • spillis

    Min syster som har en änglason svarar ibland att hon inte har några barn bara för att slippa förklara för folk som hon ändå inte känner. Kram till er!!

Svar på tråden idag fick jag frågan har du barn också, och sa NEJ!