Flubber:
Det hela bottnar väl i att vi är olika typer av personligheter helt enkelt... Du skriver "Varför vill man inte tro på "allt" som ens kan vara en chans att bli gravid?".
Ja, jag kan på sätt och vis förstå det resonemanget, men å andra sidan är jag för mycket faktanörd för att helt köpa det.
För ska man tro på precis allt som kanske möjligen eventuellt ska vara en chans, då får man knapra naturmedel, ha magnetarmband, göra akrobatkonster efter sex o.s.v och för min egen del (baserat på min bekantskapskrets och andra) så upplever jag att det kan skapa MER stress om man försöker bli gravid.
För om man tror på och testar alla eventuella chanser, men ändå inte blir gravid, hur ska DET kännas?
Förstår du hur jag menar?
Mitt resonemang är mer så här: Ta reda på hur kroppen funkar och utgå från det. Men var samtidigt medveten om att kroppen inte nödvändigtvis funkar enligt skolboken. Det finns alltid undantag, men "grundfuktionerna" är desamma för alla.
Jag är alltid lite emot generella uttalanden som typ: "Man kan bli gravid under hela menscykeln", eftersom det bara stämmer för ett fåtal kvinnor ibland, och jag känner alltså att sånt kanske kan skapa mer stress, mer frustration o.s.v
Så som sagt, vi är inte så himla oense trots allt, men vi har olika infallsvinklar på det hela. Sedan är det ju upp till var och en att känna efter hur de själva resonerar. Olika åsikter är ju bara bra, det ger en bättre grund att stå på (tycker jag).
Hoppas TS i alla fall känner sig lite klokare efter alla olika svar. Jag glömde förresten säga: "Kör så det ryker" till henne!