Känner mig så sviken av min bästa vän

Va jobbigt det är jätte jobbigt när det blir såhär! Vänner försvinner, man glider ifrån varandra. Känner igen det, har också en vänn som jag kämpade länge för att ha kvar, men gav tillslut upp för jag bara gav och gav och fick inget tillbaka Men du kanske kan testa att prata med henne om det? Berätta hur du känner?

hoppas det löser sig för dig! & kämpa inte för länge... för får du inget tillabaka mår du bara dåligt av det!

Det är så himla tråkigt när man förlorat en vän, det är som att man får mindre betydelese för en människa som man själv bryr sig så himla mycket om! Har du pratat med din vän? Har du berättat hur du känner det?
Jag hoppas verkligen att du kommer över henne snabbt eller att hon kommer till sans så ni kan få tillbaka det ni en gång hade!
Varma kramar

Hej anonym.

Jag ska svara på det bästa sätt jag kan, om hur jag känner inför ditt inlägg.

Man växer genom möten, man förändras och upptäcker nya saker och nya intressen. Din kompis har säkerligen som mig, genomgått massa saker och nu kan hon äntligen känna lugn och ro?.
Jag fick här om dagen ett brev dumpat i min brevlåda av en såkallad "vän" där hon breskrev hur dålig jag var, att jag blivit totalt egocentrisk och att jag försummar mina vänner.
Det kändes inte specillt kul att läsa igenom det och veta att nu när jag är lycklig passar det sig inte att vara glad för min skull.

Jag har något att lära mig av varje människa jag möter, om din väninna känner att hon äntligen kanske kan få rå om sig själv lite granna, hon är gift, lycklig, låt henne vara det, ta inte ifrån henne den lyckan!
Att du känner dig utnyttjad, det är en relflektion av din egen rädsla. Du har ensam ansvar för hur du väljer att tolka det du ser, om du blir upprörd över en sådan sak som att hon valt att gå vidare på "egen" hand i livet ska inte hon bli lidandes för det.
Det enda du kommer kunna ändra i denna situation är dina egna tankar, du väljer själv hur du ser på saken.

Det du tänker om henne, säger ofta mer om dig än vad det säger om henne. Hårda ord, men är det inte så? Att det kanske är du som inte är dig lik? Varför jag kanske låter "hård" är för jag har blivit behandlad som skit av en så kallad vän, och hon uttrycker sig samma som dig.
Jag ska ha bebis med min sambo, är förlovade och jag står äntligen på egna ben. Kan inte hon unna mig den lyckan, försummar hon bara sig själv.
Jag tycker du ska ta vara på vänskapen och visa henne att du finns där. Om du verkligen mår så dåligt över det, tycker jag du ska PRATA med henne, skicka inga brev. Då kan hon inte uppfatta dina verkliga känslor, se ditt ansiktsuttryck eller uppleva din sorg.

Men tänk på det...
det kanske inte är hon som är vilsen... det kan faktiskt vara du.

Hoppas du inte tar illa upp av mina ord, men jag känner sådan frustration över att mina vänner inte kan vara glada och acceptera att man inte alltid kan finnas där, vi alla växer!!!

lycka till.

De vänner som är sanna vänner stannar hela livet.... däremellan byter man ut sina vänner - allt går i cykler och de som man tror är sanna vänner försvinner och de som man inte trodde var sanna vänner stannar kvar...

TS här..

Lillpumsan: Jag förstår ditt inlägg - jag har också tänkt på om det är jag som är felet.. delvis.. jag orkar inte höra av mig! Jag är inte på något sätt avundsjuk eller så för att hon fått "lugn och ro" som du beskriver det i livet!! Jag har själv den bästaste maken man kan tänka sig sedan flertalet år tillbaka.. och förstår mycket väl den känslan av att ha fått "lugn och ro" så jag vet det där om att växa och nya möten...

Jag känner nu att situationen är för komplicerad för att diskutera här men jag ska försöka att prata med henne om jag orkar... eller också kommer jag låta det bero...

Tack för era inlägg!!

Vad har ni för relation idag då? Bor ni nära varandra? När man flyttar ifrån varandra, till olika städer så förändras ju livet ganska naturligt! Vad har ni för yrkeshistoria, jobbar ni på samma jobb - går i samma skola? Sånt kan ju tära på vilken relation som helst...

Din väninna kanske inte har det så bra, fast att hon har fått det bra utåt sett. Hur vet du vad hon kämpar med om du inte frågar henne. Hon kanske försöker få allt att se bra ut utåt och kanske tar avstånd för att hon vet att du ser igenom henne. Även om man är nygift blir inte livet automatiskt perfekt.

Och om du kanske säger som du säger att du inte hör av dig så kanske hon har tröttnat på att vara den som håller liv i er relation. Dumma missförstånd och stolthet kan förstöra mycket. Hon kanske känner sig lika sviken av dig!!

Det som har hänt som du ínte vill berätta om, vad har det för karaktär och hur påverkar det er relation?

Jag vet hur du känner för jag känner likadant...

Det är så tråkigt. Men jag ber för min vän, jag är kristen! Hoppas att du kan göra likadant! Är anonym eftersom jag vet att min vän finns här ute också, vill inte skada henne.

Det är inte roligt när man ger och ger och aldrig får något tillbaka, det har jag tröttnat på. Men sån är jag som person, lever för alla utom mig själv. Var ska jag säga, för när ingen tänkte på mig fick jag börja göra det. Och det har gjort att jag uppfattas som mer egocentrisk än förut, vilket min vän inte uppskattat. Och det förstår jag, för förut gjorde jag allt för henne och det orkar jag inte längre...... Sånt är läget =)

Anonym: 1070475

Hur vet du att din vän upplever dig egocentrisk? Har hon sagt det eller är det bara som du själv tror att hon uppfattar det? Jag menar.. det är ju tråkigt om du går och tror att det är så och så är det inte så.. för det kan ju skapa väldiga missförstånd, eller?

Och du, nej jag är inte kristen, så det där med att be för min vän känns rätt främmande om jag får säga så... men jag hoppas att det fungerar för dig!

Usch ja, det är tråkigt med missförstånd... nu när jag börjar få lite distans till det jag skrivit så inser jag att jag av mina egna förväntningar på relationen framkallat en massa negativa känslor fast det inte alls behövde bli så... jag var (observera var) trött på relationen och ja, vi kanske har varit för tajta helt enkelt, vad vet jag... som du skriver här ovan så känner nog min vän likadant... varför ska man vara så komplicerad för?

Vet inte hur jag ska göra nu...

Vad har hänt då?

Sånt här är verkligen så himla tråkigt. Jag känner igen det där med att bara ge ocg ge hela tiden men inte få nåt tillbaka.
Jag håller helt och hållet med Teaspoon, men jag blev lite förbryllad över lillpumsans svar. Vist kan det vara fel på den som reagerar på att vänskapen käns dålig. Men det kan ju lika gärna vara vännen som varkligen har slutat att bry sig.
Bara för att man är nygift, gravid, träffat en ny kille eller fått ett nytt spännande jobb så ska man väl inte lägga undan sina vänner? Och sedan polcka fram dem när man inte är så dår himla lycklig längre. Man måste ju vårda vänskapen hela tiden.

Jag tycker absolut att man kan skriva brev.

Hoppas att det löser sig!
*kram*

Hej!

Jag tycker din kompis gott kan få reda på hur du känner det. Kanske finns det en anledning? Nån slags depression eller nåt sånt?