snälla hjälp mig med min svartsjuka!

Jag kan också ibland vara otroligt svartsjuk på igentligen ingenting. Vad som funkar eller lugnar mig är att just tänka (intala mig själv) "han gör inget fel, det är bara jag som är paranoid" eller "det är mig han älskar". Med åren så har det blivit lättare att släppa svartsjukan när det kommer med stormsteg.

å jag hoppas det lugnar sig för mig med.. det tär npt alldeles vansinnigt på mig och jag vill inte att det ska börja inverka på vår relation.. tack för ditt svar =) känns skönt att jag inte är den enda..

Jag blev förbannat kär i min nuvarande sambo,för 5 år sedan.
Min första kärlek,allt var så speciellt.
Och jag var hans första kärlek,vi var 19 år gamla.

Vi hade en lång underbar tid,men min svartsjuka kom smygande.Han bröt med alla tjejkompisar,gick aldrig på krogen utan mig.Jag avskydde alla tjejer som stötte på han.

Min sambo acepterade min svartsjuka,och tog hänsyn till den.
Han var extra noga med att alltid vara öppen och ärlig mot mig,att vi två kunde prata om allt.Han visade ochså tydligt att han struntade i alla tjejer som ville ha han,för han älskade mig.Han visade tydligt att jag alltid kommer före,och mina känslor och mitt mående är alltid viktigast.
Om jag inte ville att han skulle ut,då gick han inte ut.

På så vis fann jag tryggheten i vårt förhållande inom ett år,och sakta men säkert lyckades jag koppla av och sluta oroa mig.
Idag kan han festa utan mig,men det gör han sällan.
Idag är jag inte alls svartsjuk.

Vi både är mycket nöjda med vårt förhållade,och jag tror mycket är tack vare min sambo som hela tiden stöttade mig och hjälpte mig,istället för att bråka och tjata eller strunta i mig.Jag är han väldigt tacksam.

Svartsjuka går absolut att bota.
Första steget är att prata med din pojkvän.

sök hjälp,proffesionell.

Du måste hitta orsaken till att du är så osäker. Varför detta dåliga självförtroende?

Jag förstår dig är likadan själv. Men jag har även fått sota för det. Min svartsjuka är inte lite och jag skulle kunna gå genom eld för min sambo. jag litade helt enkelt inte på honom fast jag kämpade. Pratade med min granne om detta och hon betättade för mig att jag skulle granska mig själv varför jag inte litade på honom. Hon sa att det kunde likaväl vara något som hänt under tidigare förhållande som gör att jag inte litar. Kom fram till att det stämde bra hade en pojkvän i min ungdom som var otrogen så jag tror då att alla är det vilket då inte stämmer. det gick så pass långt att jag började anklaga honom för allt både otrogen och att han ville leva singel och hitta en snyggare. Och han fick nog till slut. Nu kämpar jag som bara den att inte anklaga honom utan i stället tänka att det är mig han älskar och vill leva med. Vilket inte är lätt men jag gick så långt att jag höll på att förlora mannen jag älskar över allt annat. Hoppas det löser sig för er. Kämpa det är det enda jag kan säga. Kramar