Det gick till sist!

Helt otroligt, det gick till slut. Trodde aldrig det.
Efter 2 mindre lyckade inseminationsförsök och sen krångel med cystor som bara gjorde att tiden för sprutor förlängdes vecka efter vecka trodde vi aldrig att det skulle lyckas med Provrörsbehandlingen. Men kanske gick det bättre tack vare att jag så många veckor i rad blev tvungen att fortsätta ta sprutorna jämfört med de normala 2 veckorna. Minns knappt när jag hade mens sist.
Men nu är Pyret på plats och förväntas komma i slutet av November. Men vi tror det knappt och "bryr" oss knappt heller, är kanske ren självbevarelsedrift som gör att vi inte vågar tänka på det utan bara "låtsas som att det regnar".
Efter att varit i IVF-världen så har man blivit en mästare på att vara "stark", hålla minen uppe och ofta skjuta allt ifrån sig. Man orkade många gånger inte tänka på det. Usch för alla dessa mörka dagar när allt såg så svart ut.
Alla ni där ute, det kan funka till slut. Själv har jag aldrig träffat någon som IVF verkligen funkat för utan man hör bara om alla tråkiga resultat.
De gånger jag vågar tänka på att jag faktiskt är gravid så är jag bara orolig över att det ska vara några problem eller komplikationer resten av tiden. Så den malande oron tar nog aldrig slut men det är ett billigt pris att betala om allt nu går bra till sist.