Hej.
Är ny här!
Panikångest och deprimation,upplever jag fruktansvärt.
Min panikångest är inte så hemsk längre,men däremot deprimationen är fruktansvärt.
Jag faller ner i en djup håla och kan inte ta hand om mig själv.Jag kan inte göra nånting,allt känns så kaos,både inom mig och utanpå.Jag orkar ingenting,bara ligger i sängen och gråter.Jag har 2 pojkar och är gift sen 11 år.Min man förstår sig inte på min deprimation,själv kan han få panikångest med tryck över bröstet och hjärtat slår snabbt,härom dan slet han av sig sin tröja,för han fick inte luft.Jag försökte lugna honom,med att ta djupa lugna andetag.Vet hur det känns när marken gungar under en.Jag hade dessa upplevelse när mitt första barn föddes för 17 år sen.Jag stod i kö en sk dagen innan julaftonkö.Då började paniken krypa sakta i kroppen.Jag tittade på min son och gulade med han,bara jag fick iväg paniken.Jag rusade ut från affären genom att slänga varorna åt sidan,folk trodde nog jag var en snattare,men skit i dom,jag hann inte i tid till bussen,stod vid bron med en unge som skrek och jag själv grät och var hysterisk.Jag fick fart på benen och gick hemåt,sen släppte paniken sig.Jag var slutkörd.När grabben började kunna sitta i en barnsits på cykeln,så tog jag cykeln vart jag än gick,detta hjälpte mig fri ifrån panikångesten.Jag klarar än idag inte av att åka buss eller ta taxi.Jag klarar inte av att bli beroende av andra som styr mitt liv.Kanske därför som jag blir så deprimerad.Att vara gift innebär vissa krav,man är inte lika fri som innan.Nu har jag 3 pojkar inkl min man att ta hänsyn till,matlagning,städning och tvättning+ strykning.Handla gör han.Jag bara orkar inte att ha nån som styr mitt liv.Jag orkar inte ta ansvar när jag blir deprimerad.Jag äter inga mediciner mot det.har sett för många i min släkt som är beroende av sk lyckopiller,de åker in och ut från sjukhus,antingen självmordförsök eller psyket.Så jag är rädd.Jag har suttit på psyk som yngre,då barnpsyk.Jag har fajtats mycket med mina sociala problem.Jag har svårt med närkärlek som krammar och gullig gull.Jag lider även av bacillskräck,måste tvätta händerna vara gång som jag har varit ute.Borsta tänderna flera gånger om dan.Ibland pallar man inte trycket,men vad skall jag göra.Inners innetänker jag mycket på mina barn.Hur skall dom ta det,när de ser sin mamma blir så konstig.Min man och jag bråkar jättemycket,och alltid om pengar.Jag är pensionär pga sjukdom,han jobbar.Alltid sitter jag utan pengar 2-3 veckar innan nästa pension kommer.Han har allt,jag har inget.Jag älskar att shoppa,men det går inte längre pga min lilla pension,tack göran och gänget,för att ni kastar oss i sjön.
