Det här känns verkligen overkligt!
För ganska precis nio år sedan blev jag gravid. Jag fick missfall i vecka 13, fast fostret hade dött långt innan dess. Sedan dess har jag gjort inseminationer, 6 ivf-försök, varit i Finland och fått 11 donerade ägg, fått ägg av två donatorer i sverige. Den senaste och sista donatorn i Sverige hade så fina ägg att vi fick två till frysen. Men inget av de två första blev något. Nu inför det absolut sista försöket såg vi det som något vi bara skulle igenom. Jag har aldrig brytt mig mindre om att ta hand om mig själv och äta rätt osv. Jag har tagit mina mediciner som jag ska men inget mer. Jag har i princip slutat surfa på FL, möjligen kikat in på adoptera-trådarna. Hemutredningen för adoption är i princip klar och vi har just börjat berätta för släkt och vänner att vi ska adoptera.
Förstår ni att det känns helt osannolikt och overkligt att vi nu har testat positivt. Men tre test säger det. Det är väl första gången någonsin som jag inte har testat i förväg heller. Hahaha, det här är ju rent komiskt.
Eftersom jag själv alltid har undrat över andras symtom så kan jag ju berätta att det enda som har skilt sig från alla mina andra gånger så är det att brösten inte har slutat vara ömma (maken hävdar att de alltid gjort det förut) och att jag inte haft huvudvärk som jag brukar ha innan mens. Inget annat. Men å andra sidan - det är ju ingen av oss som tror på att det här kommer fungera heller. Men vi är ändå förvirrat glada och nu ska vi åka och köpa ut mer progynon och progesteron - för det kunde vi ju aldrig tänka oss att vi skulle behöva.
Tror redan maken har frågat det här, men jag gör det oxå - när kan man göra VUL? Finns det något ställe som är öppet där man kan göra det?
Just i dag är det väldigt skönt att FL finns 
