Hur tycker ni att man ska bete sig mot sitt barn om det har gått och blivit upp över öronen kär när hon/han är 6 år?
Vår dotter är det och pratar om den här killen heela tiden.
Farmor tycker att man ska ignorera det för att hon är för liten för att vara kär.
Men man kan väl inte rå för sina känslor?
Själv lyssnar jag på vad hon har att säga och svarar på det hon undrar och inte så mycket mer. Tycker mest att det är underbart att se hennes mungipor ständigt peka mot öronen 
Vad härligt!
Tycker att du gör precis rätt,att du lyssnar på henne och svarar på hennes funderingar.
Min nyligen fyllda åttaåring (pojke) tycker att tjejer är döläbbigt *L*.
Vadå ignorera?
Min lilla kille känner starka känslor och jag tar de på fullaste allvar. Han blir generad inför personen och jag märker en jättestor skillnad när han är runt den han är kär i...
Visst är det inte samma typ av kärlek som en vuxen har, men den är ju inte att förringa för det! En inkörsport till den "seriösa kärleken" tror jag och därför skall den behandlas med STOR respekt!
Jag fnittrar ihop med honom och frågar honom om henne osv...
Han tycker det är kul och skönt att prata med mig om det för hans kompisar förstår honom inte - hans ord...
Han är också 6 år, glömde jag ju säga!
Jag tycker inte alls att man ska ignoera det. Kär kan man vara hur liten man än är tror jag. Jag kommer själv ihåg att jag var kär när jag var ca 4 år. Även om det inte är på samma sätt som nu.
Min son är kär han med, man ser hur han tittar på den här flickan när han leker med henne, och om man pratar om henne kan han int esitta still, studsar i stolen och fnittrar.
Kram
Jag kom på att jag var kär i min dagiskompis.Vi va med varandra jämt och vi skulle gifta oss.Vi bestämde en dag för giftermål.Och dagen till ära så kom han i klänning.*S* Minns det så väl.
Denna kärlek rann ur sanden då vi började i skolan......
Å, sockersött tycker jag. Jag var innerligt kär i en kompis tvillingbror från fyraårsåldern och ett par år framåt - och kommer faktiskt ihåg det själv. Planen gick så här: han och jag i ett hus på landet och två barn... 
Drömmen gick i kras när jag i början av lågstadiet föll för en annan kille, med samma namn faktiskt, och strax därefter blev jag j-ä-t-t-e-k-ä-r i en kille som jag var upp över öronen i ända till högstadieåren. Så, lyssna tycker jag att man skall göra; det är väl ändå inte samma sak som att uppmuntra. Intresserade, i största allmänhet, föräldrar brukara vara populära! Kramen!
Klart man kan vara kär när man är liten också!
Jag var jättekär när jag var fem år, och det var verkligen äkta. Jag blir så arg på människor som förringar barns känslor... 
Skönt att höra att ni tänker som mig.
Att vara kär är ju något fint och bra och ingenting som man ska trycka ner tycker jag.
Att ha känslor i kroppen är ju ett gott tecken på att man är mänsklig.
Sen behöver man väl inte själv ta upp ämnet, men man måste ju vara idel öra och respektera deras personlighet ändå.
Hon har varit jättetrotsig en längre period, men nu ser jag bara en jätteglad tjej istället varje dag och njuter av det till 100%
Var tvungen att säga det till henne igår - hur glad och mysig hon är hela tiden och att det gör mig jätteglad och lycklig att se henne så.
Den försa kärleken sitter i för alltid. Ta henne på största allvar och lyssna till allt hon säger. Var glad över att hon vill dela med sig av sina känslor till dig. Visa att det är ok. och bra att prata med dig om detta så kommer hon göra det även när hon är kär och 14 år. Lär henne att det är något fint att vara kär.
Lycka till!
Tack igen alla goa mammor, ni är toppen
Vaddå iognera man kan väl bli kär hela livet,det är ju som att säga att är du över 60 år är du för gammal för att bli kär.Tycker att min 6 åring är kär var och varannan vecka.Just nu är det TVÅ killar i förskoleklassen och för 1 !/2 år sedan skulle hon gifta sig med Phebe i serien om de tre häxsystrarna.Jag låter henne hållas då är det värre med hennes 11 åriga syster,där är det chansfrågning för jämnan.Ta det med ro!
Kram Vixie
Tycker att din svärmor resonerar helkonstigt. Att ignorera någons känslor! Vad är det för sätt? Det är att verkligen trampa på din dotters integritet. Att lära barn att det de känner är fel är fel:) Knasig mening, men det är viktigt att låta barnens känslor komma till tals. När det just är känslor och inga fakta, så kan väl ingen säga att det är rätt eller fel?
Du gör helt rätt och tycker heller inte att det vore så farligt att uppmuntra henne lite. Vart skulel det kunan leda?
Var själv kär som femåring, men det höll jag väldigt tyst om:)
När jag gick på lekis var jag och en kille jättekära. Han fick sin storebror att skriva kärleksbrev till mig och jag gick till en äldre kompis som fick läsa det för mig! Mysigt va? Var glad att de är öppna med sina känslor!