Funderingar kring att gå ner till deltid eller kortare arbetstidsnorm...
Nu när man har fått barn och börjar tänka i förskoletermer, så är det ju några tankar och ekvationer som dyker upp i mitt huvud.
1. Jag vill INTE att mitt barn ska vara på förskolan 10 timmar.
Detta är ju en väldigt vanlig tanke som många småbarnsföräldrar har. Många löser det genom att börja arbeta deltid. Oftast kvinnan. Sett enbart ur barnets perspektiv så är det verkligen det enda rimliga. MEN sett ur kvinnans perspektiv så är det ofta förödande ekonomiskt, både på kort och lång sikt. (du som jobbar deltid, pensionsparar din partner åt dig?)
Om man sen går vidare och får en situation då antingen barnen är större eller man blir ensamstående och helt enkelt inte har råd átt vara kvar på deltid, så är det inget som säger att man har rätt att få tillbaka en heltidstjänst...
2. Jag vill att mitt barn ska ha tillgång till sina båda föräldrar lika mycket. Och jag vill att mitt hem ska vara jämställt.
Då kommer jag till pudelns kärna:
i praktiken det många kvinnor gårner i deltid för att hinna med det obetalda arbetet i hemmet och inte vill att barnen ska vara för länge på förskolan. Vad som vore det enda rimliga är att heltidsnormen sänks. Det betyder att de som idag jobbar heltid går ner i arbetstid, men fortsätter få betalt för heltid. Det betyder också att de som redan idag jobbar sex timmar om dagen ? nästan uteslutande dubbelarbetande kvinnor ? får lön, arbetsvillkor och status som heltidsanställda.
Åttatimmarsdagen är en konstruktion som förutsätter att inte alla kan leva upp till den. Den är en kvarleva från en tid då det togs förgivet att mannen skulle vara familjens huvudsakliga försörjare, medan kvinnan tog hand om det obetalda arbetet. Det är därför det nu blir så svårt att få ihop ekvationen. Ska både mannen och kvinnan kunna vara 100 procent närvarande i arbetslivet blir det så gott som omöjligt att klara av barnuppfostran, städning och matlagning. Och det är kvinnorna som idag betalar priset för att denna ekvation är olöslig ? antingen betalar de med sin lön genom att ?frivilligt? gå ner i deltid, eller så betalar de med sin hälsa.
Om inte mer av alla löntagares tid frigörs för arbete i hemmet kommer någon att fortsätta att hamna i kläm.
Det är alltså främst kvinnor som kommer att vinna ekonomiskt på reformen, medan männen får möjlighet att bidra mer till det obetalda arbetet.
Nu blev det lite långt men hoppas ni orkar läsa och svara och diskutera! Vill gärna höra era tankar!