Så orolig..
Jag vet inte men jag pendlar hela tiden mellan hopp, förtvivlan (om ngt går snett), oro o glädje över att vara gravid. Ena stunden fantiserar man i väg o är överlycklig men stunden senare sitter man med gråten i halsen o rädslan att det ska bli missfall är enorm. Gör allt för att slappna av, tänka på annat, tänka positivt..men hela tiden finns den där oron i bakhuvudet. Jag vet inte hur jag ska bete mig, på vilket ben jag ska stå riktigt. Vill bara att tiden ska gå fort..o att denna efterlängtade lilla bebis ska få se dagens ljus. För mig gäller inte "12-veckors gränsen". Jag fick för 3 år sedan missfall i vecka 20...o nu är jag i v 6. Lååååång väntan! Någon som befinner sig i samma situation..hur hanterar ni situationen på bästa sätt? Tacksam för alla svar!