Hatar allt och alla

Mmmm, jag hatar allt och alla, nästan. Jag hatar när det krånglar, sura människor, RESPEKTLÖSA människor, korkade människor. Jag hatar mig själv. Jag är (just nu) allt det ovannämnda. Trött, ledsen och besviken på mig själv som inte kan tygla min ilska och bara leva. Ibland kokar jag över och det äter upp mig inombords.

Jag slåss inte, jag kastar inga saker, kanske borde jag låta min ilska lämna min kropp på något sätt. Blir bara sur och tvär.

Världens problem ligger på mina axlar och när något går fel, någon gör något som JAG tycker är galet, omoraliskt, ignorant eller respektlöst så börjar det bubbla tills jag bara inte orkar leva mer.

Mmmm, helt galet är det men vad gör jag åt det, vet inte? Skäller på någon som förtjänar det, vilket oftast i slutänden är jag. Blir så besviken på mig själv som retar upp mig på ?små saker? som jag inte kan ändra på.

Vad är jag arg på just nu? Jo, de är här och klipper häckarna med en apparat som låter som om de står inne i lägenheten och klipper, (har aldrig hört något liknande oljud ifrån häckklippning). Lillan ligger och sover och om hon inte får vakna av sig själv så blir hon sur och gnällig. Vad gör jag? Jag ringer hyresvärden och klagar utan att få medhåll eller förståelse. Kanske borde jag uttryckt mig lite snällare men det är inte HAN som får drass med en sur bäbis resten av dagen. JA, jag överreagerade (för hon vaknade inte, puh) och nu mår jag dåligt över detta. Men vad är det för fel på en vanlig motorsåg? Och varför får inte jag låta hur mycket jag vill när de får det?

J***a, s**t också! Hur slappnar man av och tar livet med en klackspark?