Jag är självklart världens lyckligaste över mitt lilla fina barn,men jag gråter ändå,behövs ingeting för att jag ska falla ihop..sörjer mina svullna fötter,har ont i undelivet (efter alla stygn)oroar mig för amning och allt annat..
Kom hem från sjukhuset idag och inget känns riktigt kul..
Jag drabbades också av blues ungefär 3 dagar efter dottern var född...
Jag grät och grät och grät och grät lite till...
Var lite mer förberedd när detta skedde med sonen sen...
jag har läst att det är supervanligt, det har med hormoner att göra...
3 dagars blues-vännen... Det går över! Vi är många många som drabbades/drabbas av detta! *kramar*
LOVAR!!!! dig ts att om några månader så kommer du att se tillbaka på denna första tid och upptäcka att du faktiskt överlevt! Att du både psykiskt och fysiskt klarat av det.....livet börjar kännas lättare igen, kroppen gör inte lika ont längre....du hittar en vardag där saker och ting börjar flyta ihop och fungera så smått.....
sähär tänkte jag de första månaderna med min förstfödda (kände precis som du)...."att ta en dag i taget, sen en natt i taget, annars blir jag galen".....och det funkade....för när sonen var 5-6 veckor så kom jag på mig själv att allt började falla på plats! 
stor kram på dig.....allt KOMMER att bli bra!
Ojojoj stackare......Men ha tröst det blir bättre!
Jag har haft det med alla mina 4!! Det är såååå mycket känslor o hormoner!
Skickar över ett fång med varma tröstande kramar till dig! Du har gjort ett jättearbete!!
Kram Maria
det var lika för mig men gick över efter ett tag!jag pratade med min bvc sköterska och det var skönt att lätta hjärtat!
Jag grät också helt oförklarligt, tårarna bara sprutade och sambon undrade frågande vad det var... Men som de tidigare har skrivit så är det ju en helt enorm känslostorm och det är jättevanligt.
Håller det i sig och du blir deprimerad ska du självklart prata med din BVC sköterska så att du får prata av dig!!
Jag bölade också hela tiden efter förlossningen. Jag kunde sitta och titta på Emma och börja fundera över hur mycket hon ska gå igenom här i livet, det var jättejobbigt, man vill ju att hennes liv ska bli en dans på rosor, men hur stor är den chansen? Det var skitjobbigt, jag kunde liksom inte sätta fingret på varför jag grät, det bara flödade... Men det gick över efter ett tag, det kommer det att göra för dig också, jag lovar!!! Lycka till! *kramar*
Åhhhh jag grät ögonen ur mig i 2 dagar!! Svärmor trodde att jag var pucko och helt osocial som stängde in mig i sovrummet när hon hälsade på samma kväll vi kom hem. Dagen efter skulle jag på stan och köpa amnings bh. Kaxig som jag var så tänkte jag att det är ju inga problem. Där slutade hjärnan att fungera för det var lördag och 2:a advent. Ganska mycket folk alltså och långa köer. Jag tog på mig huvan på jackan och grät hela vägen hem. Tror ni folk stirrade *skratt* Som tur är tar det ju slut...
Men visst är det jobbigt när man börjar ifrågasätta vad man har ställt till med... det gjorde jag.
Alltså, det heter prolaktin, det hormon som kroppen just nu sprutar fram i expressfart för att du ska få rejält med mjölk.
Det bara råkar också vara samma hormon som styr produktionen av tårar och även påverkar humöret och ibland blir det därför lite systemflipp just där i början, om ni fattar sambandet?
Börjar nästan gråta när jag läser din TS för jag kommer ihåg hur jobbiga de är dom där dagarna, det är hemmskt men det går snart över!!!
Om några dagar kan du tänka tillbaka och skratta åt allt tokit du blev leddsen för
Min lillebror var hemma hos mig och gjorde i ordning milk shake åt oss och så tog han glaset som det var mest i, jag satt igång och stor bölla över att han kunnde vara så ego när jag preciss hade fött barn och ammade, ja efter åt kan jag skratta åt det men just då var det på blodigt allvar 
Jag gråter nästan av att bara läsa här, så känslig eller kanske trötthet.
Tack för alla era svar!!Känns otroligt skönt att veta att familjeliv finns och att här finns så många fina stödjande människor!!
Storakramen
Dagar??? Jag lipade 5 el. 6 månader
Stod i duschen och bara grät och grät och grät, min sambo blev helt tokig på mig och undrade varför bluesen aldrig släppte. Visade sig att jag fick nog en liten depression också men fick jättemycket hjälp av BVC så fortsätter du må dåligt var INTE rädd för att be om hjälp. Det är sååå skönt att få prata av sig!!
KRAM och lycka till
//glad och stolt mamma som inte gråtit på 6 månader 
Jag fick min bebis för 5 dagar sedan och den första veckan har varit väldigt jobbig. Dag tre var jag lättrörd, ungefär som under delar av graviditeten. Jag var lycklig men grät lätt av t.ex. lyckönskningar och liknande.
Dagarna sedan dess har jag gråtit av ngn form av ångest över min nya livssituation. Trots att jag är lycklig så saknar jag mitt "gamla" liv. Jag förväntar mig att det kommer att vara upp och ner den närmaste tiden, men nu idag på morgonen så känns allt MYCKET bättre. Jag har ju inte fått så mycket sömn den senaste tiden så sömnbristen har säkert varit en orsak likaså. Idag sov min lillskrutt hela 4 timmar i sträck, så jag fick sova mera än på länge och känner mig nu relativt utvilad, jätteskönt!
oj va jag känne rigen mig. Min lilla pojke är 14 dgar idag och jag har sån ångest. Ångest för allt och inget. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har slutat amma för det fungerae itne förö oss. och nu bara hoppas jag att kanske kanske kan hormonerna göra att jag mår lite bättre. Hoppas på samtal med BVC syster. Behöver verkligen prata med någon.