Kan man hitta nya vänner när man är vuxen?

Jag är lite i samma situation så jag hoppas verkligen att man kan det. Mina enda vänner är mina syskon och deras respektive och det kanske inte är så kul alla gånger. Är de upptagna med familj eller sina egna vänner sitter jag ensam. Jag hade vänner under högskoletiden, men nu bor de alla i andra städer och jag har knappt någon kontakt med dem. Är för närvarande nyinflyttad i en stad där jag bara känner min bror och hans tjej så det blir många ensamma dagar. Men vad gör man... Jag hoppas att jag kanske kan hitta nya vänner när/om jag börjar plugga.

klart man kan få nya vänner! jag fick nya vänner när jag började studera, det finns ju kurser på kvällstid, fast jag vet ju inte om du är intresserad av det.

ring dina gamla vänner och hör om de har lust att ta en fika eller nåt!

kram!

Det kan man faktiskt Jag kände också som du innan, hade flyttat och glidit ifrån mina gamla vänner och sådär... Men så en dag tänkte jag att ja var tvungen att ta tag i det & inte bli en enstöring så ja börjae kolla runt här efter folk från samma stad som jag & så började jag prata med dom & sen frågade om vi inte kunde träffas på en fika & nu har ja en del ja träffar ibland, en har jag blivit riktigt tait med också så det går!

Jag har precis funnit en vän här från FL faktiskt
Känner på att mig att vi kommer ha mycket kul tillsammans i framtiden!

Har träffat många trevliga människor här inne, men tyvärr bor dom flesta för långt bort för att man ska kunna ses över en fika bara så där

Men.. det är vänner så visst går det

Att känna sig ensam är verkligen inte kul....
Visst kan man skaffa sig ny vänner när man är vuxen, de vännerna är ju oftast såna man har mer gemensamt med...de "gamla" vännerna är det ju lätt hänt att man växer ifrån...men de hänger ändå kvar för att man "alltid varit kompisar".

Jag tog mig en liten funderare och insåg att jag de senaste åren nästan bytt ut hela min närmaste bekantskapskrets. Detta enbart pga att jag och mina tidigare närmaste vänner vuxit ifrån varandra, tex pga de lever singelliv, är iväg och reser och pluggar medans jag själv lever ganska mycket "Svensson-liv" (vilket jag trivs med).
Mina nya närmaste vänner består nu mest av jobbarkompisar som är i min ålder men och har barn ( även om jag själv inte har barn själv så ger umgänget med dem betydligt mer än mina singelkompisar).
Sen har jag en "träningskompis" som jag enbart började umgås med för att vi tränade på samma ställe,trodde först att vi inte hade så mycket gemensamt, men nu är hon nästan min bästa vän.
EN gammal kompis har jag riktigt bra kontakt med, det är verkligen min barndomsvän, vi har känt varann sen vi var 3-4 år. Hon har bott i en annan stad ett par år och nu flyttat hem hit igen med sin pojkvän. Så då ha ju min sambo lärt känna pojkvännen så dem umgås vi mycket med parvis,men även hon och jag på tu man hand.
Ja sen de som vi umgås med mest är sambons barndomsvän + hans flickvän. Vänskapen med henne har verkligen vuxit fram, ibörjan tyckte jag inte alls att hon var min typ av person som jag ville umgås med. Men nu är även hon en av mina bästa vänner pga att vi är i samma fas i livet. De har dessutom nyss fått en liten son..och vi försöker få barn.

Finns det ingen föräldragrupp eller nåt där du kan träffa nya vänner?
Eller jobbarkompisar ( vet ju inte om du jobbar?)
Vänner är bland de viktigaste i ens liv,det är ett måste att ha nån att anförtro sig till, skratta ( o gråta) med, partaja, snacka tjejsnack....
Hoppas du finner en riktig vän snart!!
Du får gärna skicka ett privat meddelande till mig om du vill!

Kram M

Jag träffar nya vänner hela tiden. Man kanske inte umgås med alla på samma sätt, men några nya stannar kvar.
Jag har faktiskt hittat en ny "vän" här på FL. Vi är ännu på "lära känna" stadiet, men jag tror absolut att det kommer att hålla.. (låter som ett kärleks förhållande...hihi)
Sedan har jag en till från FL på G..

Lycka till!
Kram!

Jag tror att det blir svårare att hitta nya vänner när man blir äldre (vuxen). Så är det i alla fall för min del. När jag var yngre så hade jag massor med vänner eller i alla fall en stor umgängeskrets. Nu har jag bara en riktigt tajt vän, sedan några kompisar som jag träffar väldigt sporadiskt.

Jag har blivit mer kräsen med åren vad gäller vänner. Jag träffar rätt mycket folk men det är sällan jag känner att "den här människan skulle jag vilja lära känna bättre". Jag släpper också sällan folk inpå mig vilket inte direkt underlättar när man ska lära känna andra. Den tajta vän som jag har nu t ex var jag studiekamrat med under flera år men under den tiden umgicks vi inte - gjorde bara grupparbeten och annat tillsammans och jag gillade inte henne direkt heller. Det tog några år innan både hon och jag vågade öppna oss på det sätt som krävs för att man ska kunna bli bra vänner.

Men jag känner ingen stress vad gäller vänner. Jag väljer dem med omsorg. Det tar tid! Och så har jag ju min man också - mitt allt Visst - vi har middag här hemma ibland för kompisar och är också bortbjudna ibland - men vi har inga riktiga "kompisar" som man umgås med i vått och torrt. Det känns mest som om vi träffas för barnens skull så att de kan leka med varandra. Det är inte så att jag kan ringa de här kompisarna och prata bort en halvtimma eller så utan konversationen är rätt krystad ändå.

Jag vet att om jag själv inte hade varit så kräsen och om jag hade bjudit mer på mig själv så hade jag haft fler vänner. Men samtidigt orkar jag inte förställa mig och vara någon jag inte är.

Det enda råd jag kan ge är att vårda de kompisar du har, ytliga eller långväga. Se till att träffas ofta och hitta på saker med jämna mellanrum. För vänner blir man inte över en dag - det är något som byggs upp under en lång, lång tid.

Kram och lycka till!

Oja! Visst kan man hitta nya vänner i vuxen ålder! Jag minns att någon en gång sa att "efter gymnasiet får man inga nya vänner". Jättedumt.

Nya vänner -- och då menar jag vänner, inte bekanta -- har jag hittat:
* på universitetet
* i studentkorridoren
* i bostadsrättsföreningens styrelse
* bland kompisars kompisar
* bland arbetskamrater
* bland makens vänner
* bland gamla kompisar från dagis (!) som jag har råkat springa på igen

Ett tag, strax efter universitetet, var jag i ungefär samma situation som du -- mina gamla kompisar och jag hade kommit i helt fel fas eller helt enkelt tappat intresset för varandra. En dag, när jag hade ringt runt bara för att ha någon att snacka med men alla var upptagna, blev jag förbannad, satte mig ner och gjorde upp en lista på folk i bekantskapskretsen (kollegor, gamla studiekamrater etc.) som jag kände att jag ville umgås mer med. Och så såg jag till att locka med dem (tre stycken i första omgången) på en öl under de närmaste veckorna. Och det funkade! Fyra år senare umgås jag med alla tre, en mer regelbundet än de andra två, men jag räknar dem alla till mina vänner.

Man ska inte vara så himla rädd -- som jag var ett tag -- för att folk tycker att man är dum eller så tråkig att de inte vill vara kompisar med en ... Tycker man själv att en person är trevlig och kul att snacka med, är det oftast ömsesidigt!

Sen kan jag säga att en hel del av de gamla vännerna som varit tillfälligt försvunna i perioder har dykt upp igen. Livet funkar liksom så ibland. Jag har satsat ganska mycket på "safety in numbers": en stor bekantskapskrets är inte att förakta, man behöver inte vara bästis med varenda en som man umgås med. Så jag har en stor födelsedagsfest varje år -- en enkel tillställning med pastasallad etc. där alla tar med sig sin egen dricka, blir lite fulla och dansar in i möblerna! Lite som festerna när man var glad student! Nu när nästan alla är mellan 30 och 40, har familj och barn och mest går på parmiddagar är det den enda festen i sitt slag, och folk tycker att det är askul. Fullt hus varje år!

Jag har fått flera nya vänner både på nätet å IRL via Liberos föräldrasnack.
Det blir lätt så att man tappar de gamla vännerna när man skaffar familj å barn. Men så söker man sig nya vänenr som är i samma livssituation som en själv.
Det ordnas träffar både här å på Libero. Passa på att följa med!

Javisst kan man få nya vänner i vuxenålder.

Det problem som finns är att många människor redan har byggt upp sin bekantskaps/umgängeskrets (nu talar vi kring 30 och däröver - de som bildat familj) och inte direkt är intresserad av att lära känna nya människor.

Studier är ett utmärkt sätt att lära känna nytt folk. Sen kan man gå med i en förening om något man är intresserad av. Framförallt våga ta kontakt och fråga om ni kan ses över en fika eller dyl.

Lyckat till!

Mina bästa vänner har jag träffat i vuxen ålder man träffar så många mammor när man har barn till exempel. Har träffat mammor på öpna förskolan som lett till fin kontakt genom åren samt att jag fick en fin vän genom vi föräldrars kontaktsida ( vi bor i samma stad ). Sedan lär man känna massa nya människor på jobbet. Så hoppet om vänskap kvarstår nog hela livet tror jag.. sedan förlorar man kontakten med vissa genom året..sorgligt.. men det kommer fler. Jag har till exempel inte mycket kontakt med mina vänner jag hade innan jag fick barn. Då de ännu inte har barn lever det ett annorlunda liv jag inte kunde hänga med i. Kan inte säga att jag har jättemånga vänner men så pass att jag är lycklig. Är öppen för nya kontakter allltid.