Att inbilla sig
Den som inbillar sig något, är den perosnen medveten om att det den upplever är inbillning?
Om ja, hur ser man skillnad på något verkligt och något inbillat?
Den som inbillar sig något, är den perosnen medveten om att det den upplever är inbillning?
Om ja, hur ser man skillnad på något verkligt och något inbillat?
Vart går den vetenskapliga gränsen för inbillning?
Och vart delar den sig mot det som idag är okänt men som i framtiden kommer att bli känt?
Finns det någon skillnad alls där idag i vetenskapen?
Eller anser vetenskapen att allting som är okänt är inbillning tills det blir känt?
Ljus och kärlek
Kent
Om man inte har en psykos vet man väl oftast vad som är verkligt. Fast ibland undrar man, särskilt när man läser vissa inlägg under den här rubriken.
Kanske bäst att tala om att mitt tidigare inlägg inte syftar på någon särskild person.
Hej Aaliyah,
du skriver
"Fast ibland undrar man, särskilt när man läser vissa inlägg under den här rubriken. "
Menar du denna tråden eller menar du
allmänna rubriker
ockult
Ljus och kärlek
Kent
Kent; allmänna rubriker ockult, menar jag.
Hur man skiljer mellan verklig upplevelse och inbillning?
Ptja, man kan genomföra ett experiment som minimerar risken för inbillning.
Guldstjärna tack!
Genoför ni era expriment. Vissa människor behöver inte expriment för att veta vad som är och inte är.
Hej calle555!
///citat inlägg nr 6
Hur man skiljer mellan verklig upplevelse och inbillning?
Ptja, man kan genomföra ett experiment som minimerar risken för inbillning.
Guldstjärna tack!
///
Intressant förslag. Hur tänker du bevisa det okänd med det begränsade tänkande som människan besitter?
Ljus och kärlek
Kent
Jag tror att den som inbillar sig innerst inne vet det, men ju längre tiden går desto lättare blir det.
Om jag skulle tänka konstant att jag hade en rosa elefant på axeln skulle den så småningom kännas självklar (någon som vill testa?).
Att säga "-Jag vet att det inte var inbillning!" är ett uttryck för en enorm hybris och övertro på den egna upplevelsen;
I inbillningena själva definition ingår nämligen att du TROR att det du upplever är verklighet.
Man kan alltså själv ALDRIG avgöra om man inbillat sig eller inte. Hur gärna man än vill, hur säker man än känner sig.
Badsector,
du skriver
///
Man kan alltså själv ALDRIG avgöra om man inbillat sig eller inte. Hur gärna man än vill, hur säker man än känner sig.
///
Varför föds människor i sin egen kropp om man sedan inte ska kunna lita till sig själv utan till det som andra kroppar säger?
Ljus och kärlek
Kent
"Varför föds människor i sin egen kropp om man sedan inte ska kunna lita till sig själv utan till det som andra kroppar säger?"
"Varför" är en filosofisk fråga du får lista ut själv.
Faktum ÄR att människor inbillar sig saker.
FÖrsöker du påskina att "inbillning" som fenomen inte existerar?
"Varför föds människor i sin egen kropp om man sedan inte ska kunna lita till sig själv utan till det som andra kroppar säger?"
Varför föds vi till kroppar som kan börja hallucinera? Som kan bli psykotiska? Höra röster som beordrar dem att döda folk? Ska vi alltid lita på våra kroppar?
Och för att ta ett annat exempel. Vi har ju en blind fläck i ögat, men vi upplever den inte eftersom hjärnan fyller på med passande information. Det finns de som har skador som gör att ett stort område är blint, men de upplever sig själva inte som blinda, eftersom hjärnan fyller på åt dem... Varför skulle inte hjärnan kunna fylla på med skräp i andra sammanhang?