Uppmuntrande ord om förlossningar???

Kolla gärna min blogg, ha skrivit förlossningsberättelse.
Min förlossning va helt underbar.

Att föda barn är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Visst gör det jäkligt ont men det går att hantera. (man får ju hjälp med lustgas och EDA om man behöver). Ingen kräkning, ingen svimmning. Tog sju timmar. Sydde tre stygn. Den bästa dagen i mitt liv. Kände direkt efteråt att detta vill jag göra igen. Nu jobbar vi för ett syskon.

läs min blogg...kommer inte ens i håg hur allting kändes...skulle vilja uppleva det igen! =)

Läs min förlossningsberättelse i min blogg om du vill!
Jag trodde inte jag hade kommit så långt i värkarbetet som jag hade när Lova helt plötsligt ville komma ut, jag gick bara och väntade på att det skulle göra mer ont...

Ett råd, köp boken Innan du föder, den hjälpte mig oerhört mycket mentalt! Jag koncentrerade mig på andningen hela tiden, så länge jag kunde fokusera på det så gjorde det inte så ont.

www.adlibris.se/product.aspx&s=1

Las garna min forlossningsberattelse (Fast jag "fuskade" med EDA eftersom lustgas inte anvands har i USA). Min forlossning var valdigt smidig, allt gick over forvantan!

Finns i bloggen!

Det är ju så individuellt hur en förlossning är så det enda du ska fokusera på är dig själv och ha en positiv syn på det hela, att du kommer fixa det helt enkelt!

De som pratar en massa om att det gör ont m.m det är ju kanske så det var för dem men du, du kanske har högre smärtgräns och tycker att det inte är något att ojja sig över.

Försök att göra ett besök på bb. De brukar alltid ha rundvandringsturer för de som ska föda. Hör med din Bm.
Sen har du väl det lilla häftet? Skriv upp där i hur du vill ha det, att om du får för ont så ska de sätta in någon slags bedövning eller prata med den som ska följa med dig på förlossningen så han/hon är insatt i hur du vill ha det om du mot förmodan inte orkar prata själv.

Jag tyckte själv att jag var ett vrak efter min förlossning men alla jag såg på BB var jättepigga. Efter någon dag när jag tänkte tillbaka så insåg jag varför jag hade så ont i hela kroppen och det berodde på att jag hade tagit i helt fel.

Som sagt, du ska inte lyssna på alla skräckhistorier som människor berättar och säg gärna till din omgivning att du inte vill höra om det, utan enbart vill höra positiva saker.

Lycka till med allt!

Båda mina förlossningar var fantastiska! Jag kräktes aldrig,svimmade inte. Jag klarade mig bra på lustgas. Fick sy två stygn första förlossningen och ynka ett efter den andra. Du skall bara veta vilken fantastisk upplevelse du har framför dig även om jag har full förståelse för att du tycker det är skrämmande.
Min första förlossning tog 8 timmar, min andra tog 5.
Jag hade inga problem med att amma. Inga såriga eller blåsbeklädda bröst .
Efter min andra förlossning var jag ute och promenerade ett par kilometer, förvisso i lugn takt, tre dagar efter att flickan föddes. Jag hade ingen smärtlindring under hennes förlossning (inte frivilligt) men jag har en teori om att det kanske var därför jag återhämtade mig så fort.
Som sagt, det är en fantastisk upplevelse du har framför dig för när man ligger där med sitt nyfödda barn i famnen så svävar man på moln och har konstigt nog lust att göra om det igen

Jag kan tipsa dig om en bok som jag läst inför min förestående (2:a) förlossning, och som jag tyckte var jättebra, just när det gäller att förbereda sig mentalt! Den heter "Innan du föder" med undertexten "En inspirerande guide till den nya psykoprofylaxtekniken". Anna Wilsby har skrivit den.

Hon tycker att man ska förbereda sig som en elitidrottare, med att skapa målbilder och träna avslappning och andning för att lättare kunna fokusera och hantera situationen man befinner sig i. 

Jag önskar att den boken hade funnits innan jag födde min son, för den hade varit till stor hjälp, tror jag, just för den mentala bitens skull om inte annat. Nu gick den förlossningen jättebra i alla fall (läs hos mig om du vill) men riktigt bra kan bli ännu bättre, och nu är jag bra laddad, kan jag säga

Se där, fler som tycker som jag ser jag nu

Man får något helt underbart som man kämpat sig igenom hela förlossningen för. när man ligger där och har ont så tänker man inte framåt och på sin lille bäbis, sen när den kommer ut glömmer man all smärta.

Ska själv in i bebisverkstaden till hösten för att försöka med nr 2. Första förlossningen var en lång historia men redan när bebisen låg på magen visste jag att jag ville uppleva allt en gång till! Låter som en klyscha men det är faktiskt helt otroligt att föda barn. Inför nästa graviditet / förlossning vill jag förbereda mig mer på just andning och läsa allt jag kommer över om just förlossningen. Var inte alls förberedd vid förra förlossningen så det är mitt tips till dig. Såg förresten att boken "Innan du föder" finns för 168 kr på bokus.se

Hej!

Jag fick mitt första barn i april!

Jag kräktes inte. Jag svimmade inte, fanns inte en tanke på det. Jag bajsade inte på mig fast att jag inte bajsat på flera dygn. Jag och sambon gick profylaxkurs och jag profylaxandades genom hela förlossningen. Jag använde inte lustgas eller ryggbedövning eller något sådant, fick bara sterila kvaddlar. Smärtan var klart hanterbar, väntade mig att jag skulle vilja dö, men det var absolut inte så. Det gjorde jobbigt ont, man ville inte röra sig, men det gjorde inte skjut-mig-i-huvudet-ont! Jag hatade krystskedet, det tog 3 timmar, men sedan kom han ju, bästa bebisen i världen!

Tycker också du ska läsa Anna Wilsbys bok "Innan du föder" som förberedelse! Kanske träna avslappning med hjälp av avslappnings-cd. Skriv ett förlossningsbrev med önskemål om vad du vill ha för smärtlindring, och att du är orolig. Det kommer ju gå fint!

Jag hade en jättebra förlossning, vill göra om det!
Du kan läsa min förlossningsberättelse, och så har jag 3 sidor med förlossningsbilder, kika in!

Jag kräktes inte (avskyr att kräkas ) och svimmade inte. Jag fick en EDA på barnmorskans inrådan och då gjorde det inte ont alls, men å andra sidan trillade jag rakt in i utdrivningssmärtan när den stängdes av
Det gjorde ont, och det gick över. Det var inte särskilt hemskt och det var inte fantastiskt heller, det kändes mer som ett jobb som skulle göras, och jag fick en fin bebis. Jag blev tom klippt och hade inga besvär efteråt - visst var jag lite svullen och öm, men det var inte alls så där HEMSKT som många målat upp.

Jag hade en snabb förlossning, från första värken tills han var ute tog det 2 1/2 timme. Hann inte få nån smärtlindring. Det gjorde ont men inte så ont som jag hade trott! Jag kräktes inte och svimmade inte. Jag återhämtade mig nog ganska snabbt. man var ju om första dagarna men det blev bara bättre och bättre för varje dag!
Gå gärna in och läs min förlossningsberättelse på min blogg!