Någon som kastrerat sin hanhund?

min hund blev attackerad som valp av 2 hundar han blev givetvis livrädd och hur mycket tid jag än har lagt ner så har det inte hjälpt utan han blev superstressad vid möte vid hundar + att han slutade att lyssna, blev okontrolerbar hade det fortsatt så är jag rädd att han kunde gjort något dumt, provade med p-spruta först jättebra resultat och då valde jag att kasrera min schäfer kille vid ca 1.5 års ålder nu är det 2 månader sedan vet, sa att det kunde ta ca 6 månader innan man märker resultat, han har redan lugnat sig och vi tränar väldigt mycket på detta, de senaste 3 dagarna har vi mött 5 hundar som han inte skällt på eller blivit så där hysterisk annars har jag inte märkt något han e samma vanliga gosiga hund

Jag kastrerade min hund vid tre års ålder pga medicinska skäl.

Det som förändrades hos honom var intresset för tikar och vikten, han gick upp fyra kilo, men innan var han ganska tanig så det ser bara bra ut nu. Han var inte aggressiv eller stökig innan kastraktionen och är inte det nu heller.

Jag har bara positivt att säga när det gäller kastrering, _men_ jag skulle aldrig ha gjort det om det inte hade varit absolut nödvändigt för tiden strax efter var hemskt. Min hund led jättemycket och tyckte enormt synd om sig själv.

för att se om det kunde minska hans stress och intresse för tikar

han var 1,5 år

Det funkade inte alls på honom, han belv bara ännu mer osäker och farligare. Kämpade med hundpsykolog med honom eftersom han inte mådde bra psykiskt men tyvärr så gick inte det heller. Under ett av våra träningspass så höll han på att hugga mig då hundpsykologen bara tittade på honom.  Gav någon honom fel blick så kunde det så över totalt på honom. Han belv utan kontroll. Dock kunde jag läsa honom så bra att jag alltid såg när det va på väg och hann lugna honom innan men eftersom vi har två barn så fanns det bara ett alternativ, han fick somna in. Det va för farlig enligt hundps. att ha honom kvar för även om inte skulle ge sig på barnen med vilje så skulle de kunna stå i vägen en dag. Han naffsade hårdare efter mannen två gånger när han sa till honom. omplacering va heller inget alt. då han va allt för bunden till mig och osäker. 

min mamma kastrerade vår hund när han var unghund (kommer inte ihåg när exakt, efter 2 års ålder) för att han var så arg på andra hanhundar (blev biten som liten) och vetrinären sa kastrering eller hundpsykolog. Det blev kastrering. Enda skillnaden efter kastreringen var att han blev fet.

Kastrering ger "effektivast" effekt innan könsmognad, annars kan man väl säga ju yngre desto bättre. Förändrat beteende är mindre tik-intresse, mindre skvättande och mer intresse gentemot familj. Även ökad aptit/viktuppgång kaninträffa.

Beteenden som hundagg förbättras sällan. Ingen orsak till kastration. En hund som kommit upp i åldern har dessutom ett betingat eller inlärt beteende som inte längre beror på hormoner, därför ger tidig kastration bäst resultat. Tycker även det kan vara en bra idé att kastrera "icke avelsdugliga" hundar för att minska risken för tjuvparning mm. Icke avelsduglig är i mina ögon blandraser och fysiskt/psykiskt inte friska hundar, långt bak i leden.

Hej!
Jag kastrerade min lilla hane vid ett års ålder.
Jag gjorde det pga att jag hade i planerna att träna väldigt mycket med honom på hundklubben och de har då lite lättare för att fokusera på sin träning. Plus att min bästa vän har en tik som i sin tur är bästis med min vovve. Det hade varit väldigt jobbigt för alla fyra vid löpperioder. Även min familj har tikhund så jag hade inte kunnat gesöka dem utan att besvära min lilla vovve.
Han har blivit mycket lugnare i sitt "tjej"intresse och slickar aldrig i marken där tikar har kissat. Han har ingen som helst vilja att konkurera med andra hanar om rangordning, vilket jag tycker är oerhört positivt. Han finner sig inte alls i bråk, han går genast därifrån och tycker skälliga bråkiga hundar är ytterst jobbigt. Så för våran del har det varit bara positiva saker =)
Lycka till med din vovve! =)

Amazone:

Icke avelsduglig är i mina ögon blandraser och fysiskt/psykiskt inte friska hundar, långt bak i leden.

Skämtar du när du skriver så  Helt chockad!

Håller med Amazone, blandraser ska inte avlas på bara för att man vill ha en hund efter sin hund. Fysiskt och psykiskt icke friska hundar bakåt i leden på hunden är inte heller något som är bra avelsmaterial.

Vad är det som är så konstigt med det?
Ska vi köra igång med blandras debatten igen eller?

Jag är inte emot hundarna som blandraser men den oseriösa avel som oftast ligger bakom men det finns även oseriös avel inom renras det säger jag inget om.

Äger själv en oreggad renras (schäfer) pga idioter som tror de har en frisk och toppen hund och så har jag en renrasig tax.

Ang ämnet: Bamse kastrerades förra året pga medicinska skäl, och även analsäckarna togs bort efter många problem med dem. Kastreringen skulle förhindra att ett bråck bak i rumpan fortsatte att utvecklas. Bamse mådde bara bra efter ingreppet, förutom att Falu djursjukhus klantade sig så han blödde mycket...

Oj glömde. Bamse var 5 år när han kastrerades. Medicinsk orsak som jag sa. Skillnaden är hans aptit alla gånger. Han äter som en häst numera och tar även saker ute vilket han aldrig gjort förut har nobbat pizzor och korvar och dylikt faktiskt....förut...

Lite lugnare med tikfläckar... men i övrigt samma hund. Det var förra sommaren så de thar gått ett år nu.