Baby shower *långt, ledsen/arg*
Hej alla,
Jag o min kära mor är inte riktigt överens *inte direkt ovanligt* ang ämnet baby showerns vara eller icke vara.
Jag bad henne igår om hon ville vara värdinna för min baby shower (dvs en fika med mina närmaste tjejkompisar där man myser tillsammans o bebben får lite presenter).
Jag hade tänkt att ha den 1½ vecka innan BF, dels för att jag inte känner att jag kommer att orka få besök sen av alla efter förlossningen o dels för att det hade varit bra att ha en träff i stan så gästerna slipper åka långt ut på landet där vi bor.
Hon sa tvärnej för att hon tyckte inte det var rätt att göra ngt sånt innan bebisen var född, om något skulle hända *dvs bebben dog eller dyl*.
Hon sa att hon kunde inte ställa upp på något som gjorde mig glad men som var emot hennes egna principer o det fick jag acceptera.
Jag sa att det gjorde mig hemskt ledsen att hon inte ville vara värdinna, att det kändes konstigt att hon inte ens ville komma som gäst, utan då väljer att helt avstå från att dela denna glädje med mig pga. sina principer.
Jag förstår hennes åsikt men har lite svårt med tankesättet att man inte kan dela ngn näras glädje utan att bara tänka på sig själv på detta sättet.
Det känns som om att jag alltid kommer att komma ihåg att hon inte ville vara med på baby showern för en dum principsak, att hon var så egocentrisk.
Vi har pratat om det mer idag, men hon får mig att känna att det är jag som är ute o reser o att hon har rätt. Jag hoppas att hon ändrar sig tills dess att det är dags, nu känner jag mig mer arg än ledsen. Jag ska nu försöka hitta någon kompis som kan ställa upp istället. Om något skulle hända bebben så gör det ju oavsett om jag har en fika med mina kompisar eller ej, o jag behöver inte att min mor spär på min oro utan hon ska väl istället lugna o trösta en *önsketänkande* o säga att allt kommer att bli bra??
Hon var även jättenegativ till att vilja veta barnets kön först.
Tyckte att det var knäppt att vi tagit reda på det o ville absolut INTE veta.
Sen ångrade hon sig o ville veta, blev jätteglad o berättade därför det för halva släkten, när jag inte var där, FAST jag sa åt henne att inte berätta det vidare.
Men det bad hon faktiskt om ursäkt för idag, att det bara hade kommit ur henne *flera olika tillfällen ska tilläggas* och att det ?inte var meningen?.
Vill veta lite vad ni tycker om hela situationen...är det fler som har knäppa mödrar?
Min man tycker *tack o lov* att hon har fel o försöker trösta mig.
Tur att man har honom :)
//PaBe *som beställt inredning till babyns rum i helgen* :) :)