D-i-s-c-i-p-l-i-n heter hemligheten! (och jag hoppas verkligen att det stavas så på svenska, hihi)
Själv skrev jag klart min magisteruppsats och skrev 2 resttentor med en ett-åring. På kvällarna kunde jag skriva uppsats, men inte plugga, för utantilllärning och förståelse av boken kräver att jag inte är helt trött och sömnig. Jag kunde inte heller läsa artiklar till min uppsats så bra på kvällen, för att orden flöt ihop av trötthet. (Detta skriver jag alltså som ett rent konstaterande, inte som klagomål.)
Jag kom inte igång ordentligt förrän barnet gick hos dagmamma några timamr om dagen, men då pluggade jag destor mer effektivt, helt enkelt för att jag var tvungen. På helgerna fick pappan ta barnet, ibland hela dagen, och jag satt 12 timmarspass och bara vrålkörde. Men sådan är jag. Jag kan lära mig nästan hur mycket som helst på mkt kort tid, vet jag, men jag måste vara relativt utsövd och ha några sammanhängande, koncentrerade timmar på mig. Jag kan inte hoppa in och ur en text för då blir det inte många vettiga slutledningar i huvudet.
Jag har pratat med många som utbildat sig med små barn och detta har jag fått veta:
De som klarar det är mycket motiverade och disciplinerade.
Man måste sänka sina krav, göra det som måste göras men inte vara så förbannat duktig! Det blir omtentor, cohd et är inte hela världen
Olika ämnen kräver olika mycket, beroende på om du har långa dagar på universitetet, hur ofta du måste vara där, om du måste lära mycket utantill (tex. läkare) eller snarare läser texter och skriver om dem (tex. litt.). Jag tror det är lättare med samhällsvetenskaper/humanism, för att du lättare styr din egen tid. (Jag är å andra sidan naturvetare själv, så jag vill gärna tro att jag haft det extra tufft!
)
Det udnerlättar enormt att ha en (schysst) partner. Och att ha bra nattsömn...
Jag tror i alla fall att de flesta itne får så mycket gjort under sin föräldrarledighet, så var inte hård mot dig själv om inget blir gjort de första månaderna!
LYCKA TILL!