Nå?! Hur är vi smålänningar då?

det vill jag oxå veta

ni är snälla och sävliga! Hela min släkt bor i småland så jag älskar ert landskap! Och dialekten! Vet ni att nässjö-småländska har röstats fram till Sveriges vackraste dialekt??

Siena:

Det kan jag aldrig tänka mig... dem pratar ju jättefult där ... men jag håller med dig om att det är väldigt fint och vackert i småland, för det var väl det du menade va??

Ja det var det jag menade! men jag tycker det är fint som de pratar i nässjö och jönköping!

Jag har iaf hört av många som inte är från småland att vi inte pratar rent för att vi inte uttalar R:en. Man vänjer väl sig vi det, men ibland är det riktigt jobbigt.

På jobbet så finns det en kille (man) jag jobbar ihop med och han ska alltid härma mig när jag pratar. I början var dte kul men nu är det riktigt tröttsamt.

Nä, nu puffar jag upp igen*

Jag är en småländska född och uppvuxen i Växjö,men bor sen 16 år i Skåne,jag tycker det är rätt häftigt för alla tror att jag är expert på glas och de vill att jag ska prata som Krestina i duvemåla men mej stör det inte,skånska eller småländska kan la kvetta

*puffar upp*

Mmmmm...

Maken är ju 50% smålänning... Å han är snäl... Eller dumsnäl.... Kan grina illa över inköp av mjölk men utan att blinka lägga ner 700:- på en DVD-box....

Men min svärfar är inte det minsta snäl och han är 100% smålänning....

Så den myten stämmer ju inte alltså....

Men så som jag fattat det efter att ha varit i Nässjö några gånger nu så är smålänningar lite som oss norrlänningar:

Lugna, tysts, sävliga och lite egna av sig.....

Ja... På ett bra sätt alltså.....

JessisPessis = Inte som andra norrlänningar dock....

Åh, jag har bott i Småland fem år men kommer från Mälardalen. Jag upplever smålänningar på följande vis:

De kan inte prata Vänder på alla ord som slutar på -el, ex biblen, musklen, nycklen etc. De kan inte heller säga R och säger ord som jämte och middag (när de egentligen menar lunch).

Oftast vänliga men på sin vakt, lite väl avvaktande och misstänksamma mot folk som inte är härifrån skogarna. Har flera gånger upplevt att jag inte passar in för att jag inte är härifrån, vilket är trist.

Ganska så helylle och tycker att lagom är bäst De tycker att just helylle är en komplimang och lever efter att vara "rediga". Det ska vara hus, barn och hela faderullan, gärna innan man fyllt 25.

Någon snålhet har jag däremot inte upplevt

*Bankar huvudet i väggen*

OK... Jag KAN stav men tydligen inte i denna tråd...

Snäl = Snål

Det var ju ung. samma uppfattningar på hur vi smålänningar är.

Såklart är det ju här olika från person till person. Men jag kan ta utifrån mig själv.

Jag kan vara blyg mot dem som jag inte känner, men märker jag att dem pratar på rätt bra så gör jag likadant. Och då sitter det i sen mot dem människorna och då pladdrar jag på rätt bra sen. Och även om jag märker att den människan verkar vara öppen och pratsam. Dem i min familj är inte blyga. De känner halva stan och pratar med alla som dem träffar. Men det här är ju såklart individuellt.

Snåla tycker jag inte att vi är. Iaf inte i vår familj. Vi skämmer bort våra nära och kära. Då är det nog nästan värre med dem som bor här uppe, dem håller lite hårdare i pengarna.

R:en uttalar vi ju då inte alls och kan få höra många ggr från andra att vi pratar som ett barn som inte har lärt sig att prata ordentligt. Men i vissa ord så måste man ju uttala R som i "roligt" t.ex. Men det sitter såklart långt ner i halsen.

Jag tycker att dem som bor här i Mark inte kan prata överhuvudtaget. De har så mycket konstiga slangord för allt. När jag träffade min pojkvän och hans familj första gången så hade jag lite svårt för att förstå vad dem sa. Dem säger många ggr ordet "kelit" och det betyder "tråkigt" här, men för mig så betyder det att kela/gosa med pojkvännen t.ex. Och det hade jag svårt att accepterar i början

Men annars så tror jag nog att det ni skriver stämmer faktiskt rätt så bra.

Äh jag håller inte med alls. Tycker varken vi är snåla, tysta, sävliga eller egna av oss här!

Jag är gift med en smålänning, själv är jag från Norrland. De smålänningar jag har träffat är inte alls snåla, tvärtom. Pratar obegripligt gör de i alla fall, räligt och rösigt och flötigt. Det var inte mycket jag förstod i början. Det var väldigt roligt med våra språkförvecklingar kan jag lova. Jag har mest träffat min mans släktingar, och de är alla otroligt snälla och lugna. Jag känner mig nästan som en elak liten häxa i jämförelse, så snälla är de. Rötterna verkar vara viktigt för de smålänningar jag träffat, de besöker ofta anfäders gravar och har alla möjliga släktträffar.

Jag kan säga så här att dem som är från små "hålor" runt om i småland pratar ganska så "bonnigt"... men däremot många andra pratar mer "rent". Jag brukar få höra att jag pratar ganska så rent.

Men jag håller nog med Poena lite iaf...