Är jag tjatig?

Klart att alla har en liknande period under sin graviditet!
Dock kanske inte det med din sambo men i övrigt att man blir trött osv...
Jag hade det precis som du har det ett litet tag. Sedan kom jag på att om jag "åt" lite när jag mådde "dåligt" eller var trött så gick det över till viss del. Tar ett glas fil, nypnsoppa, fruktsoppa osv...
Prova.... Nu "äter"jag med 2 timmars mellanrum för att må bra hela tiden.
Stämmer faktiskt oxå att det går över... Det hör till. Kan du tänka dig vilken psykist påfrestning du har i kroppen!?
Allt inom dig håller på att ställas om.
Nåväl... Lycka till i framtiden med den lille...
Sköt om dig

Klart att alla har en liknande period under sin graviditet!
Dock kanske inte det med din sambo men i övrigt att man blir trött osv...
Jag hade det precis som du har det ett litet tag. Sedan kom jag på att om jag "åt" lite när jag mådde "dåligt" eller var trött så gick det över till viss del. Tar ett glas fil, nypnsoppa, fruktsoppa osv...
Prova.... Nu "äter"jag med 2 timmars mellanrum för att må bra hela tiden.
Stämmer faktiskt oxå att det går över... Det hör till. Kan du tänka dig vilken psykist påfrestning du har i kroppen!?
Allt inom dig håller på att ställas om.
Nåväl... Lycka till i framtiden med den lille...
Sköt om dig

Klart att alla har en liknande period under sin graviditet!
Dock kanske inte det med din sambo men i övrigt att man blir trött osv...
Jag hade det precis som du har det ett litet tag. Sedan kom jag på att om jag "åt" lite när jag mådde "dåligt" eller var trött så gick det över till viss del. Tar ett glas fil, nypnsoppa, fruktsoppa osv...
Prova.... Nu "äter"jag med 2 timmars mellanrum för att må bra hela tiden.
Stämmer faktiskt oxå att det går över... Det hör till. Kan du tänka dig vilken psykist påfrestning du har i kroppen!?
Allt inom dig håller på att ställas om.
Nåväl... Lycka till i framtiden med den lille...
Sköt om dig

Oj då... här vart det lite knas...

Klart att du skall få ligga på soffan. Kasta något hårt på karln om han törs klaga. Om han vill göra något är det kanske bäst utan dig. Själv somnade jag på en Ulf Lundell koncert i början av graviditeten. Det var ju inte så lyckat. Och jag mådde inte ens illa, jag var bara trött.

Jag förstår precis hur du känner med tröttheten och illamåendet. Jag som annars är en arbetsglad människa bara avskyr tanken på att gå till arbetet. Att städa, laga mat osv. är en stor börda men jag har faktiskt lyckats lämna över det mesta till min man som är väldigt förstående.
Dock har jag börjat märka en liten förbättring denna vecka av tröttheten och illamåendet så det det går nog över trots allt.

DU är inte alls gnällig utan bara fullkomligt normal! Du kanske ska ge din sambo en bok om hur det är att vara gravid? Jag köpte en bok till min man som hette ngt i stil med att Du ska bli Pappa och i den stod en hel del skrivit om hur tufft det kan vara i början av en graviditet.
Ta hand om magen!

Jag har köpt flera böcker men han har inte öppnat dem ännu...
Min sambo är världens bästa för det mesta....men just nu är jag väldigt besviken bara. Han Är glad över våran lilla " skorpa " som han kallar h*n, men jag vet inte vad som har hänt med honom de sista veckorna. Plötsligt är så mycket en "börda" för honom. Han säger inte det, men jag känner det så.
Jag vet väl också att trötthet och illamående är något alla gravida går igenom, det var mest relationen med min sambo jag tänkte på....
Men hur som helst....det går väl över..

Stackars dig!

Jag har själv varit trött och orkelös större delen av tiden (är i vecka 18 nu). Jag var till och med sjukskriven ett tag pga det. Ligga i soffan och bara vara är en av mina absoluta favorit sysselsättningar just nu. Jag vet inte om jag lyckats få tag i världens bästa kille men min sambo städar, lagar mat, diskar osv så mycket som behövs nu när jag är hängig. Vi gör 50/50 i vanliga fall oxå men nu är det snarare 90/10 på hans sida. Din sambo måste ju skärpa sig- kanske blir det bättre när ni varit på UL (om ni inte har det ännu) och han fattar att det faktiskt är något i magen?

Ett annat tips, ta upp det med barnmorskan när han är med om du kan det.

Min man klagade inför barnmorskan på mig och sa att jag var arg hela tiden och då förklarade hon för honom varför jag var sån och att han inte skulle ta det presonligt.

Jag längtar så mycket till UL, vi ska dit den 28:e Jan..det är ju inte så lång tid kvar nu. Ska passa på att prata med barnmorskan då om trötthet, illmående osv då...så får vi se om han kan skärpa till sig lite :)

Tack och Kram!

Angående böckerna vill jag komma med ett litet tips!

Placera dem på toaletten så blir de garanterat bläddrade i! Många, speciellt män tar sig gärna något att läsa när de gör "nummer 2" och då blir det vad som finns till hands. Så kanske hans intresse ökar med kunskaperna.

Beckasin:
Jag hade lätt kunnat somna på en konsert med Ulf Lundell oavsett hur pigg jag var.

Till Frejja igen:
Förklara för honom på ett så rakt sätt som möjligt hur du har det just nu och varför du inte "fungerar" som han vill att du ska.Kommunikation är alltid bästa lösningen på relationsproblem! Prata men var förstående!

Jag kände mig precis likandan, fast min man var väldigt förstående. Det enda jag kan säga som tröst är att det går över. Så håll ut! Jag kräktes t ex VARJE dag i 4 månader (utan undantag). Och när jag inte kräktes så var jag otroligt yr och trött, så jag kunde inte ens resa mig upp ur sängen.

Prata med din sambo och försök förklara hur du känner dig. Och förstår han inte första gången du förklarar så fortsätt tills han fattar lite iallafall...

Lycka till och ta det lugnt!

Du kanske ska pröva att trappa ner på att diska, städa, laga mat och tvätta så att du har större ork för er två?

För egentligen är det väl inte så konstigt om ens respektive tycker att det är lite trist om man plötsligt inte gör något annat än ligger i soffan. Då är det väl dags att fundera på om man kan omprioritera så att även lite tid för varandra finns. Du är för tillfället tröttare än vanligt, det finns fortfarande lika mycket som måste göras. För att den ekvationen ska gå ihop så måste arbetsfördelningen förändras. Han gör mer, du gör mindre -> mer tid för varandra.

Att han ger dig konkreta råd på åtgärder för att du är orolig för trötthet och illamående tycker jag tyder på omtanke. Han vet inte varför du mår som du gör (mer än att du är gravid), du är orolig, han kan inte råda dig till vad du ska göra så därför råder han dig till att ringa någon som kan råda dig.

Jag kommer nog att låta lite argare här....Jag hade blivit STÖRTFÖRBANNAD. Nu om någon gång behöver ju du hans stöd... min sambo kan ibland bli irriterad och trött på mig också men för det mesta så tror jag att han håller inne med det mesta. Man är inte sig själv och det borde han förstå. Tipset som Roisin gav angående boken tycker jag var kul och bra... kan tänka mig att det kan fungera.

Säg åt honom som det är, jag väntar vårat barn, jag mår inte bra och är inte mig själv om du (pojkvännen då) skulle kunna visa lite intresse och ta reda på vad jag går igenom genom att läsa böcker mm så hade du nog förstått vad det är jag går igenom. Säg även att det är ju faktiskt inte min mening att vara så här och det måste du förstå, jag tycker inte det är speciellt kul heller.

Sen tycker jag gott att han kan göra något hemma också när du mår så här hur ska det annars bli när bebisen kommit???

Jag vet, jag låter sur och det är säkert många här som kan reagera på det men jag tycker att man ska kunna få ett rejält stöd av sin pojkvän eftersom det endå är dem som står en närmast och förstår en bäst...

Kram på dig

Jag kan bara säga att jag förstår att du reagerar som du gör, med tanke på att det är just så som jag själv tänkte den sista tiden :)
Det har nog blivit en miss i mitt första inlägg dock, för där lät det som om Bara jag diskar städar lagar mat och tvättar men så är det inte. Han hugger tag i det som behövs, och nu när han varit ledig under julen så har han jobbat mycket med sånt dar "karlagöra" som behövts göras länge. Grejen är väl mest att när han har jobbat hela dagen och kommer hem från jobbet så blir han irreterad när jag ligger på soffan. Precis som om det är allt jag gjort under hela dagen!! Då blir jag ledsen. Han säger att jag tar åt mig onödigt mycket, men jag kan inte göra annat. Kanske är det hormonerna eller nåt men jag klarar inte ta det bara. Och jag tycker inte att jag ska behöva det heller. Jag har aldrig varit lat, och nu ´får jag dåligt samvete och känner mig som en "dålig" person bara för att jag mår som jag mår. Jag kan inte annat än "lata" mig när jag mår illa?
Jag har varit ledig mycket nu, för hotellet där jag jobbar är stängt för tillfället och jag undrar hur det kommer bli när jag börjar jobba igen. Om inte den här trötta/illamående perioden går över innan dess så vet jag inte vad jag tar mig till....
Men vad attans...jag bara babblar o gnäller...får prata med honom igen och bara hoppas på att det ordnar upp sig snart...kan ju inte tycka synd om mig själv i nio månader heller *ler* hur skulle det se ut?
Graviditeten ska ju vara en lycklig tid, jag får väl försöka se till så att det blir så för mig också :)
Tack för era inlägg, alltid intressant att höra andras åsikter och tankar, det är så skönt att veta att så många andra gravida kvinnor går med samma tankar som en själv.
/kram

Frejja, Frejja, inte är du ensam om detta.
Jag har förvandlats till en riktig gnäll kärring.
Har under dom 11 år som gått sen jag fick min dotter längtat och undrat om jag ska få den stora äran att vara gravid igen.
Jag mådde som en prinsessa och sken som en sol i 42 veckor.
Nu har jag fått den stora äran ännu en gång men vad hände då!!!!

De första månaderna gick jag runt och var orolig pga ett tidigare mf, så då var jag tyst och tillbakadragen och fräste åt höger och vänster.
I v 12 fick jag en rejäl flunsa som satt i ca 5 veckor.
Sen har det varit förkylningar till höger och vänster, foglossning (som än så länge inte tar livet av mig)
Trött och grinig har jag varit i perioder och inte orkat hålla igång som jag velat.
Nu har kroppen strejkat ihop helt och sagt ifrån så nu är jag stampad med röda svullna utslag som ingen medicin biter på.
Läkaren vil inte ge mig kortison och det förstår jag.
Så nu har jag knappt sovit en hel natt på 4 veckor, inte bara störd av toa springandet på nätterna utan oxå klådan.
Min man är jätte förstående men jag förstår att hans tålamod oxå har gränser.

Pga en miss från mitt jobb av fel lön så betalar jag nu tillbaka pengar och kan inte förmå mig att sjukskriva mig under en längre period utan kämpar på.
Städningen hemma blir lidande pga foglossningen och det gör mig skit sur.
Min man städar men jag tycker naturligtvis att det är min uppgift.

Så du ser, du är inte ensam. =)
Men jag ser framåt att det ska bli bättre, iaf efter förlossningen!!!

Jag är naturligtvis överlycklig att vi ska bli föräldrar och skulle aldrig byta bort mina krämpor mot att inte vara gravid, men vissa dagar så.......ja nu vet!!

Försöker skärpa mig men ibland brister det totalt, skönt att ha er här iaf.

Stora bamse kramar till er alla, med eller utam krämpor och dåligt humör. =)

Pernilla

Hej
Låt honom följa med till bm så att hon kan tala om för honom att det är normalt för dig att vara dödstrött i perioder under din graviditet och att han då måste stötta dig!!!
Han kanske behöver höra det från nån annan för att fatta! Man blir sjukligt trött under vissa perioder men det går inte att göra nåt åt, det är bara att låta kroppen bestämma -den talar ju om vad den behöver. Är man trött behöver man sömn! Är man sugen på saker under graviditeten är det ofta just det som kroppen behöver!!! Få honom att förstå att du är trött för att du och bebben behöver vila lite mer just nu. Lycka till!!!

Jag håller helt med BINIS här...karln måste ju skärpa sig...
jag tycker så himla synd om dig...jag känner vissa stunder att
min man inte bryr sig men han damsuger och diskar och tvättar
åtminståne...så jag ska inte klaga...han gör så gott han kan...det
är nog inte så lätt för dem att förstå hur man känner...jag klagade
själv på klagande gravida innan jag var här själv...men nu vet
jag annorlunda...kram

Min man blev också lite trött på mig ett tag, men sedan kom han hem en dag o var jättegullig, hade pratat med sina kollegor som också hade barn o de hade typ sagt att sådär är det o osv.
Sedan dess har han faktiskt varit jättegullig o låter mig vara grinig om jag blir det. Jag tycker att det låter som om Frejjas man behöver en kväll med killpolare som också haft gravida sambos/fruar. Sedan blir det nog annat ljud i skällan :) Annars får du följa alla ovanstående råd, oj va dum han kommer att känna sig hos BM, det kanske han behöver.
Stå på dig :) Det blir knappast bättre längre fram, det kan man inte lova.
kram PaBe v.31