• Anonym (leva med..)

    Medberoende stöd och hjälp

    Hej!
    Jag är en MEDBEROENDE, jag har själv valt att stanna.
    Jag skulle vilja höra från andra i samma situation hur ni gör för att sätta gränser.
    Jag träffar en anhöriggrupp en gång per vecka, men det ger inte så mycket längre. Vi skrattar mest åt eländet vi lever i, och det är skönt iofs.
    Min sambo missbrukar amfetamin till och från, har så gjort under en 10 års period. Har sagt till honom att söka hjälp istället för att försöka lägga av själv men utan resultat.
    Nu är det så att han försöker igen för xx gången i år (har tappat räkningen) att lägga av och jag kan inget annat än att försöka peppa, men jag vet att han inte kommer att lyckas den här gången heller. (jag hoppas givetvis, men har blivit besviken så många gånger)
    Hur ska man göra för att få dom till att verkligen söka hjälp???
    Få dom att inse att AA el NA och en massa vilja är det enda som hjälper???
    För vad händer när suget blir för svårt? Jo man köper droger!
    I stället för att gå på möte och träffa andra i samma situation.
    Det finns ju en uppsjö av grupper för dessa människor som är slav under missbruket.

    (Nu har jag sagt att om han inte fixar det så kommer jag att lämna honom och den här gången menar jag allvar, eftersom jag har bett honom göra ett val tidigare. Men han klarade inte av att göra det valet så nu får jag göra valet åt honom om han misslyckas i sitt försök att sluta.)

    Hoppas på att andra medberoende vill dela med sej av sitt och att andra inte fördömmer våra val att stanna kvar.

  • Svar på tråden Medberoende stöd och hjälp
  • nerja99

    jag är uppvuxen bland missbruk, det enda som fick min far att sluta var när jag flyttade ifrån honom. Han fick konsekvenser.

    DU kan Aldrig få honom att sluta dricka så länge han själv inte vill.

    Däremot kan du försöka prata med honom när han mår som sämst och förnekelsen är som minst.

    Min far har börjat missbruka igen och vi har numera ingen som helst kontakt.

    Det är väldigt tufft men det är det enda jag kan göra som anhörig och medberoende.

    Jag har full förståelse att du inte vill lämna honom, det är ju det som är det tuffaste när man är medberoende. Men jag tror att tids nog kommer du att förstå att det är det enda som faktiskt hjälper.. Just nu hjälper du honom inte, snarare stjälper.

    Du behöver inte lämna honom för gott, bara för en tid tills han förstår vad han förlorar.

    Det tog lång tid för mig innan jag lämnade min pappa, jag önskar att jag gjorde det tidigare.

    *lycka till*


    Vi ska få en pojkbebis
  • Lajsa76

    Du kan ALDRIG förändra han, du kan bara förändra dig själv.
    Det är av konsekvenserna som gör att en person slutar missbruka.
    Så skapa ett liv du är värd
    Lycka till!

  • Anonym (också medb)

    Jag är i precis samma i sits som du TS. jag vill heller inte lämna. Jag älskar min man men visst blir man galen av detta: jag har slutat ska aldrig mer o.s.v. och sedan går det en tid och man tror att denna gång är det faktiskt sant men aj då så är man där igen. Ni som är så bestämda på att läman är det bästa, varför är ni det? Och finns det någon som har någon solskenshistoria där man faktiskt inte har lämnat och missbrukaren verkligen slutat? Det känns iallefall skönt att skriva av sig lite. stro kram till dig TS jag vet precis hur det känns. Besvikelser är bara förnamnet

  • Anonym

    här är en till.. ,min man är tablettmissbrukare.. har sökt hjälp och väntar nu på att de ska höra av sig så han får komma iväg på avvänjning.. tills dess fortsätter det som vanligt..

  • Anonym

    Jag levde tidigare i ett förhållande med en missbrukare. Jag gick väldigt djupt i mitt medberoende och visste till slut inte själv vad jag tyckte o tänkte och kände om saker, men jag visste alltid vad han tyckte o tänkte o kände... jag gav helt upp mej själv för honom. Till slut efter många hot om att lämna honom o många löften från hans sida att lägga av, så kom han in på ett behandlingshem. Han låg inlagd i 6 månader, och när han skrevs ut därifrån så flyttade vi ihop. Tyvärr så hade det varit för många lögner och svek från hans sida som gjorde att jag hade fått ett enormt "kontrolbehov". Vi separerade 5 månader senare, det var det enda sättet för honom att ej hamna i missbruk igen och för mej att inte hamna på psyket rent ut sagt. Missbruk är ett helvete.... Hoppas det löser sig för dig TS. Kramar

Svar på tråden Medberoende stöd och hjälp