Ett förhållande med sin syssling.

Som du skriver själv, kusiner är godkända enligt lag och syssling är ju ännu en bit bort. Jag ser inget hemskt i det. Är du rädd för vad andra ska säga eller om ni får barn som kanske inte är helt krya?

Syssling, innebär det att era föräldrar är kusiner då eller? I så fall har jag varit tillsammans med en, och det gick alldeles utmärkt! Nu var det väl inte aktuellt att starta familj eller så, då hade kanske känslan smygit sig på att vi var för nära släkt - inte för att det alls har någon betydelse eftersom kusiner som du skriver får gifta sig med varandra.

Vi har båda barn förut, så det är jag inte inställd på. Nä, jag tänkte mest på andras reaktioner tror jag.

Syssling =  Någon av era föräldrar är kusiner eller? Tremänningar kanske är samma sak.. ?

Hmm..svårt det där..Jag tror att jag skulle ha svårt för att inledna något med en släkting,känns liksom "förbjudet". Jag har många söta kusiner och tremännigar men har aldrig tänkt tanken...

Du/ni måste ju göra som NI känner, men kanske vara beredd på att få "försvara" eran kärlek.

min pappa har barn med sin kusin, jag är alltså tremänning med min halvsyster
jag tycker de är fruktansvärt pinsamt att de är så, vore jag du så skulle jag avstå för dina barns skull.

Tror att det beror på hur man vuxit upp och om man känt personen i fråga innan, ni har ju inte haft den kontakten så det är ju i princip som vilken människa som helst.

Enligt lag får man ju tom gifta sig med halvsyskon (dock ej skaffa barn). Kusiner får man ju gifta sig med och skaffa barn.

Jag tror som ovannämnda skrev bara ni är beredda på att det kan bli snack runtom och vet hur ni ska svara, har ni dessutom barn tidigare påverkar det ju även dem.

Jag tror att om jag träffat en syssling först i 20-årsåldern skulle jag inte känna nåt "släktskap". Finns det nån i din familj du kan ventilera med om du är rädd för deras reaktioner? Övrig omgivning måste väl inte få veta att ni är släkt ens?

ähh! ni behöver ju inte presentera varandra som sysslingar!

tycker inte alls att det är konstigt att ni attraheras av varandra - många dras till sin like, sk "syskontycke" och om man inte vuxit upp med varandra så är det svårt att få tabukänsla.

haar haft en liknande mycket kortvarig historia med min kusin - vi träffades också vid några och 20 och hade knappt sett varandra innan. vi var så lika, som själsfränder.

det gick ju inte, kändes lite incestuöst faktiskt. men syssling är ju mycket längre bort!!

äsch varför avstå?
min morfar och mormor är kusiner och vi har då varken sjukare eller galnare än andra!
Visst har man åkommor i släkten så finns det ju större risk för sånt om man skaffar barn.
men sysslingar är ju trots allt inte någon nära släkt!
men som andra säger så var redo på att försvara er
de allra flesta bryr sig nog inte men en och annan trångsynt människa finns det juh.

jag tyckte att han, kusinen alltså, var sjukt snygg ända tills jag fattade att han faktiskt var väldigt lik min pappa.
som sagt, incestuöst!!

men inte i ditt fall, ts.

Det är ju till och med lagligt att gifta sig med sitt halvsyskon!
Känner ett gift par som är sysslingar, inget konstigt med det... Det händer. Följ ditt hjärta!

En "rolig" historia så här i efterhand..

När jag och min dåvarande sambo skulle döpa vårt första barn träffades våra två släkter för första gången. Allihopa tillsammans alltså.. Min mormor tittade på min sambos mormor och så började de två gapskratta!

Det visade sig att vi minsann var släkt.. Min morfar var tremänning med sambons mor. Min sambo och min mor var alltså fyrmänningar. Jippey. Eller något..

Ganska långt bort men jag kan säga att det kändes liiite konstigt. Inte bara positiva känslor från det dopet kan jag lova!!