Är jag dum som inte vill ha en normal dopceremoni???

Jag var väldigt skeptisk till dop i kyrkan, men min sambo fick välja i slutändan och då blev det så. Vi kunde lika gärna haft en fest hemma istället och det är inte alls säkert att vi döper eventuella syskon.

Vad säger din man om dopet?

Han tycker att mitt förslag är OK... fast jag tror att han tycker att det är brukligt att döpa i kyrkan... bara för att slippa tjatet. Vi har ju inte ens blivit gravida ännu, men det är ändå såna här grejjer som surrar i mitt huvud - vill vara förberedd

Jag döptes aldrig själv när jag var liten. Därför är jag lite skeptisk till att döpa barnen när dom är små. Däremot skulle jag kunna tänka mig en liten namnfest. Det kan ju vara roligt. Men om vi ska döpa dom så tar vi nog det i samma veva som när vi troligen gifter oss i sommar. Skulle inte ha en stor fest för både dop och giftermål. Då sparar jag nog allt till bröllopet. Så känner jag. Och det behöver inte alls bli tråkigt på dop. Det blir som sagt som man gör det till.

Jo jag förstår dig. jag är inte heller religiös. Båda mina barn är döpta i kyrkan eftersom deras pappa ville det. jag gick med på det om han lovade att vara den som sa ja när prästen frågar " Vill du att ditt barn ska växa upp med jesus " eller vad det nu var de sa .. känner mig som en hycklare om jag lovar något sådant. Väntar bebis nummer tre. Huruvida den ska döpas får pappan och släkten avgöra. Gör detsamma för mig. Bara jag slipper svara på frågan som vanligt.

Jag är själv inte religiös men vi döpte vår dotter ändå. Jag tycker att hon ska få konfirmera sig i framtiden, om hon vill, och isåfall slippa ett eventuellt traumatiskt vuxendop.
Hon ska själv få avgöra om hon vill bli aktivt kristen och jag ska försöka att inte låta mina värderingar råda.
Men jag pratade med prästen om att hon ju inte kommer att växa upp i en kristen miljö, och han var förstående och ändrade i några formuleringar. Dessutom kändes själva ceremonin bra, då han ansträngde sig för att exemplevis säga: Dopet är ett bevis på guds kärlek till barnen. Detta betyder inte att gud älskar de döpta mer, han älskar alla lika mycket... osv.
Men jag kände mig lite som en hycklare, det gjorde jag. Samtidigt tycker jag att vitsen är att min dotter, och inte jag, skall tas upp i församlingens gemenskap.

det finns nått som heter barnsängs fest det kan va ett bra alternativ till dop,en gammal cermoni från 1600 talet

Jag och min sambo är inte kristna, vi har inte ens konfirmerat oss. Men vi valde att döpa sonen i kyrkan ändå så att han kan göra sitt eget val när han blir äldre. Så tänkte vi...fast båda tycker vi att det är nåt speciellt med dop...

Tycker rakt det motsatta till Ishtar: mina ev. barn ska inte påtvingas en kyrka genom barndop. De får välja själva när de blir större. Jag gick ur kyrkan vid 13 års ålder, har aldrig varit religös eller kristen, inte min pappa heller. Underligt att jag ändå blev döpt... Det är en fin ceremoni, liksom vår kyrkovigsel, skillnaden är att vi båda är vuxna och själva valt att gifta oss i kyrkan. Vi kommer att ha en namnfest, då jag tycker att nammngivandet är en viktig symbolhandling.

Jag vill inte heller ha dop i kyrkan. Jag hade velat haft det utomhus i sommras, men det blrv inte av. Platsen där jag ville vara var inte tillgänglig. Det blev inget dop. Jag kan väl tycka att det är lite tråkigt men men vi är inte med i kyrkan nån av oss längre, så det känns som att man lurar kyrkan på nåt vis.

Jag förstår dig och det är inget onormalt med det.

Jag tycker inte att man behöver tro själv för att döpa sitt barn. Dopet är en gåva man ger till sitt barn - som de senare i livet får välja själva att ta ställning till.
Att uppfostra sitt barn enligt kristen tro är enligt mig att ge dem möjligheten att upptäcka Gud. Kan man inte själv ge den biten så finns det utmärkta aktiviteter i kyrkan och så kan man ju själv tillsammans med sitt barn utforska det hela. Läsa barnbibeln tex. Man behöver inte tro själv och man kan svara sitt barn med att "jag vet faktiskt inte vad jag tror.." men man ger möjligheten. Svamligt blev det men jag tycker att dopet är en gåva till barnet oavsett om man själv tror eller inte. Men känner man sig olustig inför det så ska man såklart inte göra det bara för att andra vill...man kan ju faktiskt fundera på det också...man behvöer inte döpa när de är 3 månader...kanske känns det annorlunda senare..