dikt vid begravning..kan ni nån fin??
Skulle vilja läsa upp en dikt vid min morfars begravning..kan inte skriva sånt själv o undrar om ni har nåt tips på fina dikter???
Finns det nån sida där det finns samlade dikter så länka gärna!!
tack
-
-
Svar på tråden dikt vid begravning..kan ni nån fin??
-
JAG SÅG DU FÖRSTOD
Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.
// Nils Ferlin
-
Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dig alltid
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så vi är jämt tillsammans..
av Barbro Lindgren
finns även tonsatt. -
Pär LagerkvistEn gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet
-
Pär Lagerkvist
En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet
(det såg så knasigt ut i inlägget innan)
-
-
"They say memories are golden, well maybe that is true.
I never wanted memories, I only wanted you.
A million times I needed you, a million times I cried.
If love alone could have saved you, you never would have died.
In life I loved you dearly, In death I love you still.
In my heart you hold a place no one could ever fill.
If tears could build a stairway and heartache make a lane,
I'd walk the path to heaven and bring you back again." -
Den här tycker jag är vacker
Döden tänkte jag mig så
av Bo Setterlind (Dikter från San Michele, 1954)
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.