Hur kan kvinnor vara så förbannat naiva?
Jag fattar inte hur en del kvinnor tänker. Visst finns det kvinnor som skulle kunna hitta på allt möjligt om ett ex för att hämnas av olika anledningar men när det är hon som har lämnat honom och enbart vill att han ska lämna henne ifred - hur tänker de då?
Mitt ex, pappan till mitt barn, blev våldsam mot mig under graviditeten och våldet eskalerade med tiden liksom den psykiska misshandeln. Jag gjorde det enda rätta, polisanmälde, ansökte om besöksförbud och ensam vårdnad. Han dömdes till skyddstillsyn och jag fick vårdnaden efter en lång och fruktansvärt jobbig tvist.
Under hela den här processen var det kvinnorna som svek mig med undantag för kvinnojouren och en domare. Mitt ex' mamma (visst, hon är lojal med sin son men hon VET hur han är bättre än någon annan), de kvinnliga utredarna hos polisen och soc liksom mitt ex' kvinnliga övervakare har alla tagit parti för honom och trott på hans helt absurda anklagelser om att jag skulle ha hindrat honom från att träffa barnet, vilket jag ALDRIG har gjort förutom när jag flydde från hans raseri under separationen.
NÄR ska alla dessa naiva kvinnor se det som kvinnojouren bevittnar dagligen, nämligen att män som slår ofelbart använder barnen för att komma åt kvinnan? NÄR ska de sluta tycka synd om de här ofta iskallt beräknande männen som manipulerar och drar sina snyfthistorier? Var finns solidariteten med en kvinna som försöker skydda sitt lilla spädbarn mot mannens våld mot henne? Han slog mig när jag höll i barnet, han slog mig när HAN själv höll i barnet. Även om de skiter i kvinnan och hennes rädsla borde de tänka på vad sådana upplevelser gör med ett barn.
Nu påstår mitt ex att hans nya kvinna vill ha barn med honom. Hon VET tydligen att han är dömd för brott mot mig, att han har övervakare och att vi har haft kontaktperson. Om jag hade vetat det hon vet nu, om jag hade förstått vad mitt ex var kapabel till så tidigt i relationen hade jag sprungit fort fort åt andra hållet. Jag kommer aldrig att ångra mitt vackra barn men gode Gud om jag hade vetat!
Jag förstår inte. Är vi så indoktrinerade med vikten av mäns bekräftelse att andra kvinnor blir helt värdelösa?
Där sitter han och blir duttat med när jag tar hand om det barn som han pratar så tjusigt om men inte lyfter ett finger för. Jag kämpade mig igenom skräckfyllda nätter, grät mig igenom dagarna och skötte min lilla bebis men ingen jävel hjälpte mig, de frågade inte ens hur jag hade det. De pratade om hur svårt allt måste vara för HONOM. De vet inte att han skrattar åt dem bakom deras rygg, det vet inte att han föraktar dem och alla kvinnor. Jag vet vem han är och hur han manipulerar alla i sin omgivning.
Snälla du som läser det här och kanske träffar en man som är dömd och har förlorat vårdnaden om sitt barn - tänk på att det finns skäl till det. Var inte så naiv att du försätter ännu ett barn i den hemska situationen. Spring för livet och vänd dig aldrig om. Du vill inte genomleva det jag har gjort.