Vad räknas som att "bo på landet"?

Svårt...hm...vi bor också så ..fast utanför Malmö...det tar 35 min med tåg in till Malmö. Vi har vårdcentral, pizzeria, hamburgebar, restaurang, frisör, bibliotek..Men här är så mycket bondgårdar runt ikring så jag anser att vi bor på landet. Det är ju ändå 5 mil utanför....Ni har ju bara 5 km....

puffar upp lite!!!

Jag växte upp på landet, tycker jag. Tre grannar, mitt på åkrarna, många bondgårdar, men 4-5km in till samhället och 3-4km till skolan åt andra hållet. Bussen gick ändå bara 4 ggr per dag. Från sammhället tar det 45 min till sthlm.

Så, ni kanske bor på landet light?

Landet light låter bra....ett litet mellanting. Hihi.

Ingen buss=landet tycker jag (jag skulle vilja säga "ingen tunnelbana=landet", men jag misstänker att det inte skulle uppskattas av alla )

Vi har buss här men kossor utanför hur bor vi då?

hej

vi har buss en bybuss den går genom våran by och kör ut dom som vill åka med till den stora bussen vid den stora vägen lite roligt men så är det den går väl tre gånger per dag, vi har två bondgårdar i våran by
jag tycker vi bor på landet
vi har 1mil till ett litet samhälle där det finns ICA och en pizzeria sen har vi 3 mil till Gävle

Det är nog svår definierat...alla har vi ju olika preferenser.

"Ingen buss=landet tycker jag (jag skulle vilja säga "ingen tunnelbana=landet", men jag misstänker att det inte skulle uppskattas av alla )"

Haha! Vilken grov generalisering!

För mig, om man bor i ett "villaområde" så bor man inte på landet! Det ska vara gott om åkrar och skog och långt mellan husen. Djur och bondgårdar ska finnas i närheten. Och minst 1-2 mil från närmaste stad/samhälle. Buss eller inte, spelar ingen roll.
Tycker att ni kan säga landet light, det lät ju bra!

Jag tycker inte att vi bor på landet.. Men att vi bor lantligt..
Vi bor i en stad med ca 40 000 invånare och våran villa ligger ca 3 km från centrum.. men ca 500 meter från oss är det mest bara hagar och hästar.. inga kor dock =) Och en MASSA skog.. Så jag tycker vi bor lantligt.. :D Fast i ett villaområde =)

Vi bor perfekt tycker jag ;-D

Vad kul att höra era tolkningar

Själv växte jag upp med åkrar och skog runt om mig. Bussen till stan (8 mil bort) gick 7.50 på morgonen och kom tillbaka runt 16-tiden. Vi hade 2.5 mil till högstadiet och gymnasiet. Bybutiken stängde när jag var ca 12 år, närmaste butik fanns då i grannbyn ca 1 mil bort, annars var det att ta bilen till "city" som låg 2.5 mil bort. Byskolan stängs nästa år. Total ca 10 000 invånare i hela kommunen (inlusive city alltså )

Stortrivdes där och bor ganska lika i dagsläge, men på annan ort. Har en bybutik ca 1 km hemifrån, skola finns, "minivaruhus" och mack finns, åkrar, skog, grusvägar osv. Plus en massa nyinflyttade i min ålder (26), så det är bara härligt här.

Fridfullt, skönt och tryggt

Tycker synd om er som bor i stan He he...

(klå den här definitionen på land om ni kan )

Ja, ska jag klå dig då Skogsstjärnan.... haha..

Jag växte upp i en by med ca 40 innevånare. Jag hade inga jämnåriga i den byn förutom min brorsa som var 4 år äldre... Där fanns inga butiker eller nåt. Närmaste lilla Ica-butik låg 2,5 mil bort, men där fanns inte mycket till utbud + att det var svindyrt.
Jag hade 4 mil enkel väg till samhället där det man behövde fanns. Det samhället hade 3-4000 innevånare. Där fanns Ica, Konsum och en hög med andra småbutiker där man kunde hitta det nödvändigaste. Där fanns även skolan jag gick på, från förskolan till nian. Skolbussen, var den enda bussen som gick till min by (med plats för ca 9 passagerare)kom 7.20 på morgonen och tillbaka runt 16-tiden. Skolbussen var också = brevbärare, så allt post kom vid 16 på eftermiddagen. Skulle man skicka post fick man skicka det dagen efter med... just det.. skolbussen.

Mina föräldrar jobbade i de två närmaste samhällena, mamma 4 mil åt ena hållet, pappa 4 mil åt andra hållet. Så bensinkostnaderna var alltid stora i vår familj!!

Min bästa klasskompis bodde 6 mil från där vi gick skolan, åt ett helt annat håll. Så jag fick åka 10 mil för att hälsa på henne... Jag hade andra klasskompisar(på högstadiet) som var tvungen att åka 9 mil enkel väg med skolbussen, alltså 18 mil om dagen!

Ville man köpa pizza och ta hem, så fick man köra 4 mil, köpa pizza, och köra 4 mil hem igen med pizzan! Alternativt köpa innan någon åkte hem från jobbet.
Och hade du glömt att köpa mjölk en dag... glöm det! Då fick du förlita dig på att grannarna hade!
I min by fanns bara massor med åkrar och skog, grusvägar och skog och skog... "Jordbruk" hade vi ett tag, och det fanns andra som hade det med, men det lönade sig inte i längden och alla fick lägga ner..

Närmaste gymnasium fanns 13 mil bort, så när jag var 16 fick jag flytta dit, till egen lägenhet och bara åka hem på helgerna..

Visst var det härligt, fridfullt och tryggt på ett sätt.. Har härliga minnen från barndomen.. Men såhär i efterhand kan jag tycka : lite VÄL isolerat!
Idag bor jag i en stad med över 100 000 innevånare och trivs med det. Men jag åker ju "hem" ibland....

Jojo7777 : där kan man snacka om landet. :)

Jupp!

Jojo7777: Ha ha Fasiken, du slog ju mig

Skogsstjärnan: Japp, jag gjorde visst det Har faktiskt aldrig förstått det där med ordet "landet". Själv brukar jag skämtsamt säga att jag ska hem till "bushen" när jag åker hem.. Haha!!

Det kanske är förståeligt varför jag suckar när folk säger att dom "tar T-banan ut på landet" eller att dom åker 5 km bort och sen är dom på "landet"!! Vadå "landet" egentligen?? Så fort dom råkar se en ko, så är dom "på landet"!
Åker jag 5 km så är jag bara "lite i utkanten av stan"!

Jojo: Ha ha Förlåt alla andra som inte riktigt delar jojo7777:s och min uppfattning om landet. Jag tror att definitionen man har beror lite på hur man i övrigt bor, är van med osv. För mig är det helt ok för en stadsbo att tycka att ett villaområde 5 km från stan är landet, men inte för mig.

Sen så ska jag också tillägga (och samtidigt INTE kritisera) men jag tycker det är ganska små-irriterande men ändå kul då folk klagar på att man missat busen och måste vänta 10 minuter... Vid mitt barndomshem fick jag vänta till nästa dag eller ta bilen 1.5 mil och hoppa på bussen som gick liiiite oftare därifrån. Nu bor jag med liiite bättre bussförmindelser (tror den kör förbi kanske 3 ggr dagligen) men är ändå beroende av bil.

Tänk så olika man kan bo och ändå tycka att det är världens bästa ställe man bor på

(men TS, det låter nog lite lantligt för er då inga bussar går och annars också)

Jag bor i centrala Stockholm och brukar skoja om att jag ska ut på landet när jag ska hälsa på en kompis i t ex Svedmyra, Nacka (min kusin bor ganska långt ut på Nacka) osv. Självklart menar jag inte egentligen att det är landet. Bara för att det finns natur och djurhagar behöver det inte heller vara landet - här i Stockholmstrakten behöver man ju inte åka långt alls för att se sådant (dock ej i Svedmyra. )

"Riktiga" landet är för mig en riktigt liten by, eller samhälle eller hus med en bra bit in till närmsta affär eller service.

Eeeeh, jag tycker vi bor på landet, men det tycker nog inte andra, det är en knapp kilometer från en busshållplats, och man kan gå till en affär på en halvtimme (fem minuter med bil)...

Men det är skog runt, skog med rådjur, älgar, harar, fåglar och räv...

Några små landet-poäng väl?

Och joooo, vi kan inte ha riktigt riktigt bredband, för det är för långt från tele-stationen...

Jag är född och uppvuxen i Sthlm city (Kungsholmen) men bor nu i västerbotten i ett samhälle på 4000 pers och det är minsann inte landet! Finns det 2 banker, två matvaruaffärer, en mack, några industrier, x antal företag plus övriga affärer så bor man ändå hyffsat centralt enligt mig :)

Gillar inte "landet" som definition, då är skogen något bättre ;) Landet låter så bonnigt, som att de som bor där varken har teve eller internet och alltid går klädda i rutiga flanellskjortor och gummistövlar.
Jag bor i inlandet - och det är inte samma sak :P