Mammig 2 månaders bebis?

oj va jag känner igen det, och oj va jobbigt det var. Thea va exakt likadan, nu är hon 4½ månad och det är så mycket bättre så håll ut!

Samma här. Men tyvärr är min Thea så fortfarande, hon blir 4 månader på söndag. Jag vet tyvärr inte vad som är bäst. Jag brukar ta henne efter en stund, känner att hon ändå måste vänja sig o va i pappas famn oxå. Thea är ännu grinigare på kvällarna, tror dom ofta är det, mkt intryck från dagen, övertrötta osv.Hoppas det går över för er snart för det är ju jobbigt.

Lycka till! Kram.

Jag tycker att ni ska låta pappan vara just det det, pappa!
Han får trösta även om det tar längre tid.

Jag vet att det är jättejobbigt att höra den lilla vara så ledsen men det blir en otrolig lättnad för er alla tre när det börjar fungera.

Jag har åkt hemifrån och lämnat sambon och dottern så de har fått klara sig själva och jag har sluppit att höra gråten.
Jag tror också att sambon känner sig mindre stressad om inte jag står brevid när han ska trösta.

Lycka till och hoppas att det löser sig för er!

Snälla, vi talar om en 2½ månaders bebis här! Självklart vill hon vara hos mamma, som luktar mat och trygghet. Att vänja henne vid att bli tröstad av pappa, kan man ju göra sedan......men det var ju bara 2½ månader sedan hon låg inne i lugnet hos mamma, inte konstigt att hon vill vara så nära mamma som möjligt nu.
Om nu bebisen trivs bäst att vara hos den ena föräldern då det är trött osv....varför inte bara låta henne vara det? Tids nog kommer hon i perioder BARA vilja vara hos pappa....

Skynda långsamt...

/ Lollan

Hej!
Jag tror också att man skall följa bebisens rytm och önskan, hon är ju så liten. Vill hon vara hos mamma så låt henne vara det. Tids nog kommer pappa att duga lika bra eller t.o.m. bättre i vissa perioder. Om du själv orkar med så är det väl inget snack om saken, låt flickan vara hos dig när hon behöver tröst.

Om man inte har en mammig eller pappig bebis så är det lätt att säga att det går över... Det är jäkligt jobbigt att aldrig kunna göra ngt. Du kan inte gå på toa utan att det är gallskrik, städa, duscha, läsa en tidning ALLT!! Du kan inte göra någonting!!!

Det ÄR jobbigt och man vill att det ska gå att lösa NU. Det bara är så!!

Clinan, PRECIS!!! Åh du satte verkligen ord på hur det är. Vi har det exakt likadant som Denim och jag klarar bara inte av att höra sonen gallskrika "bara för att pappan ska få vara pappa".

Jag tycker att man ska utgå från vad barnet behöver och inte "hur det ska vara". Men det är klart, det är ju jobbigt ibland, minst sagt.

Tack för era svar!

En fråga bara till er som mammigheten gått över för, gjorde den det av sig själv?

Några fler som har erfarenheter och tips kring detta 'fenomen'?

kram!

Det trappades inte ner på Thea utan en kväll så gick det lika bra hos pappa som hos mig.. Det var som att vända på en hand.. Och det va ju bara SÅ skönt!!

Hoppas det går över för dig/er snart!

Min son är likadan, och det håller på att driva mig till vansinne ibland. Vi har prövat att lämna honom ensam med sin pappa men tillslut så skrek han så att han kräktes. Det är väl så som någon skrev tidigare att man får acceptera det, han är ju så liten, men jag längtar faktiskt till jobbet ibland. Det känns så hemskt för jag har världens goaste och finaste son men jag skulle kunna döda för att få vara ensam hemma en timme. Jag har så grymt dåligt samvete för att jag känner så här. Vi får väl hålla ut och peppa varandra.

Massor med kramar

Ha inte dåligt samvete!!!!
Jag tror att vi alla känner som du "Snutten" ibland. Och så får man världens sämsta samvete. Men det är bara mänskligt. Det är en omställning att bli mamma. Något som man aldrig kan förbereda sig helt på.
I 1 ½ månad var det BARA jag som gällde. Stefan kunde nästan inte byta blöja på Emil. Sen en dag så var det BARA pappa som gällde... Som jag saknade den tiden som bara jag dög! *ler*
Håll ut fast det är jätte jobbigt!

Alvin är sån också. Vi har bestömt oss för att låta honom bestämma. Det är ingen idé att försöka vänja honom vid något annat. Så länge pappa duger på dagtid och när han är glad så är det okej tycker jag, men visst är det URJOBBIGT att alltid vara den som tar hand om honom när han är ledsen. Men han är så liten än, så man får väl hoppas att det går över när han blir större. Han är 3½ mån.