Ni som jobbar som personlig assistent!! Orka?

Hej!
Hur många är ni i arbetsgruppen? typ 6 st? Är det något du kan ta upp på ett personalmöte?
Jag känner igen problematiken! Jag tror det är viktigt att fundera på varför man är där. Vad som är ens egentliga uppgift just hos den brukare man jobbar med. Finns det föräldrar som styr och ställer eller är din brukare vuxen nog att göra det själv? / Tina

Hallå där!

ja nog känner jag igen mycket av det du skriver. har jobbat som P.A. i typ fem år, mest hos en och samma brukare. Det är skitjobbigt ibland, man hjälper till med mer än man ska för att det inte ska bli några sura miner. (jag är lite konflikträdd och vill inte att brukaren ska bli sur på mig och det blir dålig stämning) Lönen är urkass och jag vantrivs så till den grad att jag ibland inte orkar gå till jobbet för så mkt ångest över det. Nu är jag sjukskriven för tillfället, men bara några v. till.

Men vissa dagar är trevliga, trivs bra med arbetskamraterna och så men jag kan känna mig trängd ibland, att brukaren vet lite för mkt om mig som person. lätt att vara efterklok och veta vad man inte borde berättat om sig själv
För min del är egentligen hög tid att byta jobb innan jag bränner ut mig helt.

KRAM på dig från en i samma båt

Tack för svaren.

Nej jag skulle inte kunna ta upp det i arbetsgruppen, det skulle bli sura miner hos min brukare och det orkar jag inte bara med när man lever så nära inpå personen. det är skitsvårt =( Man orkar inte bråka . ä'r också konflikträdd och enivs till tusen innan jag ger upp osv..så det ska väl till att man bränner ut sej istället då kasnke man fattar..suck..

Nej då men idag har det varit en sån jobbig dag bara och jag kände bara för att gråta n'är jag kom hem..

Hon/han verkar inte själv uppfatta alla sina krav.. Om jag tex står och håller på med en grej så ropar hon om ngt annat som ska ske med detsamma , sen fortsätter det så..känns som denne person blivit lite bekväm o lat pga assistansen och inte lärt sej uppskatta den för denne är van att ha det allt krestsande kring sej själv.. snäll men självisk jättejobbig situation...

På tal om dåligt betalt, vilken annan yrkesgrupp hade accepterat att jobba gratis på natten? Jag försöker undvika nattpassen, jag sover hellre graits hemma i min egen säng än borta där jag aldrig vet om jag blir väckt på natten.

Det är inte snällt att göra för mycket. Brukaren ska göra så mycket denne kan, du ska bara assistera med sådant denne inte klarar av. Sök stöd på personalmöte, viktigt att alla kör samma linje, annars kan det klart bli tufft för den som kör "den hårda linjen".

Det låter som det är dags för dig att söka dig vidare, jopp, det är som du säger, gör det innan du blir helt utbränd. Detta är väl också en av de få brancher där det faktisk finns jobb. Undrar varför...? Kan det vara den usla lönen som gör att ingen normal människa vill ha jobbet?

Du har så rätt..inte lätt att hitta nytt jobb bara men men jag ska ge det ett litet tag till så får vi se .. FÖrsöka vara lite hårdare.=)

Jag tänkte om ni pratar om det i arbetsgruppen så kanske det är fler som känner samma. Då menar jag ju att ni pratar utan brukaren förstås. Sedan kan ni kanske lite i taget ändra på små saker ALLA. Utan att ta upp det som nåt stort problem. Kanske kan ni bli tydligare och stå på er lite när det gäller vissa arbetsuppgifter.
Min upplevelse är att många som har pers.ass. blir just lite bekväma och lata. Dom är så vana att bli upppassade. Kan det vara så att du kan hitta ett annat jobb där personkemin stämmer bättre mellan dig ooch brukaren?

Jobbar som PA åt en rullstolsburen person.
Har aldrig känt mig som en slav, lönen är hyffsad.
Anser bara att jag är brukarens händer och fötter samt för dess talan.
Som PA ska man inte göra vad som helst utan hjälpa personen i vardagen.
Jobbar dessutom natt ibland men gratis?? nää får ju lön för dessa timmar. Får inte ni de??
Ett tips, om denna brukare till dig TS ber om en sak och det ska ske just denna sekund så FÅR du säga i stil med att du gärna hjälper men att personen får räkna med att om du är upptagen så kan det inte hända på sekunden.
Vet hur svårt det är att inte ta me sig jobbet hem.
Nu har det ju tyvärr redan hänt men men sånt är livet.
Numer lider jag inte av det.

Jajo, vi träffas dock inte så ofta inom gruppen då denne har assistans i hemmet..

Jo det är nog lätt hänt att det blir så utan att de tänker på det själva som något onaturligt tyvärr..utan de ser allt ur sin egen synvinkel..vi har lätt för att prata så det funkar men allt blir ju inte sagt dessvärre..för jag vet att jag då inte skulle bli populär , då man helst ska gilla situationen...=(

Tack för svaret!
Jo men det beror ju på handikapp.

Ja min brukare är gravt handikappad om man kan kalla det så.
Envis dock, ska helst ha oss pa som jobbar där att göra allt åt h****.
Väldigt frustrerande och får h*n inte som h*n vill, ja då vill man inte vara där.