Jag trivs inte med mig själv!

Känner igen mig lite av det du skrev....

För att kunna förändra sitt beteende så måste man först bli medveten om att man har sidor som man bör förändra, dit har du kommit och är alltså redan en bra bit på väg!

Gud vad jag känner igen mig! PRECIS så där är jag! Jag vet exakt hur du känner... Man vet vad man gör fel och VILL ändra på det - men man gör det aldrig! Har heller inga vänner... Men dom som försöker skjuter jag undan av någon konstig anledning. När helgen kommer och min man säger att jag kan göra något som jag tycker är kul så står jag bara där som ett levande frågetecken! Vad tycker JAG är kul?! Känner ju knappt mig själv längre... Lever ju genom andra...
Har länge trott att jag var ensam om detta - men se där vad fel jag hade!

då kan vi följas åt kanske och hjälpa varandra

Beklagar att det finns fler som mig. Samtidigt blir det lite mindre ensamt. Vad tror ni det beror på att vi har blivit såhär? Vad kan man göra åt det?

Vet inte....Dålig självkänsla dålig självförtroende, jag har fått dåligt självförtroende jag skäms när jag pratar med folk nu förtiden.....Alla utom min sambo

Det där känner jag igen. Så fort jag träffar nya människor blir jag tyst. Jag har också dåligt självförtroende. Vet aldrig vad jag ska prata om. Hemma pratar vi mycket, då finns det hur många ämnen som helst att prata om. Knepigt.

ja..Men jobbigt är det...Vad ska man göra för att få bättre självförtroende igentligen? jag måste ändra på det för jag mår skit dåligt över mig själv jag vill inte skämmas, känns som jag gör bort mig så fort jag öppnar käften........

Jag brukade dricka alkohol. Då blev jag öppen och glad och tyckte om att socialisera med människor. Alla sa att jag blev så kul när jag drack. Att jag blev som en annan person. Till slut kändes det som att jag inte dög som jag var. Drack oftare för att bli accepterad. Sedan blev jag gravid och har inte rört en droppe. Inte heller nu när jag ammar. Ingen vill umgås med mig eftersom de vet att jag inte dricker nu. Det känns ju kul.

Där sa du nått.....Mycket av att jag är som jag är nu är att jag å min sambo försöker få barn men vi får aldrig till det, vi har försökt i 13 månader nu, har fått hormonpiller med i tre månader men det hjälpte ju inte heller så jag blir så j-vla nedstämd å deprimerad av bara det varför varför varför just jag varför alltid jag ???så tänker jag och så känns det...Sen trode jag även att eftersom jag inte blir gravid kanske beror på att jag mår som jag mår men så kan det ju inte heller vara....

Hur ska man göra vad ska man göra........