möggel

Mögelsvampar (Fungi Imperfecti)
Det finns tiotusentals olika mögelsvampar som normalt förekommer utomhus på multnande växtdelar, gräs, hö, jord osv. När svampen växer bildar den så småningom fruktkroppar där det bildas svampsporer (frön).

Sporerna är lätta och sprids med vinden till olika platser där de börjar gro och bildar nya svampar. Sporerna är i ett slags vilostadium tills de hamnar på en lämplig plats med fukt och näring. Spormängden varierar under årstiderna och når de högsta halterna under sensommar och tidig höst. Sporerna följer med luftströmmar och hamnar i inomhusluften, ventilationskanaler, krypgrunder osv.

Inomhus sjunker sporerna mot golvet och bildar damm eller ansamlas på andra horisontella ytor. När sporerna är i torr miljö kan de vara i sovstadiet i tusentals år, men med närvaro av fukt börjar de växa på ungefär en vecka. Sporerna har ingen egenlukt och filtreras normalt bort från inandningsluften genom människans mekaniska försvarssystem.

Ett ytterst fåtal personer med nedsatt immunförsvar eller patienter som är under långvarig antibiotisk behandling, kan vara utsatta för risken att få svampinfektioner i inandningsorganen. Vissa arbetsmiljöer har stor belastning av svampsporer i luften, men där finns det arbetsmiljöregler för hur det ska hanteras.

När svampen växer!
När svampsporen har hamnat på en lagom fuktig plats som den kan växa på då går utvecklingen från spor till färdig svamp relativt fort. I laboratoriemiljö med optimala betingelser går det på cirka en vecka, men i verkligheten kan det dröja både veckor och år beroende på tillgång på vatten, fukt, temperatur, ljus och andra begränsande faktorer.

I mikroskop kan man studera hur svamphyferna växer på materialet och avgöra i vilket stadium svampen befinner sig i. Ögat uppfattar svamppåväxt oftast först då de bildar sporer och antar en gul, grön, grå, svart eller annan färg.

Under livscykeln producerar vissa svampar avsöndringsämnen som har en stark "mögel"-doft medan andra svampar är näst intill luktlösa. Lukten är mycket besvärande och människor som bor i "mögel"-husen lider av att lukten sätter sig i kläder och hår, ja överallt där luktmolekylerna kan få fäste. Det är också svårt att få bort lukten, som envist biter sig fast i materialen.

De som drabbas av "mögel" märker det kanske inte med en gång, utan lukten kommer smygande så att luktorganet (näsan) vänjer sig vid lukten. Först när omgivningen börjar känna unken doft kanske man reagerar. Eller efter en semester då man varit hemifrån en längre tid och återvänder så känns lukten påtagligt. Lukten sitter också kvar i materialen även om mögelsvampen har torkat och produktionen av luktämnen har avstannat.

Kan man bli sjuk av mögel?
Överkänslighetsreaktioner, som irriterade slemhinnor, ögon, klåda, huvudvärk osv, det vills äga diffusa symptom som uppkommer när man vistas inomhus i vissa lokaler förknippas ofta med mögelförekomst. Vissa svampar visar sig visserligen vara mera "irriterande" än andra och ger slemhinneirritationer och besvär även till friska personer, ofta är det även andra orsaker som ger s k sjuka hus-symptom.

De atopiska människorna (sådana som har en ärftlig benägenhet att utveckla allergi) bör betraktas som bioindikatorer och inte nonchaleras när de klagar eftersom de är de som signalerar på att miljön inte är bra. Förutom reaktioner från inandningsvägarna kan man reagera med "psykisk stress" av lukter som produceras av mikroorganismer. Ännu svårare är det när man ej kan förknippa lukten med något man känner igen. Det finns många olika "mögelliknande" lukter som emitterar från byggnadsmaterialen.

Är det farligt med mögel?
Mögelsvampar är normalt inte farliga. De är obehagliga, luktar illa, skapar sociala och ekonomiska problem för drabbade husägare.
Mögelsvampar ger sällan allergier, men atopiska personer kan reagera på mögelsvampallergen. Speciellt hösnuve- och dammallergiska personer reagerar på mögelsvampar samt personer med allergi mot penicillin (antibiotika). Ett fåtal svampar är humanpatogena dvs kan orsaka sjukdom hos människa (till exempel Stachybotrys chartarum).

Det kan däremot vara farligt att äta mögliga matvaror (ost, bröd, sylt) eftersom flertalet svampar kan bilda mykotoxiner (svampgifter) som vid förtäring tas upp i kroppen via mag-/tarmkanalen. Det förekommer att man får i sig mykotoxiner via andningsvägarna. I vissa miljöer t ex höhantering, fliseldning, sophantering kan mängden mikroorganismer
(t ex svampar och bakterier) bli så hög att risk finns för invasiv infektion vilket innebär att mikroorganismer sprider sig utanför den ursprungliga smittohärden.

Ska man acceptera mögelsvampar i miljön?
Vi slipper inte undan! Det kommer alltid att finnas mögelsvampar i utomhusmiljön och vi kan inte hindra dem från att komma inomhus. Men vi måste lära oss att inte skapa miljöer inomhus (fukt och näring) som gynnar mögelsvamparnas tillväxt, dvs i konstruktioner ska allt organiskt material vara torrt. Den begränsande faktorn för svampar är vatten. Hus ska byggas så att byggnadsmaterialet förblir torrt under hela husets livstid samt skyddas mot regn och markvatten.