Någon kastade ägg på fönstret - och jag kan inte lugna ner mig!
Usch, jag är skakis och kan inte slappna av..
För en halvtimme sedan var det någon som kastade ägg på vårt vardagsrumsfönster (som vetter mot balkongen). Jag vågade inte själv gå och titta, utan ropade på min man som var i andra änden av lägenheten, och när han väl kom ut på balkongen var det ju tomt på gården.. Vi har bott här i två veckor, och har ännu ingen aning om vad det är för folk som bor här och som rör sig på området.. Min make tog det lätt och var säker på att det var ett pojkstreck, men jag kan inte ta det lika lätt.. Visst, om det är ett pojkstreck är det väl inte hela världen (om det eller något liknande inte händer igen) - men tänk om det är ungdomar eller en (förmodligen psykiskt störd?) vuxen?! Varför jag blir så upprörd antar jag också beror på att vi för två år sedan blev dödshotade per telefon av någon okänd, störd (?) man.. Och otryggheten kommer SÅ lätt tillbaka.. självklart smyger tankarna på en: "Tänk om de har ett samband..??!"
Jag vågar knappt gå ute själv när det är mörkt sedan innan, men hur ska det bli nu? Jag vet inte om jag kommer våga gå ut alls när det är mörkt längre, ens om jag har sällskap..
Jag har försökt se efter om någon annan i de andra lägenheterna beter sig som om de också har råkat ut för det här, men jag ser inga tecken på det, så då verkar det ju som om det bara är vi som är drabbade.. Men varför just vi!? Och varför nu? Är gravid i v 36, och det sista jag behöver nu är att bli upprörd och orolig!
Jag tycker jag hör konstiga ljud hela tiden, och hur 17 ska jag kunna sova!?? Jag vågar inte släppa ut mina hundar på balkongen (fast de gnäller och gärna vill ut), både pga oro och för att det är nästan omöjligt att få bort allt ägget, och jag vill ju inte att de ska få i sig något så de blir dåliga! (Jag vet inte om äggen var ruttna, jag mådde illa redan när jag såg äggen på fönstret!)
Är det någon som har lust att lugna mig lite..??
