Hur får man en 2-åring att sluta skrika?

Var konsekvent i det ni säger och gör....

Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga o göra. Här han för liten för att bli ivägskickad till sitt rum? och hur länge ska han i så fall vara kvar där?
Blir man arg (som man tyvärr blir ibland när tålamodet är slut) skrattar han bara åt mig. Så han tar ju inte till sig vad vi säger åt honom..

Vi säger åt våran grabb att gå in o skrika klart på sitt rum.....o han gör det nu efter att vi kört så ett tag, sen kommer han ut och är som vanligt igen o då slutar vi prata om det och är som vanligt igen.

Kastar han saker, ta bort dem genast! Annars tror jag bara att det är regelrätta, bestämda NEJ som gäller. Du behöver absolut inte höja rösten, se bara till att få kontakt och vara rak och tydlig.

Ska du skicka på rummet eller liknande brukar man säga en minut för varje år barnet är, alltså 2 min för din son.

Håller med om att det bästa är om du/ni är konsekvent(a). Ge så få regler som möjligt men se till att han lyder det. Om det går så distrahera honom med något om ni ser att han håller på att få ett utbrott. Det är en jobbig tid men det går över...

Min dotter fyller också två i oktober och har en enorm vilja och GÄLL röst.
Numera säger vi bara "om du inte slutar skrika så får du sitta själv i ditt rum där vi inte behöver lyssna" och det funkar- oftast

Samma sak här.. här gör vi så att om han slåss då får han ett bestämt nej och en varning, gör han om det så får han sitta på en stol och lugna ner sig, det rör sig om kanske 2 minuters skrik, sen vill han prata och kramas.
Skriker han bara så säger vi åt honom att sluta, det brukar funka.
Fortsätter han så får han gå in på sitt rum och fortsätta eller också så säger vi att om han fortsätter skrika så får han göra det själv, då går mamma och pappa och gör nåt annat istället.

åh jag har det precis som dig med dottern som också fyller 2 i oktober. Det känns som att man håller på att bli galen ibland. Här är det skrik från morgon till kväll känns det som. Och så funkar det kanon på dagis. Man blir ledsen, men jag antar att det är rätt normalt.

Läs Trotsboken av Malin Alfvén. Den är skitbra, den ger liksom en helt annan bild av trots och test.

När June skriker och har sig försöker jag avleda henne (jag försöker avleda henne innan, men det är ju inte alltid det lyckas) och går inte det får hon gapa av sig. Det brukar gå över ganska snabbt om jag sätter mig på hennes nivå, och pratar lugnt och säger att: Jag förstår att du är arg, men just nu kan vi inte titta på Pippi (till exempel).

Annars vet jag inte, det är ju inte farligt att vara arg - och att du blir arg på henne är heller inget farligt.

Känner igen det på min son som också blir 2 år i okt. Känns som en frustrerande ålder händer så mycket och språket finns inte riktigt. Skriker oxå minst en ggr i timmen, att höja rösten tillbaks tycker jag inte funkar på honom det blir ännu rörigare. Vi brukar försöka sänka rösten istället o prata lugnt tycker det funkar ibland eller att sätta sig med honom en stund o läsa bok eller gosa då brukar han lugna sig lite men självklart blir man arg oxå när han slåss och har sig.