Lägger beslag på pappa...

Samtidigt som jag förstår att tösen vill vara nära sin pappa den lilla tiden de träffas, så måste hon ändå kunna umgås med hela er familj på ett normalt sätt.
Du måste prata med din man om hur du känner det - att det är ohållbart. Det är HAN som måste ta upp det här med sin dotter å ta konflikterna som kan komma. Om du gör det, så blir du snabbt en surtant i hennes ögon å någon som vill komma mellan far å dotter.

Annars tycker jag att det verkar som det kan vara dax för att hon är hos er lite mera. Om inte var annan vecka, så kanske lite längre helg, to-sö till en början.

Hur skulle hon bete sig om han inte var hemma en stund? Kanske skulle du prova att göra något själv tillsammans med henne.

Lite råd från en annan bio å bonusmamma

Förstår att detta är ohållbart! För er alla. Flickan mår ju säkert inte bra av det heller. Tycker nog din kille får ta tag i det hela! Hur som helst så för hennes egen självkänsla så får ni ju göra något. Hon mår ju inte i längden heller bra av att få allt hon vill. Barn mår bra av att vi vuxna sätter krav på dem och vägleder dem. Inte att de själv gör det.

Prata till punkt ni ni pratar med varandra och låt henne inte avbryta er. Så gör vi med våra barn när de pratar i mun på varandra eller oss. När ni är klara så kan ni vända er till henne och fråga vad hon ville säga. Alla ska respekteras lika mycket! Visst är det kanske naturligt att hon saknar sin pappa när de inte träffas så ofta men han kan ju inte lägga allt annat åt sidan alltid för henne. Ni är en familj även när hon är hos er!
Styrkekramar!!!

Hej, TS. Jag instämmer i föregående talare/skrivare
Jag tror också att barn mår bra av tydliga ramar. Hur fungerar det på dagis? (om hon går där) Ett sådant beteende kan bli jättejobbigt för flickan längre fram. Det bottnar såklart i något och det borde ju föräldrarna ta tag i snarast. Är hon likadan hemma hos sin mamma? Kan hon sova i eget rum där?

Hos sin mamma sover hon enligt sig själv, i mammans säng men ibland i sin egen...

Hon är ensambarn hos mamma, så där får hon all uppmärksamhet, mamman är singel sen 4 år dessutom. Ingen konkurrans alltså.

Jag känner det som att hon hela tiden konkurrerar om pappa, mest mot mig men även mot lillasyster (som ju inte förstår att ta sin plats). Hon sa tex att "pappa du kan ju ligga i min säng när jag inte är här så får du en egen säng..." Kändes lite konstigt att hon sa så. Som att hon verkligen är avundsjuk på att vi sover ihop.

Min man börjar förstå nu, men problemen kvarstår och nu är hon så stor att det känns omöjligt att bryta mönstret.

Min bonus som är tio klänger på sin pappa hela tiden när hon är här (varannan vecka) så problemen kan hålla i sig. Ser hon oss sitta och prata tränger hon sig emellan, ger jag min man en kram kommer hon och slänger sig över honom med kramar. Hon pratar ofta om hur kär hennes pappa var i hennes mamma och att hon inte vill att jag ska vara där. Men vi har varit sambo i fyra år nu så hon har ju haft tid att vänja sig. Mitt barn som bor här lika ofta som hon är inte alls på detta sätt fast de är lika gamla.Jag försöker låta pappan och hans dotter få mycket egen tid men det hjälper inte. Så TSdu måste nog agera nu för problemen löser sig inte av sig själva.

Hur det än är så är dem BARN!!
Dem har inte valt att mor o far gått skilda vägar och deras högsta önskan är säkert att mor o far ska bo ihop igen.

TS! Varför kan hon inte vara hos er vv, för då kanske det inte blir lika dramatiskt för henne. Nu blir det ju att hon vill maximera sin tid med sin far och jag tycker det är fullt naturligt!!

Hoppas att hon verkligen blir sedd dessa helgdagar av sin far, för hon verkar ju sakna han oerhört.

Inget sexliv vv helg... hmm, om det är så viktigt kan man ju alltid låsa in sig på toan för en snabbis.

kjempejente - Vv har jag föreslagit många gånger förr. Men varken flickans mamma eller pappa vill det, så det kan inte jag göra mer åt.

Självklart är barn barn, men det finns mer än ett barn i denna familjen, och de barn som faktiskt också finns här, ska väl inte uppleva att de blir undanskuffade så fort storasyster är här? Det är inte bra för någon och föder bara ännu mer avundsjuka!

Ja det är fullt naturligt att hon vill maximera sin tid med sin far, men det kan ju inte ske på 3 andra familjemedlemmars bekostnad, eller???

Det är inte våra gemensamma barns fel heller, att hennes föräldrar separerade!!!

Att hon inte skulle bli sedd är det minsta problemet, förra helgen var de två (bonus och pappan) på nicke nyfiken, och mc donalds ihop, han sitter timmavis och leker med hennes pyssel böcker och spelar spel och ritar. Han leker mamma pappa barn med henne herregud! Hur många fäder gör det på en skala? INGEN risk att han inte ser henne (han är verkligen en underbar pappa, till alla sina barn). Bara det att han knappt får titta åt oss andra när hon är här.

När det gäller att vi inte kan ligga med varandra, jovisst en del gillar kanske en snabbis på toa? Men vi får ju inte var ifred där heller!!! Vi måste givetvis inte ligga med varandra varje helg, men det är ju rätt trevligt om det är överhuvudtaget möjligt att gör så när lusten faller på...

Håller inte alls med dig kjempejente. Visst är barn barn och visst får hon sakna sin pappa. Nej de har inte valt att mor o far går skilda vägar men ska väl inte sätas på pidestal och prioriteras före övrig familj för det. Tror inte man gör barnen en tjänst om man gör så.

Jag har också en mycket krävande bonusdotter. Hon vill ha uppmärksamhet hela tiden. Hon är van vid det från sin mammas sida där det enda barnet som finns i närmsta släkten är hon. Visst ska hon få uppmärksamhet men inte all uppmärksamhet. De andra barnen är ju absolut lika viktiga och vi har vv boende. Vi kan inte lägga allt åt sidan för henne. Vi gör saker tillsammans och där finns ingen rangordning utan alla har lika mycket och alla får sitt! Hon trivs hos oss och vill inte till sin mamma trots att hon där får allt, både matriellt och vad det gäller uppmärksamhet!

Jag tror i TS situation att det är snällare mot flickan i det stora hela att ta tag i det. Hon kommer känna sig mycket starkare av vuxna som visar gränser och vägleder än vuxna som gör som hon vill. En 5åring är absolut inte mogen att få så mycket ansvar som det innebär att bestämma över en hel familj!!! precis som TS skriver håller jag fullständigt med om att det kommer bara utlösa avundsjuka syskonen emellan. Varför låta det ske när vi vuxna kan göra något? Speciellt nu när inte barnen är så gamla. Det handlar inte om att undansätta henne för det är nog det minsta någon vill här. Det handlar om att vi vuxna har ansvar för att våra barn ska växa upp till fina, trevliga och självständiga individer och det gör de inte om vi står givakt åt deras visselpipa.

Hej TS !!

Jag har samma "problem" som du. Hans dotter är PAPPAGALEN, men vi har faktist vänt på det ganska bra.
Pappan har gång på gång förklarat för henne att det finns fler barn här, ALLA måste få lika mycket tid med pappa. Han har oxå förklarat att han och jag oxå måste ha tid för varandra, så som på kvällen och natten.
Det har tagit 4 år att nå punkten vi är på idag. Men nu när hon blir FÖR pappagalen så säger jag, eller pappa att nu måste någon annan få mysa med pappa, eller att han vill vara själv. Hon accepterar det, utan hysteriska utbrott eller skrik !!
Som vi märkte saken här så blev dom andra barnen irriterade å "anti" hans dotter när hon tog upp precis ALL tid med honom. Pappan blev oxå trött på henne framåt söndagen.

Hon har oxå sagt, många gånger att hon vill att Mamman och Pappan ska bo ihop igen. Tittat svart på mig och sagt tillmig att det är hennes pappa. Då har ju jag fått ta henne i mitt knä och berätta för henne att mamma och pappa inte är kära längre. Att mamma är kär i en ny och att pappa är kär i mig.
Att pappa är mest hennes när hon är här hemma, men att jag lånar honom ibland.
Våra samtal slutar alltid med skratt och kram. Hon är ju bara ett barn och i hennes värld ÄR ju alla rivaler om pappa.
En kram och ett samtal hjälper i längden

Ska tillägga att jag och pappan varit sambo sedan hon var 8 månader. Hon minns inget annat än honom å mig....

Jag ska inte ljuga och säga att allt är en dans på rosor hos oss, jag tycker varje helg är jobbig då hon kommer, eftersom energin dras ur en med allt detta förklarande. Jag och sambon kommer i konflikt eftersom han drar sig undan å låter mig förklara hela tiden.
Och för att dom andra barnen hos oss är vana att vara många, dela på allt, vänta på sin tur, hjälpa varandra. Hon är ensam barn och styr hemma hos sig, vilket leder till många bett, klösningar och sparkar från hennes sida...  (åter igen, förklara, förklara, förklara)

Hejsan igen...

Börjar redan ladda inför helgen... Pappa pappa pappap papapappapapappapappapppappappapappappappappppapappapapapapa!!!!

Det gör ont i mig när vår egna dotter som inte alls kräver samma uppmärksamhet (fortfarande 4 år yngre!!!) kryper upp i pappas knä, så kommer bonusen och klämmer sig emellan. Visst min man säger ifrån då, och säger att lillan också får kramas, men han skulle aldrig neka bonusen att också sitta i hans knä samtidigt.

Jag är ju lite gravid med (v 35 hehe), så visst har jag hormoner som spökar. Blir så arg på hennes pappafasoner. Känns nästan som att hon är kär i honom ju! Ligger han i soffan el sängen lägger hon sig raklång över honom.

Sen pratar hon med daddaröst nästan jämt när hon pratar med honom. Vad beror det på? Hon gör inte det när hon pratar med mig! Hon är helt beroende av honom, frågar han om hon är hungrig säger hon, - ska du äta pappa? Inte ja eller nej, utan hon äter om han ska det. hon äter inte även om hon är hungrig om inte han ska äta... Skumt.