Kan drömmar vara sanna?

Inatt drömde jag igen...en dröm om närhet, kärlek, passion och erotik. En dröm där två människor som är menade för varandra finner varandra igen efter lång frånvaro och inte låter något stå i deras väg...
En underbar dröm tills jag inser att jag har ena "huvudrollen" men den andra tillhör inte min sambo, pappan till våra två barn, utan "spelas" av en gammal (uppenbarligen inte) "glömd" tonårskärlek...

I drömmen förstår jag att jag kommer förlora allt, hela mitt liv, om jag inte kan stoppa det som sker...men det går inte, jag kan inte, jag bara måste få vara med den här andra mannen!
"Känner" att min sambo är nära och hur fel det vi gör är men ändå känns det hela så rätt att jag bara inte kan sluta...det är ödet att vi ska få vara tillsammans!

Vaknar alldeles varm i kroppen, varm av kärleken från den andra mannen, men också full av skam.
Varför känns det så rätt att vara med någon annan?
Jag älskar min sambo och vårt liv ihop...eller?

Jag kan till och med skaka av mig drömmen men jag känner sådan ångest ifall att vi skulle råka på mannen i min dröm! Vi bor i samma stad och skulle vi ses så kan jag inte ignorera honom, vi var goda vänner...
Kärlek blev det aldrig mellan oss, trots att vi båda kände något, vi gick helt enkelt om varandra...dålig tonårs"timing" helt enkelt.

Tror inte att vi i värsta tantsnusk-novell-stil skulle omfamnas i en lång kyss eller något men är rädd för att min skam ska komma till ytan och att jag skulle stå där och rodna och svammla och att min sambo skulle "förstå" att det var "nåt" mellan oss...

Vad ska jag göra?
Är jag otrogen??
Ska jag berätta om min dröm till min sambo?

Eller är det bara en dröm...?
Kan det betyda något helt annat??
Varför drömmer jag drömmar om någon annan, varför inte min egen man?

Detta blev väldigt långt. Hör gärna vad ni har för tankar om detta...vill inte känna mig såhär...