Ung=med dum?

Tyvärr så är det någon slags fördom.
Jag tycker att man kan vara bra eller dålig mamma vare sig man är ung eller äldre.
Det ända jag kan tycka är lite synd är att får man runt 15års ålder så kanske man missar det där med att festa loss och tyvärr märker man då att många (INTE ALLA) börjar få föräldrarna att vara barnvakt jämt för att festa runt när man är 20-25....men det kan likväl vara så för en som är 40 och kommer i någon kris.
Skit i andra huvudsaken är att man själv vet att man gör sitt bästa för sitt/sina barn.

Visst är det klart att huvudsaken är att man vet att man duger själv, men för den sakens skull tycker jag inte att man ska behöva ta vad skit som helst.
Tycker det blivit lite av en vuxenmobbing och det är skrämmande!
Är det så här man ska lära sina barn att vara, fördomsfulla?
Jag undrar hur det skulle se ut om en av dessa fördomsfulla människors son eller dotter skulle få barn tidigt.
Skulle det vara samma sak då?

Jag tycker faktiskt inte man ska behöva stå ut med dessa fördomar, dessa påhopp etc. bara för att man råkade få barn lite tidigare än andra.

Ge människor en chans att bevisa vad de går för innan ni dömer ut dem.

Jag var 21 o 23 när jag fick mina grabbar och det har då gått bra.. Nu är jag 35 och kan börja leva MITT liv igen.

Jag förstår hur du menar..klart att man inte ska tåla allt...menade mest att den energin du lägger på att bli arg lägg den på barnet.
Ska jag vara ärlig så har jag senaste tiden hört tvärt om att är man över 40 så är man dålig som förälder.
Kommer det något påhopp så fråga vad problemet är.

Inte arg, mest frustrerad och besviken.
Ingen fara att jag skulle lägga all min energi på detta, när skulle man ha tid till det med en liten plutt som för fullt håller på att upptäcka världen, kryper ifrån mamma, plockar i allt han inte får röra etc
Men jag tycker att man kan få ett positivt bemötande oavsett ålder.
Visst, man kanske inte ska planera barn vid så ung ålder, men det blir inte alltid som man tänkt sig och när barnet väl är fött, varför ska man då vara så negativ och nedlåtande mot unga mammor, är det inte bättre att försöka stötta och vara positiv?
Man kommer så mycket längre på att vara en trevlig människa.
För så länge barnet inte far illa och har det den behöver (mat, blöjor och en massa kärlek) då finns det väl egentligen inget att klaga på?

Jag önskar att man kunde sluta vara fördomsfull (enl mig är det det som det handlar om) åt båda håll.

Nä men tyvärr som sagt klagar folk på allt eller inget.
Frågar man någon som ser ned på en så visar det sig ibland att så är inte läget igentligen utan att hos vissa finns en avundsjuka att dom inte skaffade eller kunnde skaffa barn tidigare.
Och jag tror att ibland är det just det här med att dom tänker stackars tjej hon får inte vara barn själv eller många äldre menar då folk över 70 som tänker hon är säkert ensamstående dagens ungdomar förstår sig inte på det där med evig kärlek.
Finns tusen andledningar till varför vissa ser ned på unga mammor.
Sdå är det väl imellan åt dokumentärer om ungdomar som fått tidigt och då oftast sådana som ber sin mamma och pappa ta ansvar över barnbarnet.....är ju inte så att dom visar mamman på 64år som kanske inte orkar hålla igång med sitt barn....det vinklas hit och dit och kommer oftast upp för mkt negativa saker och då dessa tråkmånsar drar alla över en och samma kam.

"nu menar jag inte att man är gammal vid 40"

Näää,det hoppas jag!

Jag är 32 snart...inga barn ännu.

"Hon hinner inte vara barn stackarn."
Det där har jag redan gjort, festat och levt rövare, så det känns inte längre så lockande.
Resor mm det finns det fortfarande tid till anser jag, livet slutar inte för att man får barn, på vissa låter det nästan som det gör det.
Visst går jag på krogen ibland också, då är sambon hemma, så visst kan man fortfarande gå ut och roa sig också.
Livet tar inte slut bara för att man får barn, tvärtom, det får en helt ny menning.

Tack TS, trevligt att höra!

Måste bara skriva då folk anser att man man inte ska vara för ung när man sakffar barn, utan man ska "festa loss" innan. Jag fick barn som 20-åring, och jag kan säga att 10 års festande räckte för mig. Ja, jag började dricka när jag var 10.

Sen finns det också folk som nöjer sig med festande 2-3 gånger. Bara för att många vill festa mycket under flera år betyder det inte att alla vill det.

anonym hm: du kanske syftade på mitt inlägg men om du tittar så skrev jag med stora bokstäver INTE ALLA.
Men vet dock dom som fick barn innan dom var myndiga och sedan kom dom på att oj jag vill ju festa som mina vänner och då lämnade bortbarnet ofta eller till och med kom på nä jag vill ha mitt liv och lämnade barnet med pappan.
Så självklart inte alla och man kan ha ett liv på sidan om med barn..jag fick mitt första vid 20 och man kan gå ut och festa eller annat ibland...syftade bara på dom som inte tänkte på att man kan inte fara runt jämt.

Jag hade "mitt" lilla roliga i 3 år, festande och flög omkring som en vante. Visst mitt liv tog slut när jag fick barn, givetvis gjorde det de, för det var ju då vårt liv började. Självklart festar vi någon gång ibland. Händer mycket sällan då vi känner att vi gärna vill ha sonen med oss när vi gör något eller så är vi hemma och har folk över när sonen sover och tittar så tittar vi på film eller någonting.

Det känns väldigt mycket som att när man har fått barn vid ung ålder, så får man höra nu kan du ju inte festa, nu kan du inte sova borta hela tiden, nu kan du inte vara uppe till 5 på morgonen och sedan sova till 2 på eftermiddagen dagen efter.
Nej, men vad fick man höra när man var där vid då? Du får inte göra si du får inte göra så, det där är opassande för dig du har inte åldern inne. Bla bla bla. Innan fick man inte göra något och efter så "kan" man inte göra något. Allt det där är fel.

Vår son har förgyllt livet något enormt. Skulle aldrig önska bort honom för en utekväll på stan eller en spya här och där.

Känns som att det har blossat upp väldigt mycket med "unga mammor" och "gamla mammor". Tycker det är så trist...