Jag vet hur jag har dött i mitt förra liv..

Nej, jag vet ingenting om mitt förra liv.. Men jag skulle gärna få veta litegrann.. ;)

Nej, men jag håller med förra talarare att jag gärna skulle vilja få veta...

Gick du till någon spåkvinna för att fåveta eller?

Jag vet skitmycket om mitt tidigare liv-värsta dramat- som gör att jag kan förstå blockeringar jag har i detta livet.

Nej..har jättelänge velat gjort regression. men det har inte blivit av än.
Däremot tror jag & min sambo att vi varit tillsammans i tidigare liv...& att vi då bodde väldigt nära havet.
Vi har bara den känslan. Så det skulle vara kul att få veta om det stämmer.
De säger ju att vissa är själsfränder & lever ihop liv efter liv.

Åååhh vad spännande!! Ingen som vill berätta vad ni har upplevt??

Jag kan berätta sen får ni välja om ni vill tro på det. Jag har fått ett helt liv berättat för mig så jag får förkorta det så mycket som möjligt. I södra "Frankrike" i början av 1500 föddes jag. Min pappa var sjöfarare och det ansågs lite fult att min pappa inte var hemma. Min mamma var ganska tafatt men mormor var en krutgumma. Hon arrangerade ett giftemål till min mamma då man inte kunde ha barn utan man på denna tiden. De fick en son som blev min halvbror. Han fick utbildning hemma och jag som var flicka fick inte vara med,men lyssnade alltid med ett öra. På så sätt blev jag väldigt allmänbildad. När jag blev vuxen dvs 16 så blev jag praktikant på apoteket i den lilla byn. Senare när ägaren dog så blev det automatiskt så att jag tog över då jag hade mycket mer kunskaper än vad ägarens barn hade. Jag intresserade mig otroligt mycket för alternativ medicin och jag lärde mig kurera byborna med nya örter. En dag kom en man ifrån kyrkan och varnade mig för att hålla på med det och jag låg lågt några veckor men jag kunde inte hålla mig för jag kände att detta var mitt kall och jag såg inget fel i att använda det gud har gett oss. Det slutade med att jag blev kallad till "möte" med kyrkans övermän och det gick som det gick. Dom brände mig på bål. Jag har sett folk stå och titta på mig medans de tänder elden. Ingenting jag säger nu kommer att hjälpa. Det är precis som vi inte talar samma språk. Ja det var i stora delar det...finns mycket mer detaljer än så. mvh /A

Euuu.....Vilken hemsk död!!
Är det nåt du känt av i detta livet? Typ att du varit rädd för eld..eller liknande?

Lustigt att så fort någon pratar om sina tidigare liv så har det varit ett riktigt Shakespeare-drama. Det är aldrig någon som varit tvättgumma som helt enkelt levt och dött, med vanliga bekymmer.

Jag tror att de liv som påverkat oss mest eller var dramatiska ligger nära i vårt undermedvetna. Därför är det nog så att många kommer ihåg när de varit kungar eller torterats.. Dessutom så var det inte så jättehemskt. Det kändes som en befrielse att komma därifrån eftersom jag kände mig så annorlunda jämfört med de andra. Mer dragning till eld än rädsla. Jag tror att jag har svårt att vara mig själv 100 % då jag tror att det förväntas något annat av mig. Detta går inte att spåra till min barndom men kanske till ovanstående berättelse. Det blir ju vad man gör det till. Allt för att kunna vara så lycklig som möjligt i detta livet.

Haha ja, kungar ja. Det är fan lustigt hur många som varit högt uppsatta inom hovet, särskilt i Frankrike.