Flytta till Sverige?

Jag har tyvärr ingen erfarenhet av att bo i något annat land än Sverige, så jag kan inte ge så många tips där.

Men jag tycker så här: har ni bestämt er för att leva tillsammans och bilda familj, måste ni hitta en situation ni båda trivs med. Då ökar chansen att ert förhållande håller livet ut. Om du inte tror att du kommer trivas i Spanien och tror att möjligheterna att leva ett bra liv i Sverige är större borde ni verkligen överväga att flytta.

Nu har ni bott i Spanien och du har fått erfarenheter av hur det är att leva där. Jag vet inte om ni provat att bo i Sverige tillsammans. Om inte så tycker jag ni iallfall ska prova det; visa din kille Sverige och låt honom få se hur vardagen i Sverige kan se ut. Då kan ni bättre ta ställning till vart ni vill bosätta er.

Ett minus är att arbetsmarknaden i Sverige är tuff, särskilt för invandrare. Om din kille inte kan svenska kan det vara ett problem att få jobb. Jag vill inte få dig att tappa hoppet, men var beredd på att det kan ta lite tid.

Jo, jag inser att det kommer att medföra en del svårigheter och det kommer säkert inte bli så lätt för min kille. Jag har inte haft det så lätt här och känner mig fortfarande inte hemma här efter två år. Det har varit svårt att få jobb och eftersom jag inte kunde någon spanska när jag kom hit har jag ju varit tvungen att lära mig det först.

Allt är så annorlunda här. Ungdomstiden varar liksom längre. Folk bor hemma hos sina föräldrar tills de är 30 år hur konstigt det än låter.

Vi får se till att min kille lär sig så mycket svenska som möjligt innan vi ger oss av om det nu blir så. Vi håller på med språkbiten men det är ju inte det lättaste att ha diciplin till det när vi är här. Man lär sig ju så mycket mer när man är i landet där språket talas.

Kul att du skrev i alla fall.

Lycka till!

Hej!
Jag bodde i min mans land i 8 år och nu har han bott 10 år i mitt som är Sverige. Det var han som föreslog flytt hit och jag tänkte varför inte? Han pratade lite svenska då, fick jobb inom IT redan första veckan! Vi trivs bra här och vi fick det faktiskt bättre ekonomiskt, även om vi hade det bra i hans land också. Sverige är fantastiskt att bo i när man har barn. Det enda jag kan tycka är jobbigt är den låååånga vintern men nu har vi gått inför att klä oss bättre när det blir kallt, ägna oss åt vinteraktiviteter såsom skidåkning, skridskoåkning, sitta inne vid brasan, tända ljus och läsa en bok. Ibland kan jag vara avundsjuk på den spanska värmen men då tänker jag på torka, begränsat med vatten, inga frodande trädgårdar, dåliga arbetstider. Det kan ta fem år innan man vänjer sig vid ett nytt land. Om ni flyttar hit, ge tid åt anpassningen. Lycka till!

hej jag är i samma sits som dig (nästan) bor utomlands sen 5,5 år men vill flytta hem. Bor på irland men längtar hem + att det verkar lättare hemma när det blir dags för barn osv. Men som du är jag orolig för hur det kommer gå för sambon som inte pratar mycket svenska och arbetssituationen är som den är i sverige nu.
Vart i sverige kommer ni flytta till?

Robot

babbar??? vad menas med det?

Jag blev också nyfiken, snokade runt på nätet lite och kom fram till att det är ännu ett av alla uttryck för "invandrare, mer specifikt invandrare med ett klart utländskt utseende". Tjoho...

men va!! trevlig grabb. hoppas han aldrig lämnar lilla sverige, för han borde väl inte tycka att han ska få resa runt när han inte tycker att andra är välkommna här. Säkert en liten omogen unge som sitter och kläcker ur sig sånt.

Min sambo flyttade hit för 4 år sedan. Vi träffades i hans land där jag bodde ett år. Det finns mycket som är bra med Sverige, speciellt då man väl fått arbete. Jag har dock hört från många att Sverige är ett mycket svårt land att komma in i (integreras som det så fint heter). Det beror kanske på vår mentalitet och att många av oss inte är så öppna som människor i många andra länder. Smygrasismen blir också väldigt tydlig. Det har varit svårt ibland för min sambo här. Samtidigt vill han inte flytta tillbaka till Mexico, så i det stora hela trivs han.

MEN jag tror säkert att det är lättare att ha familj i Sverige. Det finns jättemånga människor som flyttat hit med sina respektive och trivs jättebra.

Jag tror helt klart det är värt ett försök. Vi vill ha hotell i Mexico och kunna bo i båda länderna när vi är färdiga med våra studier. Jag tror också det kommer gå lättare för er då du vet hur det är att bo i hans land en längre tid.

Om ni bestämmer er så se till att gå till Svenska ambassaden i Spanien och sök uppehållstillstånd den vägen. Det ska gå lättare så. Det gjorde vi och har aldrig haft problem med min sambos uppehållstillstånd.

Försök också tänka ut om du har några kontakter som kan hjälpa din sambo med jobb. Det är svårt att få jobb idag och "icke-svenskar" har ännu svårare.

Lycka till och fråga gärna mer. Jag skulle kunna skriva en hel bok men har valt ut lite till att börja med

Robot: vad hemskr sagt. Hoppas du inte menar allvar!

TS: Min man är från USA. Vi bodde där innan och flyttade till Sverige för tre år sedan. Det har varit tufft, men gått hyfsat bra ändå. Vi längtar båda tillbaka ibland, men har det bra här nära (min) familj och vänner. Många barnvakter också Men, man blir liksom aldrig riktigt nöjd när man har två länder att välja mellan... svårt det där! Lycka till!

Ha! Så är det nog Loren. Jag älskar Mexico och hade kunnat bo där lätt. Jag längtar ofta dit och när jag var där längtade jag till Sverige då och då. Fast jag har kommit fram till att jag nog helst vill bo i Mexico i framtiden och komma hit några gånger om året. Jag älskar människorna i det landet. Där har jag alltid känt mig som en i familjen, en av dem. Det tar nog längre tid för nya svenskar att göra det här.

F-n vad jag blev sugen på tacos. Och jag som vill bli vegetarian..

Jag har nyligen statt infor samma val och jag valde att inte flytta tillbaka till Sverige. Jag har bott i London i nio ar dar jag ocksa traffade min sambo som ar fran Australien. Bada tva hade fatt nog av London (mest pga att det ar en san storstad) sa valet stod mellan Sverige & Australien.
Ekonomiskt hade Sverige varit battre, jamfort med Australien sa finns det sa otroligt mycket formaner och bidrag men eftersom jag bott i ett "engelskt talande" land rattsa lange och ocksa arbetat dar kande vi att Australien kanske blir battre. Dessutom pratar min sambo mycket lite svenska, och aven om han inom sin branch nog skulle kunna fa jobb sa tror jag att jag kanske skulle fa problem med det.

Jag tror vi valde ratt men anda sa saknar jag min familj och vanner i Sverige & Storbritannien otroligt mycket. Vi har en bra livstil har, sol och varme, supertrevliga manniskor, latt att hitta jobb osv men for tillfallet star vi infor nasta val; kopa hus eller skaffa barn?? Man bli ju inte yngre och tyvarr ar det nast intill omojligt att valja bade och....4 veckors mammaledighet, dagis kostar ca 2000:-/vecka, ett hus skulle kosta ca 2.5milj...det gar helt enkelt inte? Angrar vi oss...nej, vi klarar oss alltid, one way or another.
Lycka till med vad ni an bestammer er for.

4 veckors mammaledighet? Det láter ju inte riktigt klokt. Här i Spanien verkar det vara 4 mánader och det tyckte jag lät minimalt. Jag vet att jag kanske skulle kunna fá ett bra liv här men min intuition eller nágonting säger mig att det är dags att átervända till Sverige. Jag kommer säkert att sakna en massa saker med Spanien men vi kan ju alltid komma tillbaka. Och ska vi prova Sverige sá är det nog nu det gäller, innan vi t.ex. binder upp oss med barn och hus och vad det nu kan vara. Och eftersom jag hur som helst vill att min kille ska lära sig Svenska sá skulle nog en tid i Sverige inte vara sá illa för honom. Jag vill att vi ska kunna prata báda vára sprák om vi en dag fár barn.

Men jag vill säga att jag är sá glad att jag hittat min spanjor. Visst uppstár det och kommer att uppstá problem ibland, men jag känner mest att kulturskillnaden är till vár fördel och att det har öppant mánga nya tankebanor hos mig. Jag har fátt se en annan kultur frán insidan och det är jag jätteglad över. Jag har fátt ett nytt perspektiv pá Sverige och pá livet i största allmänhet. Det är spännande tycker jag.