Ja som rubriken säger så ska mina föräldrar skiljas. Allt har gått mycket snabbt.
Jag vet att jag är gammal nu och ska kunna hantera detta på ett bra sätt men jag är jätteledsen. Måste även orka ta hand om min mamma nu. Jag är också gravid i vecka 27 och vill att detta ska vara en glädjens tid. Har så mycket i huvudet.
Någon som också haft föräldrar som sklit sig när ni var vuxna? Skulle bara vilja ha någon att prata lite med.
Min bror och svägerska skilde sig efter 32 år. Deras son var då 30 år. Han blev otroligt ledsen. Dock, efter några månader, sa han att om han vetat hur bra hans föräldrar skulle må efter skilsmässan så hade han önskat att de skilde sig tidigare. Numera är de glada, trevliga, mår bra i sina liv och gör vad de vill göra.
En skilsmässa kommer ofta efter ett mycket moget övervägande. De har helt enkelt insett att de inte vill slösa resten av sina liv på att må dåligt i en dålig relation. Prata med dina föräldrar om hur de ser på sin skilsmässa. Fråga hur de mår. Vad de tänker göra av resten av sina liv. Du kanske bli väldigt förvånad över hur bra de mår?!
Nej det är det som är problemet lite. Mamma vill inte skilja sig och jag är väldigt orolig att det är jag som får ta hand om henne. Jag tycker så synd om henne.
Pappa säger att hela hans liv är byggt på en lögn. Pappa kommer må bättre. Jag hoppas mamma kommer må bättre med men hon är jätteldesen och hoppas att pappa ska ändra sig. De har levt ihop i 27 år...mmm...jag vet att det inte är något att göra åt. Allt känns så pissigt bara...
Oj, om ena parten vill stanna i relationen, blir det ju så mycket värre. Men i min brors fall ville även svägerskan stanna. Han drev igenom. Men faktum är att hon mår så mycket bättre nu. Ofta är det så att kvinnan hängt upp sitt liv på mannen och att osäkerheten att leva själv blir stor. När din mamma väl är där, tror jag faktiskt att hon inser att det kanske var bäst som skedde. Svårt att säga i och för sig, då jag inte känner henne.
Prata med henne och försök få henne att granska de senaste åren med din pappa. Kanske hon kommer till insikt.
Mina föräldrar skilde sig när jag var nästan 19 år..Jag visste det redan för pappa var helt förändrad i 6 mån..Ingen i familjen mådde bra, jag fick till slut mamma att skilja sig, hon ville, men vågade inte..O då blev pappa helt plötsligt arg på mig o frågade vad jag hade gjort..O jag som alltid hade varit pappa´s flicka..Nu har jag bättre relation till mamma än till pappa..Detta blev rörigt, jag vet..Men jag vill inte säga mer!! Såren sitter djupt rotaade i en fast det är snart 8 år sen till jul..Men tro mig, det kommer att bli bättre..Det gäller bara att prata prata o prata..Lycka till!! 
Glämde att säga att dem hade varit ihop i 24 år, gifta i 22 år..
Det är svårt måste jag säga. Det kom väldigt plötsligt. Jag har också alltid varit pappas flicka men har nu svårt att inte känna mig förbannad på honom...
Mina föräldrar flyttade i sär efter lite över 20 år tillsamans när jag var 19 år. Jag flyttade hemifrån i samband med detta. Men de var båda överens om detta & de har aldrig bråkat vad jag märkt så det var inget som jag tog så hårt även om det såklart känndes lite sorgligt.
Nu är det snart 8 år sen & båda verkar lyckliga med sina liv. Mamma har ny kille men pappa verkar inte vilja stadga sig mer.
Lillvimsan. Välj inte sida! Det är nog det bästa råd jag kan ge. Detta är deras relation, och din pappa har nog grunnat på det här mycket länge och han trivs inte längre i äktenskapet av olika skäl. Respektera det och trösta din mor. Men hon måste få sörja, utan att du blir förbannad på pappa. Pappa har inte gjort något fel. Han väljer bara att leva sitt eget liv. Stötta honom också.
Hmmm...Nej jag vet att pappa inte gjort något fel. Men ja han beter sig inte på bästa sätt. Jag vet och respekterar honom. Hoppas verkligen att han mår bättre snart.
Jag måste tillåta mig att vara förbannad också, det har gått för snabbt. Även om jag är vuxen så måste jag få sörja detta. Vet att dt kan låta fånigt.
Mina föräldrars realtion är inte heller så lätt. Känns som att pappa är hela min mammas värld. Jag tycker väldigt snyd om henne, då jag själv kan sätta mig in i en sitution att bli lämnad när man inte vill. Det går över och jag kommer säkert förlåta pappa. Men han vänder sig inte till mig. Det var mamma som berättade allt pappa undvek att säga det till mig vilket jag tycker är fegt.