Så här står det på www.katter.nu
Sphynx (naken katt)
Färger:
alla färger och kombinationer är tillåtna. Även maskade. Sphynxens teckning är hudpigment som ger dess färg.
Huden:
känns som persika eller siden. Den är rynkig på vissa delar av kroppen och huvudet. Men dom är inte mer rynkiga än andra då det döljs av pälsen.
Öronen:
är mycket stora med rundade spetsar och bred bas. Fint hår på öronen är tillåtet.
Ögonen:
är stora och lätt sneda. Färgen bör passa till kroppsfärgen.
Halsen:
kraftig
Morrhåren:
om det finns några är spröda och avbrutna.
Ansiktet:
påminner om Devon Rexens som den är inkorsad med.
Svansen:
är lång och piskliknande. Är avsmalnande och kan ha lite fjun på sig.
Kroppen:
är mycket muskulös och hård. Tassarna: ovala med som synes långa tår men är inte längre än andra katter med päls.
Benen:
kan ha lite fjun på sig. Är långa och muskulösa. Det är en recessiv gen som ger den dess pälslöshet. De lagrar ingen kroppsfett utan förbränner det. Sphynxen ska inte utsättas för kyla eller solsken eftersom den saknar päls.
Skötsel:
som andra katter. Men badas ca 1 gång/vecka. För att få bort den naturliga pälsoljan som katter med päls absorberar. Det är inte svårt då den är van att badas sedan den är liten. Öronen får rengöras lite oftare än andra katter då den inte har "pälsen" i öronen som tar bort smuts och skräp.
Personlighet:
är obeskrivilig. Den älskar livet och är nyfiken på allt och alla. Går fram till främmande personer och hälsar på dom. Livliga och fylld med självförtroende. Har en stor intelligens. En del människor säger om Sphynxen att det är en del katt, en del hund, en del människa och en del clown. Sphynxen är mycket sällskapssjuk. Älskar att sitta på axeln, lägger sig runt nacken eller lägger sig i knäet när det går. Och ger dej massor med pussar. Den kurrar nästan jämt. Och dess kärlek till sin familj är obegränsad. Hela katten är fylld med kärlek att ge till dej. Nästan alla allergiker klarar Sphynxen pga att den saknar päls och badas regelbundet.
Historia:
Det har alltid förekommit hårlösa katter genom historien. Redan dom gamla Aztekerna hade hårlösa katter. Så det är inget nytt. Det som ligger i grund för dagens Sphynx är 3 st hårlösa kattungar som hittades på gatan i Toronto, Ontario 1978. Dom, 1 hane och 2 honor föddes av en långhårig bondkatt. Hanen blev minst 18 år gammal. Dom 2 honorna Punkie och Paloma skickades till dr Hugo Hernandez, Nederländerna och blev grunden för Sphynxen. En unge kallad ET köptes av Vicki och Peter Markstein, New York. Vissa rykten säger att dom betalade 40 000$ för ET. ET flytttade sedan till USA där ET korsades med Devon Rex. Sphynxen största fantaster finns i USA och Europa, främst Holland och England. Bör också tillägga att Sphynxen är mycket mer tålig än vad den ser ut för.
Rasen är ännu inte godkänd inom SVERAK, men dock inom Independent
Sibirisk katt
Den Sibiriska katten är medium till stor. Huvudet är massivt och lite längre än det är brett. Pannan är bred och lätt rundad. Kindbenen är välutvecklade och högt ansatta. Nosen är bred och medium lång. Profilen har en svag inbuktning men inget stop. Hakan är svagt vikande (ej så stark som på andra raser). I profil ger nosens övre linje ett lätt rundat intryck.
Öronen är medium i storlek, öppna i basen, rundade öronspetsar. Svagt lutande framåt med bra bredd mellan dem.
Ögonen är stora och lätt ovala. Något snedställda i placering och brett isär. Alla färger är godkända men grönt är att föredra. Ren färg önskas.
Kroppen ger i proportion ett rektangulärt utseende. Kraftig benstomme och muskulös kraftfull nacke. Bred bröstkorg. Stark benstomme. Benen är medium höga och formar rektangeln med kroppen. Tassarna är stora och runda.
Svansen ska vara lång med rundad svanstipp. Täckt runt om med kraftiga hårstrån som inte får hänga ned.
Mycket tät päls som ej får ligga tätt till kroppen. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring
Pälskvalitén är något helt annan än vad vi i dag kan finna på någon katt inom semilånghårsgruppen, den känns lite halvsträv
Läkare säger att det inte finns någon allergifri kattras. Hur man tål katter är mycket individuellt och det avlivas för många katter pga allergier. Har du anlag eller vet du att du är allegisk, ska du ta en lång funderare INNAN du skaffar en katt. Besvären kommer oftast inte på en gång utan brukar kunna smyga sig på och då sitter du med en 6 månaders kattunge som måste placeras om..
Undersökning kring kattallergi
Allergi
Det är skillnad på katt och katt..
Alla har vi väl haft patienter, som övertygande berättar att de tål sin egen katt, men får akuta symtom av grannens. Detta har varit svårt att förklara och nära till hands att föra till så kallade "psykologiska faktorer".
Nu finns det emellertid nya data, som visar på skillnader i allergenförekomst mellan olika katter. Man kan själv i sin dagliga verksamhet med ett par enkla frågor få en egen uppfattning om hur detta stämmer.
I Tika Information 1993 refererades två studier från Marseille, där man visade att merparten av specifikt kattallergen, Fel d 1, kommer från talgkörtlarna. Endast en mindre mängd kommer från saliv, som man tidigare trott var den dominerande allergenkällan.
Från samma forskargrupp redovisas nu två nya studier [1,2] där man undersökt, hur halten av Fel d I påverkas av kastrering respektive testosteronbehandling.
Studien
Tolv fullvuxna hankatter av europeisk ras ingick i studien. Första dagen rakades tre hudytor om vardera 3x3 cm.
A: vid svansroten, B: i nacken och C: på buken. Halten av lipider på hudytan bestämdes med en fotometrisk
Därefter tvättades hudytorna och i tvättvattnet bestämdes halten av Fel d I med monoklonala antikroppar och med ELISA-metod.
Dag 2
Dag två kastrerades sex av katterna och de övriga fick utgöra kontrollgrupp. Förnyad bestämning av lipider och Fel d I utfördes efter två och fyra veckor på likartat sätt.
Dag 3
Dag tre gavs de kastrerade katterna en intramuskulär injektion av testosteron. Efter ytterligare två vecor utfördes förnyade bestämningar av lipid och allergen.
Talgkörtlar förekommer normalt kring hårfolliklar och i störst omfattning vid svansroten. Lipidhalten är ett mått på talgproduktionen.
Mätdata anges i studien som medelvärden från de tre testytorna. I kontrollgruppen låg såväl lipid- som Fel d I nivåerna oförändrade i hela studien. De kastrerade katterna visade en kraftig nedgång av såväl lipid- som allergenvärden fyra veckor efter kastrering samt en ökning till drygt utgångsvärdena två veckor efter testosteroninjektion. Förändringarna i lipid- och allergenvärdena följde varandra på ett mycket likartat sätt.
Den andra artikeln redovisar resultaten av en morfologisk studie av hudbiopsier tagna från de kastrerade katterna före och fyra veckor efter kastrering samt fyra veckor efter testosteroninjektion.
Tidigare hade man med immuncytokemi visat förekomst av Fel d I i talgkörtelcellemas cytoplasma. Med hjälp av en morfometrisk metod analyserades nu seriesnitt av biopsierna. Via mikroskop fotograferades biopsierna och bilden processades med en digital datateknik till en tredimensionell bild. Genom
att mäta ytan av enskilda celler samt ytan av dess cellkärnor erhålls mått på körtlamas storlek. Man fann att cytoplasmavolymen i körtlama minskade till hälften efter kastrering, men återgick till utgångsstorleken efter testosteronbehandling. Dessa värden korrelerade väl med förändringarna i lipid- och Fel d I-halt.
Kommentar
Båda studierna visar, att talgkörtelfunktonen till stor del styrs av hormonella faktorer. Hankatter har en större talgproduktion än honkatter. Det finns emellertid även andra faktorer, som påverkar körtelaktiviteten. Körtlarna innehåller Fel d 1, som sannolikt produceras i körtelcellerna och inte bara passivt utsöndras. För detta talar att allergenet inte kan påvisas i serum eller urin. Den ursprungliga funktionen för Fel d I är okänd. Man spekulerar i att det kan ha immunmodulerande effekter. Talgkörtlarna utgör hos katten en viktig sekundär könskaraktär och att Fel d I har en funktion i detta avseende förefaller inte osannolikt.
Ännu återstår dock en rad obesvara
de frågor: hur stora skillnaderna är i allergenhalt mellan han- och honkatter, i vilken utsträckning övriga faktorer påverkar allergenproduktionen, under hur lång tid hämmar kastrering allergenproduktionen m.m.
Slutsats
Tillsammans med tidigare råd av Tom Platts-Mills [3] kan man idag ge besked till en kattallergiker vad som är det näst bästa. Det är en kastrerad hankatt, som man badar var till varannan dag under förutsättning att man sanerat bostaden från det mesta av textilier och dammsamlande möbler och storstädar noggrant ett par gånger per vecka.
Läs mer på www.katter.nu
Lycka till!
