ni som har skurit/skär er själva eller gör/gjort illa er på annat sätt..

jag har gjort det när jag var yngre...senast jag skärde mig var för ca 2 år sedan eller 2 ½ kanske och då tog jag en slakt kniv och skar mig i underarmen...minns bara hur det knäppte till i armen sen forsade det blod, sprang ut, var livrädd, vad skulle jag göra? Tänk om jag förblöder? Det var ju inte så "illa" det skulle bli...
Men jag fick åka med ambulansen in och sy en jäkla massa stygn...det var 2 sår, ett lite mindre och ett större...dom var djupa...så när jag sedan fick åka hem hade jag sån enorm skuld i mig, jag hade ju min underbara son, hur kunde jag göra detta? Men det var alkohol med i bilden också, jag funkar inte så bra med alkohol, nästa dag var vi och tankade...vi skulle hämta sonen som ej var hemma den kvällen jag skar mig, han va hos mormor, annars hade jag aldig gjort det.
Då känner jag hur dygnsur av blod jag är, det har blödit igenom all omplåstring och bandage och min tjocka tröja...det bara droppar, hela tiden, får sitta med massa papper om armen fram till akuten, det störtblöder...(Innan det blödde igen var armen som en ballong)
På akuten får jag komma in igen...dom tar bort allt och ser hur det sipprar ut blod genom stygnen...dom tar upp stygnen igen för att sy ihop blod kärl i armen som dom "glömde". Sen var det klart....jag gör aldrig mera om det, ärren jag har idag är jätte fula och stora, jag har svårt att låta folk känna där, känns jätte obehagligt! Men jag har gjort som du, mått som du, men jag gör det inte längre.
Fast det var skönt när man var ung och ville dämpa smärtan som satt inne....vet precis, hoppas du också slutar innan det går för långt! Tänk på ditt barn/dina barn...tänk om dom ser och börjar göra likadant?

Lycka till iaf!

Hej där!
Jag är 22år idag och för en gångs skull mycket starkare än vad jag någonsin varit. Jag var 15 när allt började...ja iaf när jag började rispa o skära mig själv. Ärren jag har idag påminner mig varje dag om hur jag mådde och hur långt jag nått. Jag kan inte säga att jag inte tänker på det, tänker hur skönt det skulle vara när jag e ledsen....men sen tittar jag på ärren och ser hur långt jag kommit. Då vet jag att jag inte kan utsätta mig för det längre. Jag har inte bara mig att tänka på. Min relativt nya pojkvän och även den man jag planerar en framtid med frågade efter några veckors dejtande vad jag hade på armen.....än idag drar jag mig undan och börjar prata om något annat. Mina ärr är inte bara raka sträck utan det är namn och ord skrivna tydligt. Hur förklarar man dom? När mina barn ser dom när dom är äldre...och frågar:
-Mamma, vad e det?
Vad ska jag säga då? Nä, dom dagarna är förbi. Även hur mycket jag skulle vilja eller längta så har jag större mål i mitt liv än att göra mig själv illa.
Att känna sig sårad och ledsen är en del av mänskligheten. När vi kan möta den och vinna så kan vi leva. Vi ska inte vara snabba och tro att bara för att livet känns som det inte existerar för just dig just nu, att det inte finns. Det finns där vid leendena. Låt inte människor såra dig i onödan.
Min livsfiliosofi är iaf att hellre lever jag med mindre människor runt mig men det e dom som gör mig riktigt lycklig. Ta inte massa skit snack o löjligheter bara för att det passar andra.Låt dom inte komma åt dig....för vet du...du vinner i livet ändå!
Mina ungdomsår var hemska. Jag var kaxig och inte alls för blyg med långt blond änglahår. Pga det blev jag kallad hora o stämplad som det värsta. Jag blev tyst, rädd o arg. När de andra tjejorna blev gravida vid 16års ålder var jag oskuld men det var jag som var Hora. Det satte sig då....det satt länge....men idag är det dom som kommer krypande för mig och inte har det jag har. Skadeglädje är inget bra men det kan jag inte hjälpa...jag e glad att jag lyckats bättre! Jag e överlycklig! Men usch....bistra värld...jag tröstar dom ändå.
Men idag är jag stark. Stark för min familj, för min framtida familj och framförallt för mig själv. Det är inte lätt, längtar ibland efter bladet som skar så vackert i min hud, tabletterna som skulle få mig att sova, bron som var så högt uppe....men idag är jag stark. Det bestämmer JAG! Du kan bestämma du med! Var stark! Jag står här bredvid dig, ta för dig av min styrka.