Anmäld för misshandel - men oskyldig!

I våras fick jag veta att min bror levt i ett helvete. Hans nya tjej var/är psykiskt sjuk som ett resultat av att ha blivit fysiskt och psykiskt misshandlad av sin far som liten. Hon lider av panikångest och under sina anfall skriker och slåss hon vilt. Hon pucklade på honom som f*n helt enkelt - och han fick försvara sig för sitt liv. Hon var även sjukligt svartsjuk och kontrollerade hans liv och beteende totalt. Ja, det finns så mycket att berätta, skulle kunna skriva spaltmetrar.

Detta var inget vi i familjen visste om. När det uppdagades i april i år var det en chock för oss alla. Jag skrev ett inlägg samma dag, se www.familjeliv.se/Forum-4-119/m8750484.html

Familjen har sedan dess stöttat honom för att han ska kunna gå vidare efter att ha flytt ur förhållandet. Det har gått bra, han har mått jättebra och bara försökt glömma allting.

Men så händer detta: han blev i förra veckan kallad på polisförhör - anmäld för grov kvinnofridskränkning! Han är alltså misstänkt för att ha misshandlat henne! Han har gått helt under isen och är övertygad om att ingen kommer att tro på honom. Grannarna har ju hört skrik, och när polisen hämtade henne den där dagen och körde henne till psykakuten så fotograferades blåmärken på henne som uppkommit efter deras slagsmål. (Hon är stor och stark och min bror har slagit tillbaka i försvar, det förnekar han inte, han skäms över att ha behövt göra det). Polisen tittade samtidigt på min bror och noterade i sin rapport att han hade rivmärken och blåmärken, men inga foton togs.

Det var förhör igår. Med hennes fotobevis, dagboksanteckningar över tillfällen som han påstås ha slagit henne och grannar som hört mycket skrik och bråk så såg det enligt förhörsledaren "inte bra ut". Han är förtvivlad.

Var kan han få hjälp? Är man målsägande så har man rätt till brottsofferhjälp - men vad har HAN för rättigheter? Vem kan hjälpa honom att föra sin talan under ett förhör? De hade inte ens tid att lyssna på honom ordentligt, efter tre timmar var det klart och han fick knappt sagt någonting! Bara svara ja eller nej på väldigt exakta påståenden. (Sa han: "Nej, det har jag inte gjort" - så var motfrågan: "Nähä, men varför säger hon det då?" Ja, varför??? Svaret är nog att hon blandar ihop det med vad hennes far gjort mot henne. Hon lever i nu och då samtidigt, hon är sjuk! Hon går för övrigt hos psykolog - men de har ju tystnadsplikt....)

Oj, vad långt det blev. Jag lider bara så med honom! Han är verkligen världens snällaste och förtjänare inte det här!!!!