Positiva erfarenheter av en paus!

Vi har oxå en sk paus just nu. Det var menat från början som att jag lämnade honom.
Men vi ska gå på familjerådgivning & allt känns redan MYCKET bättre.
Så det kommer att ordna sig.

HAde även en paus i början av vårt förhållande , i ca 6 månader.
Men sen dess har vi fått barn så nu känns det ännu viktigare att vi anstränger oss för att det här ska funka.
Och det kommer det att göra. Det känner jag redan nu.

Jag och min man tog en "paus".

Vi har barn,och var sambo.Enda utvägen var en paus i vårt förhållande.
Vi bodde ihop men vi träffades nästan aldrig under den perioden.
Perioden varade i 1 månad.

Den kändes nyttig för oss.Då levde vi våra liv precis som vi ville nästan,och både ansvarade för barnen på olika tider.
Jag festade lite,träffade vänner,var på gymmet..spanade andra män.

Min sambo tyckte det kändes helt meningslöst,så vi pratade om det.
Efter lite om och men började vi om.
Skillnaden är att vi gav varandra helt fria händer nu och ingen svartsjuka alls.
Inget kontrollerande,inte onödiga bråk,inte massor av krav.

Det funkar alldeles utmärkt.
Svartsjukan existerar inte alls ör oss två eftersom både känner oss trygga i vårt familjeliv och på oss själva.
Beslut tar vi självklart gemensamt,städ,barn och hem med,och livet.
Men vi har numera var sitt liv med.

Vår egna fritid.Och inget kontrollerande,det är slut med allt negativt från både.

Lilla pausen var nyttig för oss,så både fick tänka igenom vad vi verkligen vill i livet.
Jag tror detta positiva kan hända er med.

Vi hade bott varit ihop i fyra år, bott i hop i två, när vi inledde en rätt abrupt paus. Han "gjorde slut" på kvällen och morgonen därpå flyttade jag ut. Vi pratade inte med varann på nästan två månader, varken telefon, mail, SMS eller nånting och jag mådde skit och visste egentligen inte alls vad han ville. Den där ovissheten var JÄVLIGT tärande (gick sen i terapi i två år för den ) men det löste sig till slut. Det är fem år sen nu, och nu är vi både gifta och har hus och barn och ett riktigt stabilt och "otjafsigt" förhållande. Men det var tärande. Så tärande, så tärande, och jag blev nog aldrig mer riktigt samma person som jag var innan... bra eller dåligt, jag vet inte. Bra tror jag.

Min syster och hennes sambo hade en paus på tre mnd innan jul. De är tillsammans igen, och kärare än nånsin. Hon hade en period då hon trodde att gräset var mycket grönare på andra sidan, hade en sms-flört med en man osv. Men som sagt, när sambon fixade lägenhet och flyttade, DÅ insåg båda två hur mycket de egentligen tycker om varandra. Lycka till!

Peppa dig kan jag tyvärr inte göra. Senast jag hade en "paus" med någon var för några år sedan med mitt ex. Eller, snarare sagt ett sätt för oss att ha sex med varandra och flirta med andra människor samtidigt. En paus ledde till fler, och snart visste vi varken ut eller in; av eller på? Jag visste inte om vi skulle komma att vara tillsammans nästa månad, eller ens nästa vecka. "Tärande" som anonym (japp) skriver, är en mild beskrivning. Vi blev stressade, irriterade, aggressiva och till slut blev misshandel en slutlig ingrediens i soppan.

Vi gjorde slut, jag hittade en man med dylika erfarenheter av "pauser" och vi bestämde oss för att nu var det VI: Inga pauser, inga småflörtar, ingen osäkerhet. Bara vi, svart eller vitt. Allt eller inget. Och snart två år senare är vi lyckligt gifta och har barn ihop!

De allra bästa ingredienserna för ett gott förhållande är, enligt mig, 1. tillit och 2. samarbete. Ingendera kan man ha ifall man "pausar", anser jag.