Fylla 30... Angest eller gladje?
Idag fyller jag 30... Kan inte riktigt bestamma mig for hur jag egentligen kanner infor det.
Hur kande ni nar ni fyllde 30? Gick det obemarkt forbi eller vaknade ni upp och kande er som en karring??
Sen jag va 20 har jag alltid sagt att jag ville ha mitt 1:a barn innan jag fyller 30, och det lyckades jag sa precis med, blev mamma i Juli. Forutom det - vad skulle jag gjort innan jag blev 30??
Ni som ar 29 och narmar er.. Ser ni fram emot den stora dagen eller forsoker ni fortranga den?
(har forresten haft en supertrevlig dag, trots allt, och blivit firad hela dagen fran i morse fram tills nu! Fikat precis hela dagen, vill inte se en fralla eller wienerbrod forran jag fyller 40!)
Då känns det lite bättre----
