Tänker på jobbet det första jag gör när jag vaknar - t o m på helgen!

Vet precis hur du känner och det suger!
Jag vantrivs otroligt på mitt jobb just nu men jag kan tyvärr inte koppla bort det när jag är hemma. Precis som du säger kan jag vakna tidigt som f*n och ligga och tänka på vad jag ska göra och vad jag borde osv osv.

Vet tyvärr inte vad man ska göra, försöker intala mig att det jag gör kan lika bra nån annan göra, trots att jag vet att det är jag som får ta tag i det i slutändan....BLÄÄÄ!

Har varit dunderförkyld och hemma an vecka så detta är min första arbetsdag, hur stressad tror du att jag känner mig idag.....

Oj nu blev det bara massa knäll och ingen hjälp för dig!
Sorry!

Lycka till!

Innan Melker kom, var jag precis likadan men nu är min sömn så värdefull att jag helt lagt ner. Sover jag så sover jag ...

Men sambon är fortfarande där och det är ju hemskt jobbigt.

Vet inte hur jag bar mig åt för att komma ifrån arbetstänket, det bara gick av sig självt. Tänkte försöka få min sambo att komma dit också men det är ju inte lätt när jag inte vet hur det gick till?! Tror att jag omvärderade betydelsen av mina arbetsuppgifter, helt enkelt.

Här är en till jobbältare... Det har dock blivit mycket bättre sedan jag började "tala" till mig själv (i tanken...) och fråga "vad kan jag konkret göra åt de här problemen just i denna stund", svaret blir ju såklart "ingenting"... Låter lite fånigt kanske men det fungerade för mig!

Periodvis är jag precis likadan! Jag har personalansvar i mitt jobb, och det är så lätt att börja älta och grubbla när jag kommit hem istället för att koppla av. Tankarna maler och man funderar om man borde göra saker på ett annat vis etc.
Mitt bästa tips är att ha en attgöra-lista på skrivbordet. Skriv ned i punktform alla saker du ska göra. När du gjort en sak stryker du den från listan. Då får man först en överblick och prioritering av uppgifterna och sedan en känsla av avslutande när man bokstavligen strycker ett streck över vad man klarat av. Det hjälper mig jättemycket, jag slipper oroa mig för att jag glömt något viktigt eller att grubbla för mycket på något avslutat. Jag blir mer fokuserad på jobbet och kan släppa det när jag slutar.

Jag tänker mycket på jobbet hemma, (och en hel del på hemlivet på jobbet).

Jag tycker det är okej, så länge man inte känner press. Ibland är det enklare att ta sig an ett problem hemma tycker jag, det bli mer positivt tänkande, lättare att tänka okonventionellt.

Det beror ju på om det är som DOL, ett kreativt tänkande på "annan tid" än arbetstid eller om det är ältande och nervositet att inte räcka till/hinna med. Det senare är ofta ett tecken på att det inte står bra till t.ex. vantrivsel, över-/underbelastning osv.

Alltför många dras med detta tyvärr - du är inte ensam...

Jag trivs ju men har uppenbara problem att koppla av/koppla bort. Detta gäller dock inte bara jobbet tyvärr .

Jag har varit så dan att jag alltid tog med mig jobbet hem. Det tog lång tid innan jag lärde mig hur jag skulle slippa det.
Men några saker som hjälpte mig var att planera. Jag planerade och lade upp jobbet så att det passade mig. Som nån sa innan att skriva upp vad du ska göra för att sedan stryka när du utfört uppgiften tycker jag e jättebra. Man blir nöjd med sig själv, man ser ju svart på vitt att man kommer nån vart.
Sen som nån annan sa...vad hjälper det att grubbla på jobbet när du e hemma? Du kan ju inte gör nåt åt det iaf.
"Var sak har sin tid" intalar jag mig själv när jag börjar känna att det kör ihop sig. Även fritiden har ju sin tid. Även fritiden planerar jag för. För mig har planeringen varit ett sätt att lära mig att var sak har sin tid. t.ex sovmorgonen har sin tid...även om du inte kan sova så hämta lite god frukost på sängen å njut av det i stället tills du lär dig koppla av och kan sova.