Barndomsminnen?

Mina tidigaste minnen är från 3-årsåldern. En gång började jag gråta på dagis då jag blev tilldelad en varmkorv med ketchup. Jag gillade ju bara senap Sen kommer jag ihåg hur läskig jag upplevde en av de klassiska låtarna de spelade på dagis när vi skulle sova middag. Tyckte den var jättehemsk, av absolut ingen anledning!

När jag precis börjat på dagis kommer jag ihåg hur min blivande bästis började på samma dagis. Hon kom dit med sin pappa & lekte med några leksaker, jag vet precis var hyllan hon tog leksakerna från stod samt hur den ser ut. Veckor senare när vi lekte & jag hävdade att jag gått på dagis längre än henne & frågade vi personalen. De sa givetvis att vi börjat samtidigt. Morr!

Oj, jag kanske har varit efterbliven som liten??!! Mina tidigaste minnen är nog från sommaren innan jag skulle fylla tre år. Dessförinnan måste jag ha gått i en sällsam dvala.

Inga fler?

Jag har inga minnen från när jag var så liten som 1,5 år utan det är först vid knappt tre års ålder som jag kan komma ihåg saker från. Det är inte stora saker utan små fragment av händelser eller personer.

Jag har också massa minnen från det att jag är riktigt liten.
Eftersom jag är uppvuxen i ett bråkigt hem är dom ända minnen jag har dåliga..inga bra minnen.

Mitt första minne är från när jag var två år. Mamma hade sagt till mig att jag inte fick riva ut saker ur kökslådorna. Självklart öppnade jag den största lådan längst ner i raden och slängde ut allt på golvet. Mamma blev jättearg och sa till mig på skarpen. Kände mig skamsen och minns känslan än idag.

En annan grej som jag fick koll på för bara några år sen (jag ära 28 nu) är varför jag alltid har hatat såna där bokmärken med barnänglar. De ligger på ett moln med rosa eller blå vingar och är lite knubbiga, ofta är det lite glitter på. Vet inte om de existerar längre men de fanns när jag var liten. Hur som helst så har jag alltid kännt ett obehag när jag har sett dem. När jag var sisådär fem sex år gick jag på Kyrkans Barntimmar. Drygt 20 år senare var jag på bröllop i samma kyrka och hade inte varit där sen jag var liten. När jag sitter där och tittar mig omkring råkar jag titta upp i taket och ser målningar med såna där änglar som stirrar ner på mig där jag sitter i kyrkbänken. Det var nära på att jag fick springa ut för det kändes SÅÅÅ äckligt. Upperbarligen har de skrämt mig när jag var liten och sen har jag förträngt det. Numera har jag inte lika ont av att se keruber/barnänglar i andra sammanhang. Det är precis som om min fobi tacklade av en aning efter kyrkobesöket. Så det som händer när man är liten har uppenbarligen effekt på resten av livet, något som jag skall tänka på nu när jag själv snart skall ha barn...

Mitt tydligaste minne från barndommen var när mamma och pappa skiljde sig. När mamma berättade att vi skulle flytta ifrån min pappa. Att vi skulle flytta till andra sidan stan och bo i närheten av min mormor och morfar.
Jag hade inte fyllt fyra.. Fyller på hösten, det här var vår ute har jag för mig. Jag hade varit ute och lekt i sandlådan med en kompis och han hade slängt sand i ögat på mig. Gick in till mamma och pappa och ville att de skulle ta bort det. Då när jag sitter i mammas famn så börjar hon berätta det.
sandkornen rann ut utan hennes hjälp. Sen hatade jag min mormor jättelänge.. Så länge som barn bara kan.. Säkert bara ett par dar eller nåt. Men fick för mig att det var mormors fel eftersom mamma hade sagt att vi skulle flytta nära henne
Sen så kommer jag i håg när jag var hos mormors och morfars sommarstuga och de äta surströmming.. Det var samma år. Jag tyckte det var så äckligt. jag och mina kompisar fick grilla korv i stället och de fick sova över hos mig. Va stolt jag var. Det var första gången en kompis sov över hos mig...

Jag minns inte saker så långt bak i tiden som många ovan har beskrivit.
Jag var snarare runt 4-5år.
Jag kan inte säga att jag har haft en trygg barndom, blev missahandlad av min pappa så långt bak jag kan minnas. Men mitt bästa minne är när mina föräldar skiljde sig. Jag var 7år och låg i mammas säng med vattkoppor. Min pappa skulle flytta och jag kom ihåg att jag lyckades klämma fram en tår bara för att han inte skulle slå mig!
Minns även hur rädd jag var för äldre barn, tex de stora killarna på dagis.
Men jag har ju en del bra minnen också, men jag måste tänka en massa för att komma på dem!

Jag har haft ett skumt minne av att vi hälsar på min gammelmormor (som dog då jag var liten, jag minns inte henne). Det är som bilder som jag har haft i minnet. Jag vet att det var en födelsedag. Jag pratade med mamma om henne vid något tillfälle och mamma sa då att "ja men du var ju så liten". Då berättade jag vad jag minns, att vi var där och det var födelsedag. Jag beskrev hur lägenheten såg osv. Det visade sig att jag beskrev rätt men att jag också var bara några månader! Det känns jättekonstigt. Men det måste ju vara bilder som lagrats i mitt huvud. Är nästan helt säker på att jag ej kan ha sett något foto heller. Lite skumt...

Sedan har jag många minnen av då jag var hos farmor och farfar. Farmors glada röst och skratt. Alla dofter och hennes trädgård... Men det är inget speciellt minne förutom att jag minns att jag är ganska liten och är där. Jo förresten, jag plockade förgätmigej med farmor. Hon tyckte de var vackra och de växte här och där på hennes tomt! Det var soligt och jag vet inte hur gammal jag var men det är ett starkt minne! Jaghar alltid älskat förgätmigej, de symboliserar farmor för mig... Känns fint! Minns också mycket då jag fick sitta bak på hennes cykel och åka med och handla i lanthandeln. Det var riktigt mysigt... Eller plocka bär...
Det blev bara farmor minnen det här. Det är väl kanske en sådan dag.
Men hon har gett mig mycket av min barndom. För några år sedan gick farmor bort och jag tänker ofta på henne och förundras av hennes personlighet! Kanske är det därför jag bara får fram dessa minnen nu...

Det första jag minns är när jag och mormor hälsade på min nyfödda lillebror på bb. Jag var då knappt två år. Jag minns precis hur han såg ut när han låg där i plastvagnen. Jag minns även att det var jag och mormor som åkte. Mamma och mormor var rädda för att jag skulle bli ledsen och inte villa åka ifrån mamma när det var dags att gå, men när besökstiden var slut så klädde jag på mig skor och jacka, och sen sa jag "Kom nu mormor så vi inte missar bussen" och gick utan att ens säga hejdå till mamma...*ler*

Jag minns när min bror skulle döpas och jag var knappt tre år. Vi skulle ta kort med pappa, farfar och gammelfarmor. Marcus (min bror) satt i gammelfarmmors knä. Jag var jätterädd att hon skulle ta honom så jag höll honom jättehårt i handen. Jag minns så väl den där känslan av att hon skulle sno min lillebrorsa, kan känna i magen precis hur det kändes!

Sen har jag ett svagt minne från sommaren då jag var två. Min pappa var en klassisk 70-talsraggare när han träffade mamma. När jag sen kom till jorden så lugnade han väl ner sig, men kunde inte slita sig från en stor gul amerikanare. Han sålde den sommaren då jag var två. Men jag minns mycket väl att jag har åkt i den, kan känna lukten av klädseln och så.

Fler som vill dela med sig av barndomsminnen?

Jag kom precis på ett annat väldigt tidigt minne. Jag minns att vi bodde på hotell någonstans och hur mamma och jag "duschade" under stuprännan ute för det ösregnade ljummet sommarregn. Hur mysigt som helst!

När jag frågade mamma om detta minne för en tid sen och ville veta var det kom ifrån så visade det sig att det var en resa till Wales våren -73. Då var jag bara 1,5 år gammal! Jag visste inte ens om att jag varit i Wales!

Vi har just börjat läsa psykologi nu och där hävdas att man kan minnas saker först från det att man är 3-4 år, vilket jag inte riktigt vill skriva under på.

Sen är det säkert så att man "minns" saker och händelser genom att man sett foton eller fått saker berättade för sig. Vi har lärt oss att man "kan ta över" andras minnen av vissa händelser.. En klasskompis berättade idag att hennes dotter brukar berätta att hon har varit med om saker fast det egentligen är hennes bror som gjort det och sen återberättat det för henne.

Jag minns i alla fall huset vi bodde i från att jag var 3 -5 år. Jag minns dagiset och vägen dit. Promenaden runt sjön och båtarna.. Mänga saker som hände i huset och ur planlösningen såg ut. Jag tror att jag minns lägenheten vi bodde i tidigare, men det kan bero på att jag sett den på foton!

Jag hade klara bilder av mitt dagis och fritids där jag gick från att jag var 5 till jag fyllde 10. När jag åkte dit med min son på en nostalgitripp 15 år senare är det faktiskt ungefär som jag minns det - bara så mycket MINDRE!!! Det enorma rummet vi hade som gympahall är nästan bara hälften så stort som jag mindes det.. Hallen var liten och trång, men det tyckte jag ju aldrig då. Det roliga var att min son var med och jag kan ju tänka mig in i hur han upplevde perspektiven då..

Ekorren.

Jag har tidiga minnen från när jag är ca 1.5 - 2 år. Åker raggarbil med min syster. Så somnar jag och dom lyfter bak mej men då vaknar jag och jag klättrar fram igen. Sen har jag minnen från min dagmamma när jag sover i en spjälsäng där. Det stog een stereo hylla brevid som var svart. Hmm..

Jag har ganska tidiga minnen... ett från när jag var kanske drygt två år och jag och min mamma hade varit på den lokala ica affären... jag hade fått en tuggummi ask med små runda tuggummin i olika färger. iaf så minns jag när vi gick därifrån (jag i sittvagn) och mamma sa att man inte fick svälja ner tuggummina utan bara skulle tugga på dom ett tag och sen kasta bort dom... detta gick väl bra så länge jag kom ihåg det men sen så råkade jag iaf svälja ner det och blev jättelessen för man skulle ju inte göra det! då tog mamma oxå ett tuggummi, tuggade på det lite och svalde ner det för att visa att det inte var något farligt...

jag har andra tidiga minnen oxå och när jag berättar för min sambo och vill att han oxå ska berätta från sin barndom så kan inte han minnas längre tillbaka än till typ 6-7 årsåldern... fast å andra sidan så har ju kvinnor bättre minne...