det var proppar i lungorna....

Oj, jag blir alldeles matt av att höra att du blev hemskickad av första doktorn med sträckning som förklaring! Att han dessutom rekomenderade ipren och gav dig ett liniment som inte gick bra är bara för mkt. Har du funderat på att gå vidare med saken och anmäla?

Hoppas att du mår bättre idag!

huuua !!! vad hemskt ..... hur mår du nu då ??? hoppas att du mår bättre ..

Aldrig aldrig aldrig i livet att jag hade gått till läkare på vårdcentral om jag hade något akut. De duger tyvärr oftast bara till att skriva ut antibiotika och allergimedicin.

Är det akut så sök akut eller specialist direkt, det ger bättre odds att man fångar upp om det är nåt allvarligt. En släkting till mig dog nästan pga en vårdcentralsläkare som vägrade skriva remiss och skickade hem henne gång på gång fast hon förlorat 20% av sin kroppsvikt på tre månader utan att försöka, inte kunde äta och (visade det sig) efter totalkollaps höll på att dö av akut inflammation i mage och tarmar.

Jag har många fler exempel som har lärt mig att ta läkare med en grävskopa salt och läkare som ger totalt felaktiga rekommendationer och inte ens kan läsa FASS borde anmälas.

Jag måste faktiskt hålla med bimsan om läkare på vårdcentraler. Jag går sällan/aldrig dit utan vänder mig till akuten direkt. Även om man får sitta och vänta länge så får man kompetent hjälp när den väl kommer.

Min senaste erfarenhet av vårdcentralen var när jag skulle ta bort en vaxpropp. Jag hörde inget på ena örat och trots att läkaren sa att han tagit bort vaxproppen så var hörseln borta. Jag gick tillbaka 2 gånger till, till samme läkare och alla gånger så menade han att proppen var borta. Sista gången fick jag tid hos en annan läkare och han tog inte bara bort den proppen utan även en propp på andra örat, som den förste läkaren missat - TROTS att han undersökt det....
Nu var det ju aldrig fara för mitt liv men visar ändå hur det många gånger kan gå till på vårdcentralen...

Lite OT bara. Ni som aldrig går till VC. När jag får åka till akuten i när liggande stad får jag ändå bara träffa en Distrikt Läkare, alltså samma skrot o korn som finns på en VC. Får ni träffa andra läkare?

o till TS: En stor-krya-på-kram från mig!
O grattis till bebben i magen!

Kram // Veronica

Sisley När det gäller vårdcentralen där vi bor är de inkompetenta och utarbetade hela högen... *suckar*

usch så jobbigt för dig...

idag funderade jag på att skicka in till plus ang bemötandet på VC

Jag fick troligtvis en propp i lungan när jag var gravid med min första. Hade inte direkt jätte ont, men hade väldigt svårt att få luft och mitt hjärta slog i väldigt hög hastighet. Inne på lungröntgen syntes en liten fläck på lungan som dom trodde var en propp.
Fick massvis med blodförtunnande. Låg på sjukhuset i 1 ½ dygn, utan att få röra mig överhuvudtaget. Helt stilla fick jag ligga, vilket var frustrerande.
Sen fick jag göra en konstraströntgen och då syntes inte fläcken mer. Dom trodde att blodförtunnande jag hade fått hade fått bort det.
Vilken vacker mage man hade sen. Helt full med blåmärken efter alla nålsticken...
Och det var därifrån som jag blev så otroligt livrädd för sprutor, när dom skulle kolla syresättningen i blodet...

Iallafall, sa läkaren att det tydligen vara ganska vanligt med proppar när man e gravid.

Björkeli:

Ja, det är helt andra läkare som jobbar på akuten. Bor i sthlm så det kan ju vara en förklaring. Menar du att det är samma läkare på akuten där du bor?

Förlåt ts att vi stjäl lite av din tråd.

Vet du vad? Det där låter nästan identiskt med min berättelse. Den kommer här och är låååååång.

Jag vaknade upp en morgon och hade enormt ont i min högra vad, jag var till kvällen tvungen att ringa jourläkare och fick komma in. Läkaren tittar på mitt ben i 5 minuter och konstaterar att jag fått en inflammation i min muskel och skickar hem mig med tabletter så jag skulle klara mig över helgen och sa att smärtan skulle försvinna inom 1 timme - det gjorde den inte.

Smärtan var kvar och jag åt mina mediciner. Sedan började hela världen snurra vid minsta ansträngning och jag kunde inte ens putta barnvagnen uppför en mindre backe utan att jag rasade ihop och förlorade medvetandet.

En natt vaknade jag upp och mådde fullständigt pyton och gick på toaletten. Väl där fick jag kämpa för att hålla mig vid medvetande genom att sitta på toalettlocket och luta huvudet mot handfatet, jag var ensam hemma med sonen och min man jobbade natt men jag fick hem honom till slut men det var jobbigt.

Någon dag senare var jag tvungen att hämta in ved och svimmade på trappan upp till huset - mitt i vintern och min son var ensam inne i huset.

Jag ringde till min läkare och han sa bara att jag var stressad men jag stod på mig och sa att jag INTE var stressad. Jag fick argumentera och krångla med honom i ca 30 minuter och sedan fick jag äntligen en akuttid att komma in till honom.

Väl hos läkaren hade han fått utlåtandet ifrån jourläkaren och första meningen i journalen står det: "patienten kraftigt överviktig - därav inflammation i vaden". Jag visste då inte om jag skulle skratta eller gråta. Inte heller den här läkaren tog mig på allvar men jag krävde att han skulle kolla upp mig och efter en stund gav han mig ett kuvert och sa åt mig att åka in akut till Gävle men först stanna till hemma och hämta tandbosten för jag skulle inte komma hem på ett tag.

Åkte in och fick komma in akut och blev inlagd med omedelbar verkan. De upptäckte ett antal proppar i båda lungorna och min läkare där menade på att hade jag väntat en stund till så hade det varit min sista. De kunde enbart gissa sig fram till att smärtan i vaden kom av en propp för de kunde inte gå så långt ner med ultraljudet och de misslyckades med att spruta in kontrastvätska i foten men smärtan försvann så fort jag fick Waran (fick även Fragmin samtidigt). Jag låg inne i Gävle i strax över en vecka.

Detta var för ca 3 år sedan.

Idag väntar jag barn nummer två och det här barnet är beräknat att komma om 2 veckor. Jag har fått Fragmin utskrivet och jag tar sprutorna sedan dag 1 av denna graviditet och jag fick åka in till spec. mvc för att göra ett VUL för att se om jag var gravid och att se hur den fortskred. Idag tar jag fortfarande sprutor, tillhör spec. mvc och kommer att få ta Fragmin upp till 6 veckor efter förlossningen.

Så du är inte ensam om att få krångla med läkare om just att få hjälp mot propparna.

*kram*
Isorfidien

Growingbelly, Jag har varit med om något liknade som dig;

Under min första graviditet fick jag blodproppar i ljumsken och höften. Själv trodde jag först att det var foglossning (jag visste att jag har ett anlag för blodpropp, men trodde faktiskt att det först visade sig i vaden - dumt). När smärtan bara blev värre och värre så sökte jag till läkaren på MVC.

Och hon var allt annat än professionell. Hon gör en kort undersökning och säger att det här är inte blodpropp eller foglossning - kanske nåt med ryggen - vanligt bland gravida. Hon säger att jag kan fortsätta jobba som vanligt och däremellan ta det lugnt. Jag blir jätteledsen och förklarar att jag knappt kan gå och inte ätit eller sovit ordentligt på flera dagar. Då börjar hon bläddra i min journal och komma med kommentarer som "var barnet planerat? jag ser att barnafadern är mycket yngre än dig?" (min man är fyra år yngre än mig), "hur länge har ni känt varandra" osv osv. Hennes fokus låg helt fel. Trots att jag verkligen bad om hjälp ville hon inte göra annat än att skriva ut starka smärtstillande (morfinbaserade!!! - vilket jag aldrig tog). Hon avslutade med att säga att jag skulle komma tillbaka om jag ville ha antidepressivt och att jag borde ringa mvc-psykologen för en tid.

Jag går hem med mina smärtor och är deppig (ordentligtdeppig efter hennes "omhändertagande"). Två dagar senare söker jag akut och läkarna misstänker genast blodpropp. Efter ul och magnetröntgen och konstaterat dvt blir jag inlagd med blodförtunnande dropp.

Jag anmälde henne men fick henne inte fälld för något fel. Hsan:s svar var att det är procentuellt sett vanligare med ryggproblem under graviditet än blodpropp. Tyvärr överklagade jag inte. Önskar idag att jag gjort det för hennes sätt och kommentarer var oerhört kränkande.

Efter denna händelse försöker jag undvika att gå till läkaren ensam. Som patient (och sjuk) så är man oftast i ett underläge.

Prata med patientombudsmannen på ditt sjukhus för tips och råd för hur du ska gå vidare om du vill göra en anmälan - vissa läkare borde inte få vara läkare.

Lycka till/Ulrica

Sisley: Japp, åker vi in o inte har akuta smärtor o blödningar, typ hjärtinfarkt o knivsår, så får gå till den gröna gången, vilket är distrikt läkarnas tillhåll...

När jag har haft gyn besvär som Distrikt Dr inte kunnat förstå, då har jag fått träffa en gyn-läkare.

Så mig gör det detsamma vart jag vänder mig... får ändå bara träffa C-gänget.

Avis på er!!

Jag skulle anmälla läkaren på VC för allvarlig vårdlöshet!

Björkeli:

Ja, jag förstår att du blir avundsjuk. Jag har alltid haft toppenbra akutläkare och mindre bra/dåliga läkare på vårdcentralen. Orättvist ju...

Anmäl!

TAAACK för alla svar jag fått. Det är så lätt att man känner sig ensam i en svår situation. Detär INTE särskilt vanligt att gravida får lungproppar. Det ligger runt 130 per år och jämfört med analet graviditeter så förstår man ju att läkarna kanske inte alltid är särskilt uppdaterade. Jag mår bättre, men inte helt bra än. JAg önskar att någon gravidtidning skulle skriva om den här risken för jag har INGEN aning om att det kunde gå så illa, fast jag visste att mamma hade haft en mindre propp en gång.